Frågor till äkta BDSM:are

Alltså förlåt men är inte både förhållningssättet "my kink is not your kink, but your kink is ok", RACK och SSC också "sanningar" som uppstått i ett kollektivt sammanhang?

Ok så dominanta människor brukar inte få för sig att skrämma upp någon de inte känner så bra? Det brukat alltså inte gå till på det sättet utan vanligtvis så pratar man först/lär känna varandra bra i första hand?

Jag går i princip alltid igenom hårda och mjuka gränser. Pratar med henne så jag har koll på eventuella sjukdomar och dylikt som kan påverka sessionen/utlevnaden. Jag förklarar att det är upp till henne att lyfta om något har hänt eller om hon är ur form som på något sätt påverkar en session.

Vi pratar förstås om vad det är inom BDSM-spektrumet som vi är intresserade av så att det inte är helt meningslöst att försöka ha utlevnad tillsammans. Letar jag efter en service-ug är jag inte intresserad av att träffa en renodlad masochist som inte alls vill ha D/s, exempelvis.

Jag har för tillfället fyra fasta flickor. En "flickvän" som jag har varit ihop med i fyra år. Utåt mot vanlijvärlden är vi ett vanligt par som som vilka andra som helst.

Två flickor jag träffar kontinuerligt och har gjort i fem och sju år. En som jag träffar mer sporadiskt, vi träffades första gången för sex år sedan. Vi sidan av dessa har jag mer tillfälliga relationer med tjejer som vill träffa någon för att leva ut en specifik kink/fetish som vi delar eller är intresserad av en period med sessioner eller D/s eller som vill försöka bli en mer "fast flickvän".

Min flickvän blev rekommenderad mig av en bekants bekant då hon ville träffa en dominant sadist. En tjej träffade jag ute på en vanlig bar på stan, en hemma på en fest hos en vän och en hörde av sig på Darkside. Tjejen jag mötte ute på en bar tog jag ut på en mer normal dejt och berättade mitt förhållningssätt till BDSM kortfattat där. Hon följde med mig hem och sedan har hon funnits kvar och hennes väg in BDSM med mig skedde väl stegvis med den sortens utlevnad jag tyckte passade eller var intresserad av. De övriga tog jag en fika med och pratade direkt igenom vad de sökte inom BDSM samt gränser och dylikt och sedan tog vi det vidare från första sessionen.

Ja. Nej. Nja, jag förklarar alltid för någon ny vad gult, grönt, rött och blått betyder och respekterar dem förstås.

I verkligheten så säger inte någon av mina flickor stopp vid sidan av att en stövel sitter fel eller dylika småsaker. De svimmar hellre än säger ett stoppord. Jag har dock inte sagt att de ska tas bort eller dylikt.

Några gånger har vi tagit bort stopporden för enskilda sessioner eller läger, men i praktiken så har de ändå funnits där eftersom jag hade slutat om jag uppfattat att hon velat det ändå.

Ibland säger jag till de flickor som är nya i världen att använda "rött" eller "gult" under någon av våra sessioner så de får träna på att säga stopp så det skulle bli lite lättare om det någon gång skulle behövas.
Det beror helt på vilken tjej/kvinna jag har utlevnad med och tillfälle och plats.

Ibland är jag inte villig att ta någon risk alls och låter sessionen vara tam och soft utan märken.
Ibland är större risk att något går illa och kan vara hårt på ett sätt som man blir inlåst i fängelse för och med märken som aldrig går bort och mindfucks som sitter kvar i huvudet länge eller för alltid.

Det beror som så många andra saker på person, relation, kännedom, erfarenhet och vad vi båda vill.

Jag skulle förstås inte ge en ny ung tjej märken som aldrig går bort, medan en kvinna som är erfaren inom världen och vill ha ett märke kvar från mig, ungefär som en tatuering, förstås kan få det.