Jag har nyss kommit hem från ytterligare en meningslös krogrunda, ligger i sängen och tänker på hur falskt och meningslöst mitt liv faktiskt är. Känslan jag känner men samtidigt försöker ignorera, är att hela min existens är byggd på lögner.
När min bästa vän för 7e gången samma kväll berättar om hur Nice kropp hans senaste ligg hade så undrar jag om vi ens är vänner för att vi gillar varandra. Kanske söker vi endast varandras bekräftelse? Är vi i en evighetstävling om vem som vinner racet om "jag har ett bättre liv än vad du har"
Familjen träffar man för att fråga hur man mår och självklart så mår alla jättebra (host).
Alla människor spelar en karaktär. Vilka är dessa människor under fasaden de inte ens själva är medvetna om?
Vi vandrar runt på en boll ute i ett oändligt universum och inte en kotte bryr sig om Varför vi är här.
Känns som alla bara distraherar sig själva tills den dagen de dör. Är det så konstigt att framgångsrika personer tar livet av sig när de i 30 års tid är upptagna med att jaga en"dröm", för att sedan stå på toppen och inse att det i slutändan bara var ett sätt att fördriva vardagen?
Vad gör man när allt man önskat sig i livet inte längre har någon mening? Pengar, sex, framgång... varför liksom?
När man tänker ett steg längre i ekvationen så är det helt plötsligt omöjligt att sträva efter saker som man tidigare suktat efter. Pengar, sex och framgång är jätte trevligt för stunden men samtidigt vet jag att lyckan inte är långvarig.
Är trött på att distrahera mig själv helt enkelt då det hela känns väldigt meningslöst.
Vet inte ens vad jag vill få ut av den här texten. Men någon kanske har känt samma sak och fått en annan syn på saker och ting...
När min bästa vän för 7e gången samma kväll berättar om hur Nice kropp hans senaste ligg hade så undrar jag om vi ens är vänner för att vi gillar varandra. Kanske söker vi endast varandras bekräftelse? Är vi i en evighetstävling om vem som vinner racet om "jag har ett bättre liv än vad du har"
Familjen träffar man för att fråga hur man mår och självklart så mår alla jättebra (host).
Alla människor spelar en karaktär. Vilka är dessa människor under fasaden de inte ens själva är medvetna om?
Vi vandrar runt på en boll ute i ett oändligt universum och inte en kotte bryr sig om Varför vi är här.
Känns som alla bara distraherar sig själva tills den dagen de dör. Är det så konstigt att framgångsrika personer tar livet av sig när de i 30 års tid är upptagna med att jaga en"dröm", för att sedan stå på toppen och inse att det i slutändan bara var ett sätt att fördriva vardagen?
Vad gör man när allt man önskat sig i livet inte längre har någon mening? Pengar, sex, framgång... varför liksom?
När man tänker ett steg längre i ekvationen så är det helt plötsligt omöjligt att sträva efter saker som man tidigare suktat efter. Pengar, sex och framgång är jätte trevligt för stunden men samtidigt vet jag att lyckan inte är långvarig.
Är trött på att distrahera mig själv helt enkelt då det hela känns väldigt meningslöst.
Vet inte ens vad jag vill få ut av den här texten. Men någon kanske har känt samma sak och fått en annan syn på saker och ting...