Blir tokig på vabbande småbarnsmammor.

Jobbar på en kvinnodominerad arbetsplats, nämligen rikshospitalet, och där finnes mången småbarnsmamma. Till mitt stora förtret saknar dessa individer totalt det som i folkmun kan benämnas som arbetsmoral. Bemanningsläget är minst sagt ansträngd redan vid full personalstyrka och arbetsbelastningen är hög. När jag anländer till jobbet i arla morgonqvist är det inte utan en viss irritation som jag upmärksammar att någon av min kollega har sjukanmält sig eller "vabbat". Det vabbas i tid och otid, minst en gång i veckan saknas det mammor på jobbet. Detta innebär att jag måste göra deras jobb, för det är inget jobb som kan skjutas upp och mina patienter lider nöd. Ofta är jag utmattad när jag kommer hem från jobbet, och totalt ur stånd att till exempel läsa en bok eller ägna mig åt vardagsbestyr. Till råge på allt har dessa mammor fräckheten att avvika innan arbetsdagens slut för att hämta deras avkommor från dagis eller lucia och så vidare i oändligheten. Det verkar som att man kan komma och gå precis som man vill nu för tiden. Detta innebär att sådana som jag får dubbelt så många patienter att ta hand om, och därtill utslitna i förtid. Så fort dom känner sig lite hängiga stannar dom hemmavid medan en annan spatserar iväg oavsett hur trött eller sliten man må vara.

Själv har jag inte varit frånvarande mer en endaste gång sedan jag tog anställning. Det är tydligt att dessa mammor alltid tar på sig att vabba. Det är min uppfattning att barnets Fader ifråga går plikttroget till sitt jobb medan modern stannar hemma i sann 50 tals anda. Detta resulterar i att de kvinnodominerade arbetsplatserna blir rena slagfälten. Kan ingen styra upp detta fenomen? Är det fler som har likartade erfarenheter?

Jag beklagar att min text har en dryg framtoning.

Arbetsgivaren får se till att ha vikarier. Denne betalar ingen lön när de är hemma. Att sjuka barn måste tas om hand kan knappast vara något nytt. Varken för dig eller för arbetsgivaren. Men det skulle knappast förvåna om du trollar. Numera en Flashbackhobby.

Det finns ingen mer till drabbningsplatserna, allen man är förbrukad likt en bönderna i ett schackbräde. Vi är allt för få som axlar bördan. Ack Nej, man biter i det sura äpplet och börjar beta av arbetsuppgifterna. Men inombords dör man för var dag.

Dessa "mammor" gör helt rätt, det är politikerna som gör fel när dom tycker att en person ska göra 1.(x) personers arbete.
Alltså, det måste anställas fler människor som jobbar färre timmar så att arbetsuppgifter fördelas och man avlastar varandra.

Vi råder ej över hur överheten förfogar nationens resurser. Men ett råder vi över, hur vi väljer att agera mot våra arbetskamrater och därtill bevisar vi vår sanna karaktär och anda. Vart tog pliktkänslan vägen?

Mycket bitter över att inte fått egna barn? Alla som har egna barn vet hur ofta de blir sjuka, de smittar varandra på dagis och skola och där får de inte vara om de är sjuka. Vem ska hand om de sjuka barnen om inte föräldrarna gör det? Så mycket pengar man förlorar på vab är det tveksamt om folk gör det för skojs skull.

Jo, faktiskt.

Valår!

Du ser själv genom dina egna erfarenheter vilket parti du uppenbarligen inte ska rösta på.

/BubbasBoy

Har jobbat på ställen med 100% män och där vabbas det stup i kvarten också.

Jag förstår inte hur barn kan vara så otroligt sjuka hela tiden. Så var det verkligen inte förr. Vad har hänt?

Om dessa föräldrar lärde barnen och sig själva för den delen nöden av en grundlig handtvagning skulle dessa smitthärdar inte råda att föröka sig. Det är även oansvarigt och egoistiskt att vuxna människor inte kan dela lika på vabben. Eftersom kvinnan har lägre inkomst tänker de främst efter plånboken. Att detta drabbar kollegor är de likgiltiga inför.

Visst var det så, att arbetsplatserna och hela samhället fungerade bättre, på den tiden då kvinnor slutade jobba när de gifte sig (eller senast när de blev gravida). Och sedan inte gick tillbaka till arbetslivet förrän det yngsta barnet börjat skolan. Men det får man väl inte säga...

En annan galenskap, är kvinnor som tar med sig sina bebisar eller sjuka småbarn (som dagis vägrat ta emot) till jobbet eller universitetet. Barnen stör andra och det blir inte mycket gjort, och det är tråkigt för barnen också att vara i den miljön, och särskilt om de är sjuka och borde ha fått ligga hemma i sina sängar. Men det struntar mammorna i. De ska ha allt på samma gång.

Det som har hänt är att personal på förskolor och skolor insett att deras arbetsplatser inte är en förvaringsplats för sjuka barn. Om barnet får feber eller kräks kräver de att barnet ska hämtas och de går inte komma tillbaka förrän de är friska. Förr snorades och hostades det betydligt mer på förskolorna. Det som ändrats är att dessa barn nu är hemma.

/BubbasBoy[/quote]

Det är svårt att vara säker på någonting nuförtiden. Det är tydligen att bedragare och lögnare förlett nationen i dekadens och förfall. Vad ska en man egentligen tro på och inte minst anförtro sig i den politiska sfären.