Arton kvinnor anklagar Jean Claude Arnault för övergrepp. (namn tillagt /mod)

Skriver man en hel avhandling om Heidegger oavsett fokus så bör man väl sätta in honom i ett kontext och ge lite allmän bakgrund / bild. Behöver inte vara några långa utläggningar eller skvaller för det.

Är Ruins ständiga svammel om Heidegger sk teoretisk filosofi? Jag har dålig koll på den här svenska / finska uppdelningen men jag trodde teoretisk filosofi mest avsåg logik, språk, epistemologi och sånt som rör matematiska begrepp och allt svammel om t ex medvetande och själ och vad det nu kan vara hörde till det praktiska. På SH är väl den där uppdelning praktisk / teoretisk avskaffad då man vill närma sig det kontinentala och bli något att räkna med (ha ha)

Att Larsson och Engdahl säger att de inte försökte sig på att vara postmoderna i ungdomen är ju bara lögn. Det ville de visst vara då det fortfarande var trendigt och status och inte hade blivit något som pöbeln sysslar med hela dagarna på landets små högskolor. Sån är deras attityd och sån är attityden runt Forum dvs storhetsvansinne och försök för ”uppkomlingar” att verka exklusiva och unika och fisförnäma.

Att de påstår att de är konservativa nu är för att de upplever att det är där exklusiviteten finns idag. Ryggradslösa djur är dock den korrekta benämningen på dessa herrar.

Jag är inte övertygad om att han kommer att dömas för någonting om han inte erkänner. Helhetsbilden ser illa ut, men varje fall prövas ändå enskilt. Om ingen åklagare tror på fällande dom blir det nedläggningar. Om det ändå blir något, verkar rättspsyk osannolikt. Även om allt verkar skruvat har ju inga/få av hans vänner reagerat. Jag har träffat människor med psykos: det är inget man missar.

De ekonomiska aspekterna har nog större förutsättningar att leda till något.

Jag håller med. Jag har också träffat psykotiska och det är något man märker genast eftersom även den mest vardagliga logiken brister osv. Men även om han inte är psykotisk så borde ju hans sk vänner ha reagerat, det är ju det som är så skumt.

Vad det gäller juridiken. Det måste väl finnas andra juridiska möjligheter än brottsmål under allmänt åtal. Han har ju varit arbetsgivare också. När jag blev sextrakasserad på arbetsplatsen av överordnad för väldigt länge sen så gjorde jag senare (när jag sagt upp mig), på uppmaning av anhörig som är jurist, en anmälan till något som då hette jämställdhetsombudsmannen (det har nu slagits ihop med nåt annat, tror det diskrimineringsombudsman eller nåt nuförtiden). De gjorde bedömningen att min arbetsgivare inte hade hanterat ärendet korrekt och jag hade kunnat få skadestånd om min anmälan kommit in i tid. Nu var jag så långsam att det hade hunnit bli preskriberat, men jag fick ett slags utlåtande skriftligt och muntligt. I mitt fall fanns dock ganska mycket bevis utöver min egen berättelse om tafsande och mer därtill. Jag hade också fått flertal brev och mejl med grovt innehåll. Jag är fortfarande osäker på om mitt ärende bedömdes utifrån övergreppen överhuvudtaget eller enbart utifrån hur arbetsgivaren hanterat dem. Det var iaf arbetsgivaren som var den som skulle ha kunnat bli skadeståndsskyldig.

Vad finns för olika juridiska möjligheter i fallet JCA om vi bara ser till de sexuella övergreppen?

Det finns förmodligen jurister i tråden, men: nästan allt verkar gälla ofredande som har två års preskriptionstid och således få fall som alls kommer att utredas. Det tycks ju även gälla våldtäkter som inte är preskriberade, men om det inte gjorts anmälningar i anslutning blir det nog som med Virtanen: ord mot ord och nedläggning.
Kanske är det lägre beviskrav vid arbetsgivaransvar, men för timanställda/volontärer i ett fåmansbolag...don’t hold your breath

Man bör komma ihåg att det funnits ett starkt motstånd mot "Kris-gruppen" alltsedan åtminstone 1990-talet. Tydligast kom det till uttryck i Knut Ahnlunds reaktion mot invalet av Horace. Ahnlund fortsatte sina angrepp med att ge sig på priset till Jelinek. Det som Ahnlund förde fram var väl det som vi i dag ser konsekvenserna av: faran i att belöna trendkänslighet, insikten om att det under trendkänsligheten inte fanns något substantiellt

Det är i den kontexten som man ska förstå Horace ord om att han aldrig varit postmodernist. I själva verket är hans enda claim to fame att han var just postmodernist. Vad har mannen uträttat? Ett par essäsamlingar som till en början var ett slags försvenskningar av Maurice Blanchot och Paul de Man - två "filosofer" som båda för övrigt hade rötterna i nazism / fascism (fransk resp belgisk).

Den senare uppvisade för övrigt drag som påminner om JCA, om än betydligt mer intelligent. Paul de Man lyckades ju ta sig in i de amerikanska universitetens finrum genom att bluffa om examina och bakgrund, var uppenbarligen en psykopat som duperade inte bara en massa kvinnor (har för mig att han, ungefär som Lacan, var gift med två kvinnor samtidigt) utan även amerikanska litteraturteoretiker genom obegripliga verbala rökmoln / luftslott.

Det var denna brygd som Horace byggde sina essäer på - sedan när han skulle ta steget ut ur det postmodernistiska fågelboet, visade det sig att vingarna inte höll. Det bidde aforismer: små rökpuffar som ingen skulle brytt sig om ifall de inte producerades av en akademiledamöt som nu kunde spela huvudrollen i svenskt kulturliv av "bildad intellektuell" - detta genom bl a SVT:s försorg - i program som Babel.

Ja, Engdahls produktion är tunn. Han är åtminstone 90% posör. Jag tycker mig nånstans ha läst att han typ älskar Stendhals Rött och Svart. Den kan man väl nästan säga handlar om honom själv (och även om Jean Kladd): en ”uppkomlings” tragiska uppgång & fall.
Stämmer det att Horace haft boken som favorit är det väl närmast en nostradamusprofetia för hans del. Beklagligt att han inte kunde ta den som sedelärande varning....då hade vi kanske sluppit den här kulturen som etablerats och kanske t o m hela Arnault affären. Problemet ligger mycket i felaktig kultur, attityd och självbild som lett till praktisk handling där människor ständigt kränks.

Fast Stendhals Julien Sorel är en mycket intelligent man, ett adjektiv jag inte förknippar i första hand med Horan Engdahl.

Är det någon mer än mig som ser dessa människor sitta med sina tummade exemplar av Stendhal eller Rimbaud på något offentligt, i väntan på att kunna gå hem för senaste avsnittet av Paradise Hotel?

HS egna bidrag till skönlitteruren ser utan inskränka sig till texten till en schlagerlåt. 😊

Jadå, vi väntar bara på att aftonhoran eller sexpressen ska ”avslöja” det med. Det blir kanske en lukrativ uppföljning av den här affären för deras del. Man kan nog göra mycket av allt det här om man är lite kreativ.

Ja, jag tycker också att han verkar sjuk. Men kan det inte handla om en patologisk narcissist som blivit gullad med för mycket? Fina ordnar, lyxlägenhet i Paris osv. Det kan handla om något slags storhetsvansinne, grandiositet som spårat ur mer och mer. Makt korrumperar.
Det är Akademiens ansvar att han fått hållas.

Undrar om han kan bli botad. Krävs väl först en viss självinsikt. Kommer han och Frosten kanske hävda att de är oskyldiga för resten av livet?

Ja just nu är de nog rätt traumatiserade, det fjäskades väl för dem båda en hel del för bara några veckor sen och nu tar alla avstånd. Akademien ser ut att vilja offra Frostensson. Jag köper inte att Engdahl och Per W "inte visste". Och hon är hans fru, det är mer ursäktat att hon tar honom i försvar än att Engdahl säger att han är ett ideal, att unga män borde ta efter Kulturprofilen, eller att Per W fixar fram en medalj - osv.