Citat:
Ursprungligen postat av
corle-one
Nu glider du in på en diskussion om definitionen av olika ord. Men jag accepterar det du skrev om att "lidande" sitter i ditt huvud.
Då börjar vi komma någonstans.
Låt mig fylla på lite. Jag tycker att evolutionsteorin är den bästa förklaring som vi har hittills. Den som tror på något annat får gärna argumentera för sin åsikt.
I evolutionsteorin finns det miljoner mellansteg mellan de första enkla livsformerna och dagens högre stående organismer.
Vilka som kan känna lidande är omdiskuterat, men det rör sig i alla fall om åtminstone däggdjur, fåglar o molusker.
Observera att dessa delar av djurriket har utvecklat "lidandets" konst oberoende av varandra.
"Lidandet" är ett sätt att utlösa en process som varnar andra individer (genom att den som lider avger lukt, ljud, hormoner eller någon annan signal) eller är till för att den egna individens lärande skall sätta igång.
En bebis som är hungrig "lider", därför skriker den. Mamman hör signalen och ger den mat, eller om det inte finns någon mat så börjar mamman "lida" och därför börjar hon leta efter mat.
Ett djur som gått till ett farligt ställe och nu håller på att dö ger ifrån sig ett varnande läte som kanske lär de andra i samma flock att undvika faran.
För att förstå att det bara sitter i huvudet, tänk på följande:
Du ger en grottman en ny iPhone. Han tittar på den, provar sin klubba på den och upptäcker att framsidan ("skärmen") får kul sprickmönster i sig. Häftigt!
Du ger en fjortis en ny iPhone. Efter ett tag upptäcker hon att framsidan ("skärmen") har fått ett kul sprickmönster i sig. Lidande uppstår.
Båda objekten är likvärdiga, men det som sker i skallen på de olika individerna är väsensskilt, detta trots att fjortisen inte nödvändigtvis är intelligentare än grottmannen.
