Vald barnlöshet; överprivilegierade och antiintellektuella

Du talar om dumhet. För att bevisa min dumhet lägger du fram hela mitt inlägg som evidensunderlag. Du bemästrar dock inte att citera vad i mitt påstående som är felaktigt eller dumt. Det absolut enda argumentet du har för att motargumentera mig / bevisa min dumhet är "det finns inget alls som rättfärdigar att sätta någon till världen" - med andra ord din egna subjektiva åsikt.

Mina damer och herrar, låt mig presentera klimax av dumhet; Hackebeilchen.

Gör dig själv en ytterst stor tjänst och håll för oöverskådlig tid framöver käften.

I Sverige är det en extrem minoritet som skulle kunna anses vara fattiga. Utöver dessa lever de allra flesta överprivilegierat i jämförelse med övriga världen. Att då avstå barn med ekonomi som främsta argumentet bekräftar därför mitt påstående just överprivilegierat beslut. Tack för hjälpen.

Om du bryter ihop av att ha barn så är det nog snarare så att du är av ypperligt klent virke snarare än att det bekräftar barn som tärande... Men ja, jag kan erkänna att det finns en uns a sanning i det du säger. I och med feminismen och förvriden bild av rättigheter och skyldigheter har många glömt bort hur man uppfostrar barn. Finns gott om familjer där barnen sätts upp på piedestaler och man talar om "kränkthet" med mera. Återigen, det är strukturerna som är skeva, inte handhavandet.

Det enda föranleder inte det andra. Att skaffa barn är inte motsatsen till en egoistisk handling. Att avstå att skaffa barn, med massa blaha-argument som ursäkt, är en egoistisk handling. En önskan om att undslippa sitt ansvar och bibehålla ett ansvarslöst liv, på bekostnad av samhället.
Med ditt resonemang så finns det bara ett fåtal alternativ kvar för samhället; fortsatt invandring (du kanske är en babbe-älskare, vad vet jag?) eller att samhället dör ut, ty det är klimax av att avstå sin skyldighet att tillföra en ny generation medborgare till samhället.


Jag märker dock att det är en omöjlighet att diskutera med människor av din sort. Ni är lika dogmatiska som feminister o dyl. Antingen är man med och inser sitt ansvar eller så är man idiot som står och ser på när andra gör rätt för sig och samtidigt försöker göra sig lustig på deras bekostnad.
Som din likasinnade tydligt påpekade finns ett talesätt för att beskriva denna extrema form av naivitet i min signatur.

Med tanke på ditt labila psyke så får vi får evolutionens skull hoppas att du drar ut den tillräckligt snabbt varje gång.

Detta är ett debattforum, så jag tänker inte alls hålla käften.

Livet innebär lidande och slutar med döden. Man bör inte utsätta någon för lidande, särskilt som det ändå inte leder någonvart. Alltså bör man inte sätta någon till världen.

För övrigt har redan en annan medlem plockat sönder ditt nonsens.

Vad vet du om mitt psyke? Jag vet däremot något om dig, men jag vill inte bli avstängd, så...

I'm just freeballing here, men med tanke på din besatthet av att jaga pedofiler i kombination med din misantropiska livssyn skulle det föranleda att du dras med obearbetade barndomsminnen. Det skulle givetvis även förklara varför du vill att ingen annan ska behöva växa upp med massa lidanden. Du gör dock fel som dömer andra efter dig själv ty de allra flesta är (i Sverige ska tilläggas) är tämligen nöjda med sina liv.

Haha att gräva fram vem jag är skulle knappast kräva något större engagemang. Det som skiljer din från min anonymitet på flashback är att du har en större käften än du skulle mäkta med att backa upp. Jag uppmanar dig det att när som svänga förbi mig för ett IRL-besök, jag har mitt på det torra. Utgår dock från att du saknar såväl kurage såväl som pondus?

Likaså är det omöjligt att diskutera med människor av din sort.
Ni är lika dogmatiska som nynazister, lika liberala som Krösamaja.


Vi har många skyldigheter i samhället. Reproduktion är inte en av dem.

Att skaffa barn är då inget ansvarstagande. Tvärtom är det en totalt egoistisk och kontraproduktiv handling. Det sista den här planeten är betjänt av är än fler munnar att mätta.
Som om lösningen på världens problem vore ännu mer sopor!

Men visst, yngla du på så mycket du orkar. Det blir du själv som får betala kalaset.

Jag är glad att jag slipper.

Du erkänner detta som ett debattfourm, men din öppningsreplik är att dumförklara mig istället för att debattera med mig. Du gör dig bara dummare och dummare.

Så om någon annan kommit med massa slödderargument så känner du att det är på din plats att komma och lägga okvädningsord som komplement? Haha ja jag säger då det...

Så nu har jag gått ifrån att diskutera sakligt och korrekt till att bli nynazist? Dock är det inte särskilt chockerande att en dogmatiker tar till personliga påhopp när argumenten tryter.

Hur kan du inte anse att det är dit skyldighet att tillföra en ny generation medborgare i samhället som du tar del utav? Kan du förklara logiken i att ta del av det som är bra i ett samhälle, det som gagnar en själv, för att sen låta det dö ut med en själv? Typ som att äta alla goda äpplen på ett träd och sen hugga ner det med motiveringen "jag är bitter så ingen annan ska få äta av den goda frukten jag just ätit. jag skiter i att någon annan la möda och besväret att odla trädet, jag är ändå en bitter jävel".

Inte så konstigt att blivit så. Barn ses som väldigt problematiskt idag och för många är det oerhört viktigt hur de uppfattas av andra (vilket är naturligt egentligen och inget fel i sig).
Ett bra och färskt exempel här på flashback:
(FB) Blir tokig på vabbande småbarnsmammor.

Förr var barn ett naturligt steg som kom ganska tidigt i ett förhållande och sen utgick man från den situationen och gjorde det bästa av den.
Nu tror jag att många därför försöker hitta den mest optimala tidpunkten att skaffa barn där inte riskerar kritik av andra. Då väntar man antagligen för länge och sen går det inte.

Vad har det för betydelse om svenska folket skulle dö ut? Så länge det är självvalt så är det väl inget problem?

Är det inte bra att jag vill gräva fram pedofiler? Det har inget med min barndom att göra utan jag tycker bara att pedofiler är vidriga, plus att communityt där jag vet att det förekommer är inihelvete dubbelmoralistiskt och hycklande.

Pessimism kommer helt enkelt av att man genomskådar tillvaron. Troligen är det fler pessimister bland människor som har det materiellt bra. Buddha, Seneca, Marcus Aurelius, kung Salomo etc. hade ju inte direkt något att klaga på materiellt i sina liv.

Jag syftade inte på vem du kan vara IRL, även om det kanske också vore lätt att komma på.