Citat:
Så fort jag ser någon skrynklig gamling på stan med rullator som rör sig i sjöstjärne-fart börjar jag helt ofrivilligt döma människan; "Varför i helvete fortsätter du? Förstår du inte hur lite nytta du gör?!". Självklart förtjänar de att leva lika mycket som jag gör och min spontana reaktion är troligtvis bara en effekt av min rädsla över att bli gammal. Vid 60 års ålder bör samtliga ens barn, om man har några, vara vuxna och klara sig själva. Fertiliteten som kvinna är sedan länge över och som man har man bara slö och muterad säd kvar. Om den ens står vid så hög ålder återstår ev. att se. Oavsett hur kul är det vid 60..
Man har vid 60 års ålder enligt mig levt nästan ett helt liv, åtminstone av det som var av glädje och utan krämpor. Man har kanske ytterligare 30 år till men varför lida och se sig åldras in i det sista? Är det pga feghet, rädsla för att dö?
Varför helt enkelt inte göra slut på sig vid ungefär 60 års ålder, eller kanske tom vid 50..
Bör man kämpa ända in i det sista för att få komma på ålderdomshem och dö en någorlunda naturlig död, vad nu det är, eller ska man ta modet till sig och avrunda långt innan det gått så långt? Vad anser ni?
Man har vid 60 års ålder enligt mig levt nästan ett helt liv, åtminstone av det som var av glädje och utan krämpor. Man har kanske ytterligare 30 år till men varför lida och se sig åldras in i det sista? Är det pga feghet, rädsla för att dö?
Varför helt enkelt inte göra slut på sig vid ungefär 60 års ålder, eller kanske tom vid 50..
Bör man kämpa ända in i det sista för att få komma på ålderdomshem och dö en någorlunda naturlig död, vad nu det är, eller ska man ta modet till sig och avrunda långt innan det gått så långt? Vad anser ni?
Min tanke är att jag ska dö av något innan jag blir gammal. Jag ska öka mitt risktagande år för år så att risken för att dö stiger och stiger. Vid 50 kanske jag börjar bergsklättra utan rep och vid 65 kanske jag börjar promenera med Canada Goose-jacka i Rosengård kl 03.00 om kvällarna.