Över 30 år och jag har inget liv

Jag är över 30 år nu och jag har hamnat i en ålderskris och depression. Jag kan ligga i sängen eller soffan i flera timmar och bara titta upp i taket när jag är hemma.

Jag har verkligen försökt att hitta vänner men jag har alltid haft svårt för det sociala och därför har jag inte heller träffat någon flickvän, någonsin. Jag har ändå inte levt isolerat i mitt liv utan träffat en hel del folk särskilt mellan 20-30 års ålder men jag har svårt att få någon nära relation och så har det alltid varit. Jag har även använt nätdejting som komplement men det är verkligen totalt omöjligt där. Jag har bara fått till en träff på sju år så därför har jag lagt ner det.

Jag har fått ett enormt hat och raseriutbrott och kan knappt arbeta längre. Helt plötsligt kan jag bara börja att slå och sparka i väggen. Jag får upp bilder i huvudet som jag inte ens vill beskriva.

Snälla hjälp mig. Vad ska jag ta mig till?

Jag är över 30 år nu och jag har hamnat i en ålderskris och depression. Jag kan ligga i sängen eller soffan i flera timmar och bara titta upp i taket när jag är hemma.

Jag har verkligen försökt att hitta vänner men jag har alltid haft svårt för det sociala och därför har jag inte heller träffat någon flickvän, någonsin. Jag har ändå inte levt isolerat i mitt liv utan träffat en hel del folk särskilt mellan 20-30 års ålder men jag har svårt att få någon nära relation och så har det alltid varit. Jag har även använt nätdejting som komplement men det är verkligen totalt omöjligt där. Jag har bara fått till en träff på sju år så därför har jag lagt ner det.

Jag har fått ett enormt hat och raseriutbrott och kan knappt arbeta längre. Helt plötsligt kan jag bara börja att slå och sparka i väggen. Jag får upp bilder i huvudet som jag inte ens vill beskriva.

Snälla hjälp mig. Vad ska jag ta mig till?

Självmord är nog den vettigaste lösningen faktiskt. Har man inte fått till livet innan 30 och aldrig haft en flickvän så är man totalt körd tro mig.

Testa psykedelika

1. Jag sover åtta timmar jämnt per natt så det är faktiskt inga stora problem. Däremot när jag mår som sämst så kan jag ha svårt att sova.
2. ?
3. Jag har jobbat som volontär på lite olika ställen men jag passar liksom inte in. Började plugga deltid ett tag också men det gick liksom inte.

Jag är helt mållös och jag har en sån jävla ångest att jobba på måndag igen. När jag mår så här klarar jag inte av att jobba men jag måste ju. Hatar verkligen livet just nu. Ibland tänker jag att jag vill göra något så jag hamnar i fängelse så jag kan ta det lugnt i min cell hela dagarna ensam.

Jag är över 30 år nu och jag har hamnat i en ålderskris och depression. Jag kan ligga i sängen eller soffan i flera timmar och bara titta upp i taket när jag är hemma.

Jag har verkligen försökt att hitta vänner men jag har alltid haft svårt för det sociala och därför har jag inte heller träffat någon flickvän, någonsin. Jag har ändå inte levt isolerat i mitt liv utan träffat en hel del folk särskilt mellan 20-30 års ålder men jag har svårt att få någon nära relation och så har det alltid varit. Jag har även använt nätdejting som komplement men det är verkligen totalt omöjligt där. Jag har bara fått till en träff på sju år så därför har jag lagt ner det.

Jag har fått ett enormt hat och raseriutbrott och kan knappt arbeta längre. Helt plötsligt kan jag bara börja att slå och sparka i väggen. Jag får upp bilder i huvudet som jag inte ens vill beskriva.

Snälla hjälp mig. Vad ska jag ta mig till?

Vad du än gör: ge inte upp och tyck inte synd om dig själv.

Jag tror att du har ett tråkigt kontorsjobb. Försök att fly bort ifrån det. Hemtjänsten kan vara något. Då kommer du att få träffa trevligt folk.

Strunta i nätdejtingen. Anledningen till varför du håller på med det är för att du är desperat.

Ja det stämmer nog att jag har det. Men hemtjänsten skulle vara ett riktigt nedköp. Bör finnas något annat alternativ.

Ja jag har struntat i det nu. Testade Tinder när det var nytt för att iallafall ha testat men det var lika värdelöst som allt annat.

Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till faktiskt.

"Varför slutade du på ditt kontorsjobb?" - Ville träffa folk därför att det är mycket roligare och mer naturligt. Så hanterar du nedköpet och du framstår som en intressantare person. Poängen är att skita i status och pengar. Det är viktigare att livet blir roligt igen.

Själv skulle jag om jag blev arbetslös idag söka till renhållningsbranschen och jobba på soptipp.

Nej det finns det inte. Sluta hitta på massa dumheter. Äcklas av såna här kommentarer som folk spyr ut men har ingen koll alls fyfan....