Globalismen och den extroverta normen

Kan det vara så att globalism är ytterligare en del i den extroverta normen som råder? Vi får alltid lära oss att man ska vara öppen, spontan, redo för nya utmaningar och att allt ska förändras hela tiden. Se bara vad man söker i t ex jobbannonser, hur vi blir tillsagda att bete oss i skolan osv för att inte tala om populärkultur som filmer, artister, tv-program. Att vara mer inåtvänd, föredra när allt är mer småskaligt, tryggt och traditionsenligt uppskattas inte. Då ses man som tråkig och bakåtsträvande. Någon som förstår min liknelse?

Globalismen handlar ju om mer än så men det är en liten tanke som jag haft ett tag nu. Jag själv tillhör den mer introverta typen, och har alltid känt att det här samhällsklimatet inte passat mig. Både när det gäller det sociala, att man ska ha så stort kontaktnät som möjligt osv, men även politiskt, allt är så öppet och förändrande hela tiden med globalisering, liberalism, fri marknad, jag tycker helt enkelt att det är obehagligt, det finns liksom ingen kontroll.

Skulle vara intressant att veta om någon mer tänker såhär, eller om det bara är jag som tänker för långdraget.

Att extroverta är de som syns mest i samhället ligger väl i sakens natur. Vi introverta är inte intresserade av uppmärksamheten och har heller inte samma behov att att få andra på vår sida. Flashback och andra forum, till skillnad från massmedia, domineras däremot snarare av introverta (egna iakttagelser).

Om man ska generalisera: Extroverta representerar etsblissemanget, "PK", normen. Introverta står oftast för mer individuella åsikter som inte nödvändigtvis tar hänsyn till det allmänt accepterade.

Så ja, extroversion och globalism sitter i samma båt. Håller även med om att det är en skrämmande utveckling där ens framtid påverkas av hur man kan marknadsföra sig själv snarare än den faktiska kompetensen.

Ligger mycket i ditt resonemang, som mogen man på 45 och vis(?), jobbat inom en internationell koncern med den globala marknaden som målgrupp ser jag tecken på en ständigt accelererande aggresiv form av utsuddandet av gränser både nationella och mer höra-ihop-samhällen,. Detta speciellt för kärriärsmänniskor inklusive den sk eliten/etablissemanget vare sig det är media, business eller PK politik.

Tyvärr är det så som TS indikerar en medveten skolning av detta feomen, varför? jo att tjäna pengar naturligtvis, vi är alla konsumenter och finans o företags"maffian" skyr inga medel. Vi står ljusår från det naturliga vi homos sapies vill, att känna gemenskap och trygghet med våra närmaste, allt annat är en artificell konstruktion av begär och girighet.

"det skall vara gott att leva, annars kan det kvitta"

Det behöver nödvändigtvis inte direkt ha med globalisering att göra. Jag skulle snarare vilja säga att globaliseringen är en del av det.

Vi ska helt enkelt dansa efter nån annans pipa och vara utbytbara.

Det som sker nu ser jag som en modern variant av herre-slav.
Globalisering eftersom vi har hela världen inom räckhåll.
Att vi får ”lära oss att vara öppna” beror på att det är dagens språk. Det går helt enkelt inte att säga åt en person att ”hålla käften och sitta still i det hörnet annars...”.
Och man kan inte heller säga åt en person att sluta gnälla om nåt skiter sig, utan det låter bättre att tuta i folk att ”vara öppna och förändringsbenägna”.

Förr jobbade man på samma ställe fram till pensionen. Nu verkar idealet vara typ att man hoppar från jobb till jobb. Beskrivs som ”utvecklande och att ta sig an nya utmaningar”.
Det är dock inget som funkar för alla.

Mycket är yta: fixering vid stjärnor, prydliga hem, drömmar om karriärer, prylkonsumtion etc.
Redan romarna visste att ”ge bröd och skådespel till folket”.
Vad är det man säger, 1% av världens befolkning äger mer än vad de andra 99% äger tillsammans.
Och det finner vi oss i.

Och jo kontroll finns - hos de som har ”makten”. De har koll på sin situation, resten löser sig (för dem) utav sig självt.