Vad är social fobi?

Här och även i andra fora läser jag ofta om människor som berättar om sina problem i relationer, studier och arbetsliv och relaterar dessa till att de har social fobi som begränsar deras möjligheter. Det senaste åren har jag sett fler och fler sådana inlägg. Är det en ny diagnos eller hade den en annan benämning tidigare? Vilka är kriterierna för den och finns det terapier/medicinering som kan hjälpa. Det är alldeles uppenbart att det innebär betydande problem i livet.
Det som jag själv kan relatera till är några vänner från ungdomen som sas var väldigt blyga. Var det social fobi de hade? Dessa har idag både arbete, familj och vänner utan att deras blyghet behandlades på något sätt. Är social fobi något helt annat än blyghet eller är det samma sak fast att man är drabbad i lika grad?

Blyghet går väl oftast att träna bort .. social fobi är ett psykiskt handikapp.. Går att bota med alkohol.

Men är det verkligen så svart eller vitt? Är det inte bara olika grader av samma fenomen. Social fobi är väl inte ett virus som man antingen har eller inte?

Att blyghet kan tränas bort är jag nog själv ett exempel på. Jag har förstått att en av terapierna mot fobi är KBT, kan en sådan behandling användas även för social fobi eller fungerar det inte på alla former av fobier?

Jag jobbar med människor som har social fobi. Det är verkligen folk som knappt vågar gå utanför dörren.

För att det ska vara fobi och inte bara "obehag" handlar det om att rädslan är så kraftig att man undviker de sammanhang obehaget kan förekomma inom.

Har du fobi för spindlar går du inte i skogen typ. Har du social fobi är det som ett fängelse.

Finns det hjälp att få för dessa människor? Har dessa alltid haft detta problem eller har det uppstått efter någon särskild händelse?
Mina frågor beror på att vi har en granne med detta problem dit vi nu flyttat. Känner att jag behöver veta mera så att jag inte skapar problem på grund av min okunskap. Hon går inte gärna ut om det inte ärpå den egna tomten. Jag är osäker på om jag bör/kan besöka henne.

Funderar på skillnaden mellan blyghet och social fobi. Själv tar jag hellre till hagelbrakaren (Nåväl, men ni förstår betoningen) än håller ett tal om det så är framför tre personer, även om jag känner dem väl.

Det antar jag är social fobi.

Jag har enligt en psykolog jag pratat med social fobi, tydligen. Jag har väldigt svårt för sociala situationer vilket såklart är begränsande då man alltid utsätts för dem. Dock känner jag mig inte riktigt blyg, även om det kan misstas för det. Snarare är jag ofta ointresserad av folk i allmänhet och det som är mest jobbigt är att jag måste låtsas vara intresserad när folk ska kallprata eller prata om något tråkigt, därför brukar jag försöka komma undan så mycket social kontakt som möjligt. Föredrar att vara i mina egna tankar. Tyvärr har jag också en lite negativ bild av människor sedan skolan när alla bara var elaka hela tiden.

Social fobi är det som inträffar när barn som fått höra att de är blyga blir vuxna.

man har ofta för stor press socialt och får stark ångest och undviker sociala sammanhang och nya träffar. oftast drar sig för att ens gå till affären. för det ger en sån fet ångest innan, hela grejen blir bara läskig, alla ser mig, man måste möta den i kassan och de i affären. ofta har de med social fobi en underliggande skamkänsla av sig själv som person så man känner sig ovärdig att ens finnas och synas ute bland alla andra. och att folk dömer en och ser en på det sätt man själv ser en. det är som en spärr en del dagar det bara går inte att gå ut, fram och tillbaks med skorna på vid dörren. äntligen tog jag mig ut och drog plötsligt på världens fejkade självförtroende och till och med socialiserar överdrivet me den i kassan kanske för att dölja sig osociala personlighet omedvetet. så funkar jag iallfall. är ofta den mest sociala och det kommer som det känns naturligt när ja väl är ute men ah min rädsla innan säger ju sig själv att ja pressar mig till det ute och ja igentligen är sjukt osäker på mig själv och känner att ja är en kass person, trots att ja vet att ja är fan jävligt bra person, men känslan av skam och att man är värdelös är ändå så stark. den här skammen och sociala fobin grundar sig väll i sin uppväxt, hur man blev behandlad och va me om som barn.

men det ska absolut gå att få bort genom terapi och hjälp hos psykologen ju. ja törs mig inte dit det är problemet :P

Det finns hjälp som fungerar för många med diagnosticerad Social Fobi http://web.internetpsykiatri.se/beha.../social-fobi1/

Om du nu vill hjälpa så måste du gå väldigt försiktigt fram. Du kan inte säga saker som "du som är så tyst" eller "varför är du så tyst", det finns de som tror att de kan få någon med social fobi att lätta upp med alkohol, det kan få motsatt verkan och få personen ännu mer utsatt och bli ännu mer stängd, det är ingen blyghet som släpper av ett par glas vin.

Försök inte göra dig lustig på en person med social fobis kostnad, denne har inga som helst problem med att bli av med en vän för att slippa bli utsatt för sånt igen.

Jag brukar inte använda mig av orden social fobi utan social ångest med det är väl bara en smaksak. Vet inte om det är en diagnos men jag har i alla fall prata med samtalsterapeut och ganska nyligen inlett KBT för att försöka befria mig från ångesten.

Blyghet och social fobi ligger ju ganska nära varandra men det ena behöver inte betyda det andra. Social fobi har ju med KÄNSLAN kring sociala situationer att göra och inte hur man beter sig i interaktion med andra. Man kan vara ruskigt dålig på att läsa av andra och vara otroligt blyg men det behöver ju inte betyda att man känner ett obehag när man umgås med andra.

Social fobi kan se mycket olika ut men man brukar skilja på generell och specifik social fobi. Personligen så lider jag av generell ångest men vissa situationer framkallar mer ångest än andra. Jag skulle till exempel kunna göra ett föredrag framför stor publik med mindre ångest än gemene man. Men att arbeta och skriva saker med granskande ögon på mig framkallar stark ångest.