Reflektioner kring "vackerheten" i naturen; ett bildspel av Lars Efraimsson

https://www.youtube.com/watch?v=X4RJCcOofaw

Obs! För bra bildskärpa, ställ in högsta HD-upplösning under kugghjulet nere i högra bildhörnet.

Dyster slutsats från nån som ändå har förmågan att se vilket intrikat och fulländat system universum ändå är. Hoppas du hittar den för dig nu osynliga pusselbiten som så tarvligt har ersatts med begreppet evolution. "Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt."

Tack för din kommentar till mitt bildspel. Det är intressant att ta del av andras syn på de här frågorna.
Jag har ställt frågan till ett par av våra universitet om någon forskning bedrivs, eller har bedrivits, kring de spörsmål, som jag tar upp i bildspelet. Men, där känner man inte till någon forskning inriktad på ”skönheten i naturen”, inte ens ”vilda spekulationer” om detta. Kan det vara så att alla våra ”evolutionsteoretiker” undviker frågan, eftersom den lätt kan ge ”vind i seglen” till alla dem, som inte kan tro på att all skönhet vi ser i naturen skulle vara ett resultat av ”slumpen”, utan hellre vill tolka denna skönhet som ett starkt indicium för en såväl synnerligen estetisk som övermänsklig intelligent skapare.

Du bör nog hellre vända dig till de teologiska fakulteterna istället för de naturvetenskapliga om du vill ha svar på din fråga.

Tex den japanska religionen "Shintoism" har vigt stort utrymme åt just detta.
Naturens skönhet är heligt för dem.
Inte bara "naturen" som så, utan de menar att Vissa platser i naturen - som präglas av en stor skönhet - är hemvist åt en "gudomlighet."
De kallas för "Kami."

Japanerna försöker ju t.o.m. återskapa naturens skönhet på konstgjorda platser.
Tex trädgårdar osv. Där kan de putsa och feja och lägga ner stoera ansträngningar för att få trädgården att upplevas så "skön" som möjligt.
Men, det ska alltså Inte liknas vid sån trädgårdsskötsel som Vi ägnar oss år. För när vi gör det, så gör vi det fint mest för ögats skull.
Japanerna däremot, de gör det vackert för "gudomligheternas" skull. Med förhoppningen om att de också ska fångas av skönheten och stanna kvar.

Trädgårdsskötsel för japanerna är alltså en religiös handling, något "heligt."
Ja, heligt, religiöst, på riktigt.
Som att ägna sig åt bön och kontemplation med andra ord.


Motsvarande "dyrkan av naturens skönhet" kan du se i flera andra religioner också. Iaf spår av det.
Men mest "sofistikerat" är det förmodligen i den japanska.
Tänk på att de ägnade flera hundra år på att förfina och vidareutveckla de gamla traditionerna, under hela den tid då de var stängda från omvärlden.
Då vände de sig "inåt", medans vi i omvärlden vände oss utåt.


Men även i Kina finns det ju det som kallas "Feng Shui".
Det är liknande de japanska idealen, och kan praktiseras för både inredning liksom trädgårdsbygge.
Syftet är iaf detsamma som i Japan - att göra platsen så harmonisk som möjligt, så att "gudomligheterna" ska attraheras av den och slå sig till ro där.


Så, vill du läsa (och lära) om det mer metodiskt filosoferandet om "naturens skönhet" så är det till den japanska Shintoismen och det kinesiska Feng Shui, som du bör vända dig.
Men tro inte för ett ögonblick att det är "flummigt", för det är det inte - alls.

Tvärtom finns det tydliga strukturer och regelverk att ta hänsyn till.
"Skönhet" anses alltså inte bara vara något "personligt", utan något rent Objektivt.
Något alla kan uppfatta, och uppskatta.

I Japan är tex alla platser för "Kami" tydligt utmärkta (med såna där röda stolpar med en tvärslå ovanpå). Det finns t.o.m. tydliga anvisningar om var man bör stå för att se platsens naturliga skönhet på det sätt det är tänkt.

Tack för ditt uttömmande inlägg. Det du skriver är mycket intressant och kastar till viss del ljus över de frågor jag funderar kring i min video. Jag kände inte till detta, då jag själv är en ganska obildad person. De tankar jag har om "vackerheten" i naturen är mina egna originalfunderingar, "obesudlade" av influenser utifrån i form av forskning och tyckande i ämnet. Det kan ju, när allt kommer omkring, finnas en viss finess också i detta.
Jag håller med dig om att de här frågorna är mer av teologisk karaktär än naturvetenskaplig.
Tack än en gång för ditt inlägg. Jag fick lära mig en hel del.

Nja, jag skulle nog inte vilja kalla det "teologiskt".
Utan det jag menade var ju att det är en del av den japanska Shintoismen bla.


Kanske naturvetenskapliga ämnen kan komma att börja intressera sig för sådant här i en framtid?
Dvs det kan möjligen vara så att det finns rent ekologiska egenskaper och funktioner, osv, som är särskilt framträdande vid platser som uppfattas som "särskilt undersköna."

Tex blommor är ju vackra, eller hur.
Insekter som pollinerar dras till blommorna, och blommorna i sig har ju evolverat på det sätt de har gjort just för att kunna attrahera pollinerare så säkert som möjligt.

---

Men det kanske inte är "naturens skönhet" du letar efter?
Dvs du kanske tänker på "estetiska värden" istället?
Men det är ett område det finns en del forskning om. Inte bara inom psykologin, utan även neuro-fysiologi osv.

Det finns många anledningat till att vi uppfattar något som vackert, och det kan alltså Inte avfärdas, som många gör, med att bara säga att "smaken är som baken."
För skönhet är till stora delar ett väldigt "allmänmänskligt" värde.

På samma sätt är det också med "fulhet."
Det är tex inte så svårt att be vem som helst att tex "rita en ful gubbe."
Det är något som de flesta kan - liksom senare Tolka den tecknade gubben som just en "ful gubbe."

Tack för ditt inlägg. Detta ska jag läsa mer om. Jag är en av dem som får kraft av att befinna mig i "rätt" miljöer, och som använder tanken om skapandet och skaparen av vår underbart vackra jord i min meditation.

Tack Ambelain för inlägget. Det är inspirerande att få ta del av vad du, och andra, tycker i den här frågan.
Jag har nu insett att jag nog inte är riktigt kapabel, begåvad, för att i skrift riktigt förklara hur jag tänker. Mitt bildspel borde kanske ha rubriken ”Naturens estetik” i stället för ”Vackerheten i naturen”. Det är egentligen kanske det bildspelet handlar om.
Frågorna jag ställer i bildspelet handlar dock inte enbart om estetik. Det jag ”grunnat” mest över är samstämmigheten i vad vi människor och andra varelser i naturen, exempelvis insekterna, tycker är tilldragande, attraktivt, vad gäller former, färger och dofter. Själva attraktionsnormen. Vi ser ju gärna insekterna som primitiva varelser, vilka knappast äger den estetiska begåvning som vi människor är utrustade med. Ändå attraheras de av de blommor som också vi tycker är mest tilldragande, vackra. De med den mest exklusiva utformningen, färgen och doften. Här finns förstås undantag, men i stort sett förhåller det sig så.
Ett annat faktum, som nästan bekräftar den tes jag lägger fram här ovan, är det faktum att nästan alla ungar, särskilt däggdjurens, är så tilldragande näpna. Såväl forskare, som vi vanliga människor, är ganska överens om att denna ”näpenhet” syftar till att rent visuellt stärka banden till modern. Djurföräldrarna uppfattar de små ungarna lika attraktiva/tilldragande som vi gör. Undantag finns förstås också här.
Ibland när jag funderar kring de här frågorna går tankarna till reinkarnationen. Kanske gömmer sig i varje levande varelse där ute en ande med samma estetiska referenser som vi.

Tack för din kommentar. Visst kan man tänka sig en allsmäktig intelligens någonstans där ute, en skapare som ordnar och ställer med allt så att världsalltet fungerar. Själv är jag för pragmatiskt lagd, eller obildad kanske, för att riktigt ta till mig den bilden. Jag kan liksom inte föreställa mig hur det hela skulle se ut. Det blir nog till att läsa mer av de stora tänkarna, filosoferna, och kanske bibeln. Som jag antytt ovan är jag en ganska obildad person. Det jag skrivit om i ”Vackerheten i naturen” är helt och hållet egna funderingar, ”obesmittade” av influenser utifrån. Det kan ju finnas en finess i just detta; en originalitet.

Men ärligt talat, vad ska du läsa Bibeln för?
Det finns två huvudsakliga delar i Bibeln som du vet. Gamla och Nya testamentet.
Gamla testamentet är de samlade myterna från en väldigt liten folkgrupp. Från början inte större än en stam.
Dvs därför blir det lite väl långsökt att försöka använda deras, väldigt lilla och geografiskt begränsade omvärldsförståelse till att tolka hela resten av världen och universum med.

Det finns inte mycket som är logiskt med det, eller hur?
Du hade ju lika gärna kunnat välja vilken annan motsvarande "stam-historia" som helt.

---

Men, du tycks iaf gilla naturen och "naturens mystik," eller hur?
Och med tanke på det du redan har skrivit så tror jag att jag vet något du hade gillat att läsa.

Det är en bokserie som är skriven av en antropolog, som hade både breda och ingående kunskaper om allt från mytologi till religionshistoria, liksom kunskap om naturfolkens mytologi osv.
Allt det kom väl till användning när han skrev sina böcker.

Du har kanske hört talas om det?
Han heter iaf Carlos Castaneda.
Nio böcker skrev han om sina upplevelser son lärling hos en mexikansk yaqui-indian ute i Sonoraöknen i norra Mexiko.
Indianen var en sk shaman, en trollkarl alltså. Don Juan kallas han i böckerna.


Castaneda har alltid Påstått att böckerna var helt sanna, att allt som beskrevs i dem kom direkt från hans egna direkta upplevelser som lärling till trollkarlen Don Juan.
Men, det går att ta med en nypa salt ... Dels har Don Juan aldrig identifierats, och dels är det väldigt uppenbart attinformationen i böckerna mer är ett resultat av Castanedas otroligt stora kunskap om "världens mystik" i alla dessa många former, som han utgått från när han skapade den litterära gestalten Don Juan.

I vilket fall som helst så är böckerna väldigt bra.
I synnerhet för den som gillar "naturens mystik."
Det är t.o.m. så bra att det faktiskt upplevs som Helt Trovärdigt.
Men det beror ju på att Castaneda hämtade inspirationen från sina kunskaper om Riktiga naturfolk, som på riktigt dyrkade naturens mystik och skönhet.


Men har man alltså läst dessa böckerna, då kan man inte längre se naturen på samma sätt som innan.
Efter Castaneda så blir naturen levande för ens ögon, för ens sinne. Det går inte att undvika.
Dvs man börjar "förstå" naturens bakomliggande "krafter", det som ger skogen, naturen, dess liv och förstå varför vissa platser verkar så magiska.


Men, ska du läsa böckerna, så börja med Nr 2.
Den första boken är skriven som en doktorsavhandling så den har inte de litterära kvaliteter som de resterande 8.
Läs ettan allra sist alltså.

Tack för fina boktips och för dina synpunkter på gamla testamentet. Du har ett brett kunnande! Själv har jag inte fördjupat mig särskilt mycket i bibeln och dess bakgrund. Jag vill därmed inte påstå att jag är ateist, men jag är en tvivlare i bibliska frågor. Jag kan till exempel inte förlika mig med den "trossats" inom kristendomen som säger att ”människan är skapad till Guds avbild”. Här har bibeln, en gång för alla, satt normen för hur vi människor skall vara. Vi föreställer oss alla, särskilt de som anser sig vara religiösa, att Gud är en alltigenom perfekt varelse; högrest, stilig, vacker att skåda, begåvad, intelligent, ja allt vad ni vill. Helt enkelt gudomlig. Denna alltigenom fullkomliga gestalt skall vi människor alltså vara en avbild av. Hur går det då för alla dem, jag själv inkluderad, som inte är skapade så, som är alla dessa attributs antipod? Jo, vi känner oss ofta misslyckade, förkastade, värdelösa. Betecknande nog har de människor, som sårat mig mest på denna min jordiska vandring, nästan alla varit kristet religiösa. De såg aldrig mig i något avseende som ”Guds avbild”.

Syndafallet dvs människans val att frångå Guds vilja gjorde henne korrumperad, hatisk och alltigenom köttslig. Gud är antites till allt detta, han är den absoluta motsatsen till synd, som faktiskt i sin definition just är "avståndstagande till Gud" (eventuellt med annan formulering).

Men vi har fortfarande kvar vissa spår av vårt ursprung om man så vill. Kärleken är väl det som lättast kan härledas till något gudomligt, även om även den mer och mer tynar bort from mänskligheten ju mer tiden går. Det är hur som helst i den meningen som det avses att vi är skapta till Guds avbild, vi bär på en reflektion av hans egenskaper - ej att förväxla med alla våra egenskaper.

Vill också påminna dig om att kristna är lika mycket vanliga människor som andra. Vi är inte perfekta nånstans ,även om vissa människor felaktligen vill påstå detta för att få världens godkännande - något som bibeln strikt tar avstånd från.

Mat 6:1-8: "Var no*ga med att in*te utföra era from*ma gärning*ar i människor*nas åsyn, för att de skall lägga märke till er. An*nars har ni ing*en lön att vänta hos er fa*der i him*len. När du ger all*mo*sor, låt då in*te stöta i ba*sun för dig, som hyck*lar*na gör i sy*na*go*gor*na och på ga*tor*na för att människor*na skall pri*sa dem. San*ner*li*gen, de har re*dan fått ut sin lön. Nej, när du ger all*mo*sor, låt då in*te vänst*ra han*den ve*ta vad den högra gör. Ge din all*mo*sa i det fördol*da. Då skall din fa*der, som ser i det fördol*da, belöna dig.

När ni ber skall ni in*te göra som hyck*lar*na. De äls*kar att stå och be i sy*na*go*gor*na och i gathörnen för att människor*na skall se dem. San*ner*li*gen, de har re*dan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kam*ma*re, stäng dörren och be se*dan till din fa*der som är i det fördol*da. Då skall din fa*der, som ser i det fördol*da, belöna dig. Och när ni ber skall ni in*te rabb*la tom*ma ord som hed*ning*ar*na; de tror att de skall bli bönhörda för de många or*dens skull. Gör in*te som de, ty er fa*der vet vad ni behöver re*dan in*nan ni har bett ho*nom om det."

Edit: ursäkta alla asterisker i texten, nåt blev knasigt när jag kopierade texten. Tror det är läsligt ändå.