Ni som har ångest - hur vet ni det?

Ja, kanske lite luddig frågeställning.

Men ni som vet med er att ni har ångest - hur vet ni att ni har just det? Har ni hört andra berätta hur det är (och hur vet isf de att de har ångest) eller har ni fått det berättat av er psykolog/psykatriker (om ni nu har någon) - eller gissnar ni helt enkelt?

HUR?

Jadu, det är enkelt för mig iallafall att identifiera.

Rent fysiskt så skakar mina händer, jag får hålla dem i varandra, kallsvettiga handflator. Jag blir oerhört frusen också. En ytterst otäck kall klump i magen som känns rent fysiskt det också.

Toppa detta underbara mående med en helt otrolig rastlöshet och tomhets / hopplöshetskänsla så tror jag ungefär att jag beskrivit det rätt.

Inte kul alls.

Jag tvilvar på att det känns så där för alla. Så din fetmarkerade fråga: "HUR?" kanske var lite överdriven.

Men i mina öron låter det där mer som panikångest faktiskt.

Jag får det som är den psykiatriska definitionen på ångest ibland... Alltså har jag ångest... Ibland...

Om du får ont i foten, hur vet du det? Har du fått det berättat av en läkare? Eller gissar du bara?

Att ha allmän ångest är väl mer en känsla av konstant eller delvis obehag.
Det är lite luddigt att sätta diagnos på sådant( vet inte riktigt om jag fattar exakt vad du vill få fram här)
För oss med Panikångest är det relativt lätt att identifiera ( för min del kraftiga skakningar,illamående,yrsel,andnöd,rastlöshet, en känsla av att vara sinnesjuk etc)
Jag visste givetvis om att det var panikångest det handlade om innan min psykolog gav mig diagnosen.
öö..
over and out.

oro i kroppen, svårt att andas (tryck över bröstet), kan inte tänka i några positiva banor alls. den medicinska definitionen är väl knappast knivskarp som få psykiska besvär är.

Nu är ju ångest, oro etc lite mer abstrakta känslor än vad en fysiks åkomma är.


Det jag är ute efter är hur folk upplever sin ångest och om de fått den verifierad av någon professionell. Jag är intresserad av hur olika ångest faktiskt kan upplevas och som du själv säger är nog panikångest lättast att förstå att man har då den är så precis - till skillnad från allmän ångest.

Men om man beskriver allmän ångest som konstant obehag eller delvis, kan det då inte vara oro?

Jag kanske borde ge mig - men det där låter också som panikångest. För jag tvivlar på att folk går runt med tryck över bröstet mest hela tiden. Eller vad måste inträffa för att en ångest ska vara panikartad?

Hur är man deprimerad utan att ha ångest?

Ja där kan man ponera i evighet över när oro går över i ångest.

Min ångest känns som det är någon som knutit ett band runt hjärtat och drar i båda ändarna så att knuten blir mindre och mindre...

eller som om någon sitter på bröstkorgen, en stor bjässe...

det blir svårare att andras och det är bara att ligga och vänta tills det gått över... kan ta några timmar...


nu när jag vet att det är ångest som jag känner så berör det mig inte direkt... bara vänta ut, jag vet att det blir bättre sedan...
men innan, fyf*n vad illa man mådde.....

har drabbats av "panikångest" en enda gång i mitt liv, jag kände hur en oro växte sig allt starkare inom mig, som om allting rasade. Jag blev yr och kände mig helt förvirrad. Lösningen blev att ta en nattpromenad och rensa skallen en stund.