Citat:
Här utvecklar jag dessa tankar och bifogar även källor Länk. Du får gärna komma med synpunkter ur ett genusvetenskapligt perspektiv på det jag skriver där.
Jag tolkar det som att din kritik riktas mot social (och psykologisk) forskning över huvud taget. Något förenklat eftersom den negligerar biologin. Jag hade uppskattat om du stärkte dina påståenden (vilka jag inte betvivlar) med källor där samma slutsatser dras som du lägger fram. Som det är nu är det svårt att skilja mellan vilken forskning som gjort, vad den kommit fram till, och vilka slutsatser du drar av denna forskning. Det hade gjort det lättare för mig att förhålla mig till frågan. De exempel du ger. Jag vet över huvud taget inte hur den forskningen (som är social) bedrivits.
Social forskning, och därmed även genusvetenskap, negligerar mycket riktigt det du beskriver som genetiska och hormonella aspekter för att förklara mänskligt handlande, social förändring etc etc. Även om stor del av social forskning vilar (explicit eller implicit) på någon slags förståelse av natur/mänsklig natur. Vad som är viktigt därmed är att vara noga med vilka svar man tänker sig kunna svara på inom det vetenskapliga fältet. Mycket forskning inom humaniora handlar därför heller inte att "förklara" utan om att "förstå". Vidare är själva distinktionen mellan natur och kultur vetenskapligt svårhanterligt. Detta eftersom det är svårt att metodologiskt lösa problemet med vad som är vad. Var det ena börjar och det andra slutar.
Sedan är det inte svårare än att forskning ibland måste revideras. Det görs ju också. Men ser inte hur vi på något enkelt sätta ska kunna skilja exempelvis sociala fenomen från biologiska när vi undersöker dom i ett social sammanhang. Hur bör denna forskning bedrivas bättre anser du?
Social forskning, och därmed även genusvetenskap, negligerar mycket riktigt det du beskriver som genetiska och hormonella aspekter för att förklara mänskligt handlande, social förändring etc etc. Även om stor del av social forskning vilar (explicit eller implicit) på någon slags förståelse av natur/mänsklig natur. Vad som är viktigt därmed är att vara noga med vilka svar man tänker sig kunna svara på inom det vetenskapliga fältet. Mycket forskning inom humaniora handlar därför heller inte att "förklara" utan om att "förstå". Vidare är själva distinktionen mellan natur och kultur vetenskapligt svårhanterligt. Detta eftersom det är svårt att metodologiskt lösa problemet med vad som är vad. Var det ena börjar och det andra slutar.
Sedan är det inte svårare än att forskning ibland måste revideras. Det görs ju också. Men ser inte hur vi på något enkelt sätta ska kunna skilja exempelvis sociala fenomen från biologiska när vi undersöker dom i ett social sammanhang. Hur bör denna forskning bedrivas bättre anser du?
Citat:
Tack, här visar du tecken på både självinsikt och intellektuellt hederlighet. Det bådar gott för en seriös diskussion.
Social forskning, och därmed även genusvetenskap, negligerar mycket riktigt det du beskriver som genetiska och hormonella aspekter för att förklara mänskligt handlande, social förändring etc etc.