Frågor till äkta BDSM:are

Brukar ni ha regler eller kör ni på bara utan att prata om vad ni vill göra innan?
Hur länge kände ni varandra innan ni inledde förhållandet?
Hur inledde ni ert förhållande?
Har ni alltid stopregler?
Var går gränsen för att det hela ska spåra ur? Hur stora risker är ni beredda att ta?

Aa stoppord, sen regler är ju sånt som mot-partnern absolut inte vill göra.

Vad är en ”äkta” BDSM:are?

Jag går i princip alltid igenom hårda och mjuka gränser. Pratar med henne så jag har koll på eventuella sjukdomar och dylikt som kan påverka sessionen/utlevnaden. Jag förklarar att det är upp till henne att lyfta om något har hänt eller om hon är ur form som på något sätt påverkar en session.

Vi pratar förstås om vad det är inom BDSM-spektrumet som vi är intresserade av så att det inte är helt meningslöst att försöka ha utlevnad tillsammans. Letar jag efter en service-ug är jag inte intresserad av att träffa en renodlad masochist som inte alls vill ha D/s, exempelvis.

Jag har för tillfället fyra fasta flickor. En "flickvän" som jag har varit ihop med i fyra år. Utåt mot vanlijvärlden är vi ett vanligt par som som vilka andra som helst.

Två flickor jag träffar kontinuerligt och har gjort i fem och sju år. En som jag träffar mer sporadiskt, vi träffades första gången för sex år sedan. Vi sidan av dessa har jag mer tillfälliga relationer med tjejer som vill träffa någon för att leva ut en specifik kink/fetish som vi delar eller är intresserad av en period med sessioner eller D/s eller som vill försöka bli en mer "fast flickvän".
Min flickvän blev rekommenderad mig av en bekants bekant då hon ville träffa en dominant sadist. En tjej träffade jag ute på en vanlig bar på stan, en hemma på en fest hos en vän och en hörde av sig på Darkside. Tjejen jag mötte ute på en bar tog jag ut på en mer normal dejt och berättade mitt förhållningssätt till BDSM kortfattat där. Hon följde med mig hem och sedan har hon funnits kvar och hennes väg in BDSM med mig skedde väl stegvis med den sortens utlevnad jag tyckte passade eller var intresserad av. De övriga tog jag en fika med och pratade direkt igenom vad de sökte inom BDSM samt gränser och dylikt och sedan tog vi det vidare från första sessionen.
Ja. Nej. Nja, jag förklarar alltid för någon ny vad gult, grönt, rött och blått betyder och respekterar dem förstås.

I verkligheten så säger inte någon av mina flickor stopp vid sidan av att en stövel sitter fel eller dylika småsaker. De svimmar hellre än säger ett stoppord. Jag har dock inte sagt att de ska tas bort eller dylikt.

Några gånger har vi tagit bort stopporden för enskilda sessioner eller läger, men i praktiken så har de ändå funnits där eftersom jag hade slutat om jag uppfattat att hon velat det ändå.

Ibland säger jag till de flickor som är nya i världen att använda "rött" eller "gult" under någon av våra sessioner så de får träna på att säga stopp så det skulle bli lite lättare om det någon gång skulle behövas.
Det beror helt på vilken tjej/kvinna jag har utlevnad med och tillfälle och plats.

Ibland är jag inte villig att ta någon risk alls och låter sessionen vara tam och soft utan märken.
Ibland är större risk att något går illa och kan vara hårt på ett sätt som man blir inlåst i fängelse för och med märken som aldrig går bort och mindfucks som sitter kvar i huvudet länge eller för alltid.

Det beror som så många andra saker på person, relation, kännedom, erfarenhet och vad vi båda vill.

Jag skulle förstås inte ge en ny ung tjej märken som aldrig går bort, medan en kvinna som är erfaren inom världen och vill ha ett märke kvar från mig, ungefär som en tatuering, förstås kan få det.

En sån som inte låtsas utan går på känsla.

Bra svar

Sex är en lek och sex är känslor, så du får gärna förklara utförligare.

Hur fasen gör man märken som aldrig går bort? Med vad?
Och, vad för typ av mindfucks menar du? Blev rätt nyfiken, du kan ta det genom PM om du vill.

Självklart är det viktigt att prata igenom vad främst den undergivna har för gränser. Det kan finnas "mjuka" gränser (saker som hon inte gillar men går med på "som straff") och "hårda" gränser (saker hon inte tillåter, och som du därför på inga villkor bör göra för då är det våldtäkt).

Om hon inte vet det själv vad hon gillar och inte, kan ni ju pröva er fram, och trappa upp gång för gång i lagom takt. Efter varje session kan ni prata igenom hur hon kände (eller under sessionen, om det nu inte blir för avtändande). Om det var något som var obehagligt. Hurpass mycket mer man kan ta i en annan gång.

Man kan även bestämma sig för ett säkerhetsord. Normalt sett är ju "nej" och liknande säkerhetsordet, men ibland kanske sexet kan vara sånt att ett allvarligt menat "nej" uppfattas som spelad ovillighet och det är därför man har uppfunnit säkerhetsord. Vissa tycker det är avtändande med säkerhetsord och känner och litar såpass mycket på partnern och/eller har så få gränser att de föredrar att köra utan.

Risker? Sånt pratas det ofta om i nybörjarkretsar men de flesta saker som görs är inte direkt kopplade till nån större risk. men de saker som har risk, såsom stryplekar, då får man väl läsa på och vara försiktig och lyhörd. Och kanske fråga sig om det verkligen är nödvändigt att ofta ta sådana risker. En tumregel kan ju vara att om du tror att nåt kan vara riskfyllt och du inte själv vet hur du ska hantera den risken utan behöver fråga på Flashback, gör det då inte alls. Alternativt ställ mer konkreta frågor om den riskfyllda handlingen. Alla risker är unika.

Du frågar om "spåra ur". En undergiven kan "krascha" när du tämjer henne. Om det händer lär du märka det. Och då kan det vara bra att avbryta och att trösta, då skapar du samtidigt en trygg sida av din auktoritet.

Tjejer som gillar vilt sex brukar gå med på sex på första dejten, vad det nu har med saken att göra. Vissa BDSM-relationer handlar bara om sex, andra kan samtidigt vara en traditionell kärleksrelation. Reglerna för relationen bestämmer paret såklart själva, det finns inga mallar. Vissa vill att dominansen bara ska gälla vid sessioner och att man är normalt jämlika utanför sexet; andra vill att den ska gälla hela tiden (24/7).

Jag ska försöka att inte låta alltför dryg och fördömande nu, men jag vill bara framföra att de tankar som Asmodeusvult beskriver här (att gå igenom sjukdomar, att ha en hel jävla färgskala här dessutom kompletterad med blått, brukar kallas "old guard". Det representerar inte allas syn på BDSM. Old guard är "sanningar" som uppstått i den krets av BDSM-utövare som bildats som följd av att kompatibla människor träffats. För många identitetssökare eller andra flockmänniskor funkar det att gemensamt definiera hur BDSM måste utövas. Att kompatibla människor träffas och utövar saker som båda uppskattar, är såklart vettigt. Men den baksida som finns när det går "kultur" i något är att vissa uppfattningar får spridning på grund av att de låter bra att säga (för att man framstår som ansvarsfull e dyl) utan att de nödvändigtvis är sanna. Risk finns för att klyschor och snobberi växer fram. Att utöva sin BDSM på ett bra sätt är förstås en fördel, men man behöver inte övergå till en "no true scotsman"-diskussion. Det finns ett bra talesätt att tänka på apropå detta - "my kink is not your kink, but your kink is ok".

Många undergivna kan, inte utan fog, se en trygghet i att någon har ett socialt nätverk av likasinnade. Andra föredrar de som har en mer personlig utlevnad som kommer mer från hjärtat och mindre av en en kollektiv kultur. Det förstnämnda behöver ingalunda innebära att man tummar på säkerhet, etik eller dylikt.

Det finns bara en regel (eller rättare sagt två ) för vad som skiljer bra BDSM från dålig, och det är RACK och SSC (safe, sane and consensual). Det betyder att sålänge det man gör är säkert (så säkert man kommit överens om), consensual (att den undergivna gått med på det och är tillräckligt gammal för att juridiskt kunna lämna samtycke) och sane (att samtycket getts under tillräckligt nyktra och sunt genomtänkta omständigheter) så är det okej, och då ska ingen utomstående komma och säga att det är "dålig" BDSM eller inte "äkta" BDSM.

De flesta som utövar BDSM i Sverige tycker inte om den "scen" som främst "the old guard" har bildat i form av munches etc. Lyckligtvis finns sociala sammankomster även för andra än "old guard" för de som tycker det kan vara givande att utöva BDSM i grupp.

Alltså förlåt men är inte både förhållningssättet "my kink is not your kink, but your kink is ok", RACK och SSC också "sanningar" som uppstått i ett kollektivt sammanhang? Det blir verkligen jättekonstigt att du på samma gång skriver att du inte gillar att det blivit en elitgrupp som sitter och bestämmer vad som är okej, och redan i nästa stycke själv tycker dig lämpad att avgöra vad som är okej eller inte baserat på ett par, i samma kretsar traderade, förekommande begrepp.

Känns som att den här diskursen som helhet är det som är fel med "BDSM-scenen". Folk är mer upptagna av att diskutera vem som har rätt att tycka vad om vem än av att knulla.

Ok så dominanta människor brukar inte få för sig att skrämma upp någon de inte känner så bra? Det brukat alltså inte gå till på det sättet utan vanligtvis så pratar man först/lär känna varandra bra i första hand?