Förstört mitt liv

Hej! Har varit sen i början av juni till nu i en psykos. Under denna period har jag fått min flickvän att göra slut och stalkat henne efteråt. Haft svåra tvångstankar, massivångest och varit impulsiv samt gjort saker okontrollerat, som till exempel kontaktat mitt ex. Nu, när jag kommit ur tillståndet och fått berättat hur jag varit och kan nyktert se tillbaka, får jag mycket ångest och skuld. Hur fasen kan/kunde jag beter sig så ologiskt?

Hur förlikar man sig med känslan att man betett sig så mot mitt ex och även mot mig själv? Hin var min stora kärlek.

Hur har du betett dig? Hon förstår säkert när hon vet bakgrunden din.

Du skärper dig och går vidare i livet.

Be om ursäkt och lämna ditt ex ifred. Fokusera på dig själv nu istället för att göra ditt ex och dig själv till ett offer.

Sluta vara patetisk!!

Varför inte förklara allting för ditt ex och sen be om förlåtelse? Möjligheten finns förstås att hon inte förlåter, att hon inte förstår men då kan du ändå känna att du gjort det du kan. Tids nog kanske hon förstår och förlåter.

Sen tror jag att det är viktigt att du försöker att skilja på vad som är du och vad din sjukdom påverkar dig att vara. Kanske läsa på lite mer och acceptera att du är sjuk? Kanske söka hjälp?

Börja med pingis.

Största utmaningen är att klara av sin stolthet, att faktiskt kunna säga förlåt och kunna se i ögona på dem andra efter allt man har gjort.

Köpt Embla bedövningsalva. Tänkte försöka köra in en kniv i halsen. Klarar inte av skammen, skulden och ångesten mitt beteende skapat. Oförlåtligt att utsätta någon man älskar så som jag gjort. Beteendet strider mot alla mina principer. Alltid betett nig snällt mot allt och andra. Och då beter jag mig så. Försöker ursäkta beteendet genom att hela 2017 var extremt tungt psykiskt med flera incidenter innan uppbrottet som tömde mig mentalt. Bland annat att min far och syster höll på att dö. Dock bör trots det beter sig bättre.

Bumpar tråden.

Jag har fortfarande ångest över hur jag betedde mig mot mitt ex efter uppbrottet. Känner även sorg över att relationen slutade som det gjorde. Jag behöver hjälp att komma ur mina tankar. Jag har varit fast i tankarna i över sex år.

Tycker att du borde söka hjälp hos vården, be om antidepressiva och samtalskontakt. Ledsen att höra du fortfarande mår så dåligt. Du måste gå vidare men du behöver nog ordentligt stöd.

Jag behöver onekligen hjälp i form av någon form av behandling. Jag klarar inte att tar mig ur dessa tankar själv tyvärr.

Ta kontakt med vårdcentralen och ge dig själv en boost med antidepressiva eller vad läkaren föreslår. Känn hur livet kommer tillbaka och om du orkar - gå i terapi och prata igenom det som var. Du kommer komma starkare ur det här.

Tränar du? Om du inte gör det så börja omedelbart. Börja löpa eller köp gymkort och kör styrketräning och träna HÅRT. Jag lovar dig att du känner dig fräschare och kan tänka klarare väldigt snabbt, kanske efter första sessionen till och med
Du måste fokusera på att försöka bli den bästa versionen av dig själv. Jag vet att det låter klyschigt men det fungerar. Gör en liten dagbok eller liknande kring dina resultat också, då stärker du självförtroendet ännu mer.