(Mod får flytta om det är fel kategori).
Jag: 25 år, bor i Stockholm sedan några år tillbaka. Bott i hyresrätt i ca 4 år och haft ett så kallat rivningskontrakt. För ca 3 månader sedan blev jag erbjuden ett förstahandkontrakt i en Stockholmsförort (samma privata hyresvärd) som jag tackade ja till då mitt kontrakt skulle gå ut nu vid årsskiftet. Inklusive el, försäkring, internet, tv-licens så betalar jag 8600 kr/mån bara för boendet.
Jag var så himla taggad på denna flytt och äntligen få landa lite men nu när jag bott här i ca 3 månader börjar jag få sån ångest för att jag kastar ut så mycket på hyra. Jag känner även att lägenheten är för stor för mig, den är otroligt svår att fylla upp och jag får ingen anknytning till lägenheten. Mår psykiskt dåligt. Just för att jag inte känner mig hemma men den stora boven är nog vad jag betalar. Känns som att jag bara kastar pengar i sjön.
Då jag egentligen inte var berättigad lägenheten då jag tjänar för lite på ett år så gick en släkting i borgen för mig. Min månadslön ligger på 27 000 kr (får ut 21 000 efter skatt och har en årsinkomst på 324 000. För att få stå på lägenheten själv krävs det att man har en årsinkomst på x4 årshyran vilket är ca 360 000, då ligger jag väldigt mkt under vad som är ok.
Har alltid haft en rätt kass lön sedan jag började jobba på gymnasiet men när jag bytte jobb för ca 1 år sedan gick jag upp några tusen i lön och trodde att jag äntligen skulle få det bra, ha råd med hyra och samtidigt kunna unna mig saker som resor och sparande. Har även en tidsbegränsad anställning fram till sommaren 18 och som det ser nu kommer jag inte att bli fast (vilket de lovade mig i början). Det gör även att jag måste börja kika på jobb och det finns inga garantier för att jag kommer att ha samma lön = ännu sämre ekonomi.
Värt att nämna är att jag tidigare haft en större lägenhet med fler rum som jag hyrt ut. Nu när jag bor i en lägenhet på 62 kvadrat med två rum känns det inte relevant längre. Jag vill dessutom ha min egna.
Har försökt att se över mina utgifter som driftkostnader. Men bostaden jag bor i är ansluten till Comhem och lägsta kostnaden där är 389 kr för ett bredband (som Comhem även höjt). Kan komma ner någon hundring genom att byta mobilabonnemang.
Utöver detta så har jag kostnader för:
Lån CSN - 588 kr
Mobil+abonnemang - 538 kr
Gymkort - 460 kr
Busskort - 830 kr
Mat - 2500 kr
= utgifter på ca 13 500 kr per månad
Detta gör att jag har 7500 kvar per månad. Försöker lägga ca 2000 på sparande men eftersom att jag är nyinflyttad och inte har så mycket möbler så måste jag lägga större delen av pengarna på det. Jag håller samtidigt på att bygga upp en ekonomisk buffert, vilket gör det svårt när man samtidigt behöver möbler för att trivas. Det blir en enda lång rundgång och jag känner mig helt nere på botten. Jag älskar dessutom att resa men det sparandet finns inte att tänka på för tillfället.
De senaste veckorna har jag starkt börjat tvivla på att ha det såhär. Min tanke från början var inte att ta kontraktet för att sedan btyta ner mig. Trodde verkligen att jag skulle klara det men jag hade tydligen fel. Vid varje lön fundera vad jag ska ha råd med bara för att större delen av min lön går till hyran. Jag vill inte förlora mitt förstahandskontrakt såklart men jag är så himla inne på att byta till en annan lägenhet med mindre hyra och som är mindre.
Mina frågor är då:
- Är en dyr hyra ett giltigt skäl att byta lägenhet?
- Är det ens möjligt att göra det efter så kort tid?
- Vad ska man trycka på när man hör av sig till värden?
Känner mig så vilsen och behöver era bästa råd. Vad ska jag göra?
Jag: 25 år, bor i Stockholm sedan några år tillbaka. Bott i hyresrätt i ca 4 år och haft ett så kallat rivningskontrakt. För ca 3 månader sedan blev jag erbjuden ett förstahandkontrakt i en Stockholmsförort (samma privata hyresvärd) som jag tackade ja till då mitt kontrakt skulle gå ut nu vid årsskiftet. Inklusive el, försäkring, internet, tv-licens så betalar jag 8600 kr/mån bara för boendet.
Jag var så himla taggad på denna flytt och äntligen få landa lite men nu när jag bott här i ca 3 månader börjar jag få sån ångest för att jag kastar ut så mycket på hyra. Jag känner även att lägenheten är för stor för mig, den är otroligt svår att fylla upp och jag får ingen anknytning till lägenheten. Mår psykiskt dåligt. Just för att jag inte känner mig hemma men den stora boven är nog vad jag betalar. Känns som att jag bara kastar pengar i sjön.
Då jag egentligen inte var berättigad lägenheten då jag tjänar för lite på ett år så gick en släkting i borgen för mig. Min månadslön ligger på 27 000 kr (får ut 21 000 efter skatt och har en årsinkomst på 324 000. För att få stå på lägenheten själv krävs det att man har en årsinkomst på x4 årshyran vilket är ca 360 000, då ligger jag väldigt mkt under vad som är ok.
Har alltid haft en rätt kass lön sedan jag började jobba på gymnasiet men när jag bytte jobb för ca 1 år sedan gick jag upp några tusen i lön och trodde att jag äntligen skulle få det bra, ha råd med hyra och samtidigt kunna unna mig saker som resor och sparande. Har även en tidsbegränsad anställning fram till sommaren 18 och som det ser nu kommer jag inte att bli fast (vilket de lovade mig i början). Det gör även att jag måste börja kika på jobb och det finns inga garantier för att jag kommer att ha samma lön = ännu sämre ekonomi.
Värt att nämna är att jag tidigare haft en större lägenhet med fler rum som jag hyrt ut. Nu när jag bor i en lägenhet på 62 kvadrat med två rum känns det inte relevant längre. Jag vill dessutom ha min egna.
Har försökt att se över mina utgifter som driftkostnader. Men bostaden jag bor i är ansluten till Comhem och lägsta kostnaden där är 389 kr för ett bredband (som Comhem även höjt). Kan komma ner någon hundring genom att byta mobilabonnemang.
Utöver detta så har jag kostnader för:
Lån CSN - 588 kr
Mobil+abonnemang - 538 kr
Gymkort - 460 kr
Busskort - 830 kr
Mat - 2500 kr
= utgifter på ca 13 500 kr per månad
Detta gör att jag har 7500 kvar per månad. Försöker lägga ca 2000 på sparande men eftersom att jag är nyinflyttad och inte har så mycket möbler så måste jag lägga större delen av pengarna på det. Jag håller samtidigt på att bygga upp en ekonomisk buffert, vilket gör det svårt när man samtidigt behöver möbler för att trivas. Det blir en enda lång rundgång och jag känner mig helt nere på botten. Jag älskar dessutom att resa men det sparandet finns inte att tänka på för tillfället.
De senaste veckorna har jag starkt börjat tvivla på att ha det såhär. Min tanke från början var inte att ta kontraktet för att sedan btyta ner mig. Trodde verkligen att jag skulle klara det men jag hade tydligen fel. Vid varje lön fundera vad jag ska ha råd med bara för att större delen av min lön går till hyran. Jag vill inte förlora mitt förstahandskontrakt såklart men jag är så himla inne på att byta till en annan lägenhet med mindre hyra och som är mindre.
Mina frågor är då:
- Är en dyr hyra ett giltigt skäl att byta lägenhet?
- Är det ens möjligt att göra det efter så kort tid?
- Vad ska man trycka på när man hör av sig till värden?
Känner mig så vilsen och behöver era bästa råd. Vad ska jag göra?