DN fifflade ihop ett #metoo-avslöjande

https://www.magasinetparagraf.se/nyh...-kort-for-mig/

Det här är en lång, men läsvärd, text om ett case i #metoo-rapporteringen.
Mycket talar för att DN helt enkelt skyfflat ut anklagelser utan att ha den minsta susning om vad anklagelserna egentligen innehåller, hur organisationen ser på saken eller hur den anklagade ställer sig till påståendena.
Det är högst tveksamt om ens de "19 kvinnorna" som nämns är medvetna om att deras missnöje med betygsättningen helt plötsligt blivit "sexuella övergrepp".

Det är uppenbart att delar av metoo-rapporteringen är journalistiska amatörjobb.
Gör media sig själva en björntjänst genom att gasa på så infernaliskt i frågor där man inte ens har fakta på borde, utan helt går på en parts uppgifter och ofta långt i efterhand?
Är det rimligt att blanda systematiska våldtäkter som utreds med polis med 10-15 år gamla händelser där någon uppges ha vidrört en persons rumpa eller sagt sig "vara kär" i en person?

Handen på hjärtat: Är någon förvånad över att media skjuter sig själv i foten och ytterligare sänker sin egen trovärdighet genom att helt tappa rim och reson i kampanjjournalistiken?

Tänkvärd analys.

Det hela påminner lite om "brända jordens taktik" som gått överstyr.

Förfärligt. Men föga förvånande att det handlar om DN. Det är synd om alla oskyldiga offer i metoorörelsens tsunami.

Vilka jävla subbor.

Gillar inte läraren, kör metoo-kortet.

Med detta haveri i ryggsäcken blir det lite otäckt att läsa DN:s senaste grej om anklagelserna mot Urban Ahlin.

Jag är själv - som mitt namn antyder - långt ifrån sosse. Men till och med jag anar mig till att S-kvinnorna på olika nivåer återupplivat sitt tidigare drev mot Ahlin.
Man använder alltså en gammal känd konflikt som man kryddar med påståenden som inte kan styrkas eller avfärdas som passar in i själva kampanjen.

DN har absolut ingen aning om vad som faktiskt hänt. Ändå låtsas man det.
Det blir otroligt löjligt i intervjun med Ahlin där reportrarna är extremt anklagande och låtsas att de sitter på otvivelaktiga fakta, när man själv knappast sökt personerna själva.
Det är mer troligt att ett antal S-vunnit kontaktat DN och därefter "tipsat" om andra, som de vet kommer styrka bilden.

Det är faktiskt skrämmande att såna totala amatörer tillåts sköta denna bevakning. Jag tycker väl egentligen inte synd om Urban Ahlin, han klarar sig så klart oavsett.

Men jag vet att DN skrivit rena falsarier tidigare, där den anklagade inte gått ut och motsagt det. Men alla som varit inblandade vet att väldigt lite stämmer.

Till och med kvällspress hanterat det bättre. Hur svårt kan det vara att avgränsa sig till att rapportera om brottsligt agerande och möjligen arbetsmiljökränkningar om det finns rimliga belägg?

DN är faktiskt sämre än Metro och Nyheter24. Det säger fan inte lite!

Det där skedde i min klass på mellanstadiet i en tid då sociala medier inte fanns, så inget #metoo.

En grupp tjejer i min klass tyckte att vår manlige klassföreståndare favoriserade andra och behandlade denna tjejgrupp sämre i undervisningen. Tjejgruppen var inga plugghästar om man säger så.

Vad de då gjorde var att ljuga ihop en historia om att läraren hade tafsat på dem. Naturligtvus inget som gick att driva rättsligt men tillräckligt för att läraren skulle få sparken (eller utköpt, fortsätta fick ha då inte).

Efter att han var borta skröt tjejerna om vad de lyckats med...

Jag funderade på om AB agerande i fallet Ulf Malmros har med detta att göra. De låter honom försvara sig och visar honom lite som ett offer. Har vissa inom media insett att det gått för långt? Märker de att deras egna män också kan bli uthängda? Eller att de själva kan hamna i knipa när deras män hängs ut som i fallet med Akademin? Kanske var orsaken att "oo" på AB inte publicerade "2.0" och hon sjukskrev sig att hon visste att det fanns osanningar i det dokumentet som kunde slå mot henne själv?

1. Ulf Hansson, inte Malmro
2. Var är artikeln i DN, länk?

Jo jag menar Ulf Malmros ingen annan. jag hänvisar inte till någon artikel i DN. Kommentera aldrig mig igen.

Du är inte bättre, som varken läst artikeln eller ens denna trådstart längre än 2 meningar. (Alternativt är ‘subborna’ de på DN som satt läraren på #metoo-tåget, men då får du gärna förklara kopplingen.)
Jag tror att det i högsta grad är en perspektivfråga där svenska journalister ag[it]erar fullständigt hemmablinda för egna filter- + agendabubblans förvrängda utanförskap. Ingressen:

“Naturligtvis är #metoo något bra, som i längden rimligen bör resultera i ett samhällsklimat som är bättre för i första hand kvinnor men i längden också för män. Men om #metoo utnyttjas till något annat än vad det var tänkt – kan det i värsta fall slå tillbaka väldigt hårt mot hela syftet.”

DN verkar se ett högre (perspektiv!) syfte och arbetar med dess helgade rim och reson, liksom en alltför viss korstågare inför de Béziers murar som skyddade både vänner & fiender: ‘Döda dem alla, ty Gud känner de sina.’ Året var 1209, och man massakrerade de sina i eget kyrkorum [@].

Ja, jag är inte ett dugg förvånad. Att några kör #metoo-kortet för att komma åt någon man ogillar har jag väntat mig hela tiden och det förvånar mig inte ett ögonblick. Detta är sannolikt bara toppen på isberget.

En del reagerar när det är deras egna favoriter som anklagas för sextrakasserier eller våldtäkter. Maria Francke - en allt annat än nogräknad s k kulturjournalist i Sydsvenskan - skrev nyligen en krönika där hon försökte mana till besinning inför anklagelser för våldtäkt osv mot alla möjliga, från Strindberg till Dustin Hoffman och Louis CK. Just fall som komikern Louis CK och senatorn Al Franken är intressanta, eftersom dessa båda alltid har uppfattats som progressiva och i pakt med vänstern, feminismen osv. Men det finns gott om radikalfeminister som vill slänga även dessa herrar under bussen så fort det dyker upp anklagelser...