2006-01-16, 22:47
#1
Nu börjar jag närma mej slutet snart
för nåra år sen när jag börja med droger va det nåt spännande man kunde unna sej ibland som en cool upplevelse med goda vänner.
nu ca 3 år senare är jag 21 år och fick precis idag veta att jag kommer bli vräkt från min lägenhet. jag sitter hemma själv och tar droger nästan varje dag eller såfort jag får tag i nåt.... spenderar nästan alla pengar på droger, dessutom har jag tagit DXM regelbundet varje vecka i snart 2 år förutom allt annat jag stoppar i mej.
jag har inga gränser längre... det enda jag inte gjort är väl testat sprutor och heroin annars har jag dragit i mej det mesta.
det enda som gör mej glad numera är droger och alkohol
sitter bara o väntar på att det ska bli helg så man kan bli helt borta o glömma allt
drogerna har förstört mitt liv, ända kan jag inte sluta älska dem.
ironiskt att det krävs så lite att förstöra sej själv, som timbuktu säger.
det e fan ingen lösning jag vet
jag behöver hjälp
jag e bara för svag.... alla i min umgängeskets använder ju droger
det går inte att fly, de finns överallt. men nu har det blivit för mycke
droger ska vara mer bra än dåliga och nu blir jag bara mer o mer förstörd ju mer tid som går.
jag skulle iofs kunna skriva in mej på behandlingshem säger ni kanske men det vill jag inte heller... jag vill kunna leva ändå men begränsa mitt beroende på nåt sätt. jag skulle behöva någon att snacka med, nån att berätta mina problem för istället för att bara döva smärtan med mer droger.
de flesta av er kanske vet att det inte är lätt när man gillar droger så mycke som jag gör. jag e ofta deppad, har tråkigt, bor i en liten småstad där det aldrig händer nåt o alla jag känner pundar.
ni anar inte hur svårt jag har det....
tex igår kl halv 12 på kvällen (söndag) ringde en kompis o undra om vi skulle fixa tjack eller nåt.... jag skulle till skolan dan efter ändå sa jag ja.
som tur var fick vi aldrig tag på nåt men hade vi det hade jag såklart tagit det.
jag vet inte hur jag ska börja ta mej ur skiten...
byta umgänge funkar ju inte eftersom jag typ inte känner nån som inte använder droger, vad jag skulle behöva är någon annan sysselsättning helt enkelt eller kanske en flickvän så jag skulle kunna ägna min tid åt nåt annat men vem vill ha en värdelös loser som jag?
jag har helt enkelt ingen motivation längre.... som yngre var jag mycke kreativ och va bra på att rita tex och när man va mindre behövde man ju inga droger för att ha kul. felet ligger i en själv... och såklart mycke vilken omgivning man har runt sej med.
aja ville bara skriva av mej lite
nån kanske känner igen sej eller kan ge mej nåra tips om hur jag ska rädda mitt liv innan det e försent? annars har jag inte svårt att se mej själv ligga med en spruta heroin i armen nånstans i en trappa i sthlm om nåra år.
måste göra nåt nu innan det e försent...
för nåra år sen när jag börja med droger va det nåt spännande man kunde unna sej ibland som en cool upplevelse med goda vänner.
nu ca 3 år senare är jag 21 år och fick precis idag veta att jag kommer bli vräkt från min lägenhet. jag sitter hemma själv och tar droger nästan varje dag eller såfort jag får tag i nåt.... spenderar nästan alla pengar på droger, dessutom har jag tagit DXM regelbundet varje vecka i snart 2 år förutom allt annat jag stoppar i mej.
jag har inga gränser längre... det enda jag inte gjort är väl testat sprutor och heroin annars har jag dragit i mej det mesta.
det enda som gör mej glad numera är droger och alkohol
sitter bara o väntar på att det ska bli helg så man kan bli helt borta o glömma allt
drogerna har förstört mitt liv, ända kan jag inte sluta älska dem.
ironiskt att det krävs så lite att förstöra sej själv, som timbuktu säger.
det e fan ingen lösning jag vet
jag behöver hjälp
jag e bara för svag.... alla i min umgängeskets använder ju droger
det går inte att fly, de finns överallt. men nu har det blivit för mycke
droger ska vara mer bra än dåliga och nu blir jag bara mer o mer förstörd ju mer tid som går.
jag skulle iofs kunna skriva in mej på behandlingshem säger ni kanske men det vill jag inte heller... jag vill kunna leva ändå men begränsa mitt beroende på nåt sätt. jag skulle behöva någon att snacka med, nån att berätta mina problem för istället för att bara döva smärtan med mer droger.
de flesta av er kanske vet att det inte är lätt när man gillar droger så mycke som jag gör. jag e ofta deppad, har tråkigt, bor i en liten småstad där det aldrig händer nåt o alla jag känner pundar.
ni anar inte hur svårt jag har det....
tex igår kl halv 12 på kvällen (söndag) ringde en kompis o undra om vi skulle fixa tjack eller nåt.... jag skulle till skolan dan efter ändå sa jag ja.
som tur var fick vi aldrig tag på nåt men hade vi det hade jag såklart tagit det.
jag vet inte hur jag ska börja ta mej ur skiten...
byta umgänge funkar ju inte eftersom jag typ inte känner nån som inte använder droger, vad jag skulle behöva är någon annan sysselsättning helt enkelt eller kanske en flickvän så jag skulle kunna ägna min tid åt nåt annat men vem vill ha en värdelös loser som jag?
jag har helt enkelt ingen motivation längre.... som yngre var jag mycke kreativ och va bra på att rita tex och när man va mindre behövde man ju inga droger för att ha kul. felet ligger i en själv... och såklart mycke vilken omgivning man har runt sej med.
aja ville bara skriva av mej lite
nån kanske känner igen sej eller kan ge mej nåra tips om hur jag ska rädda mitt liv innan det e försent? annars har jag inte svårt att se mej själv ligga med en spruta heroin i armen nånstans i en trappa i sthlm om nåra år.
måste göra nåt nu innan det e försent...
