Jag kan nu svara ut av egen erfarenhet, på min fråga jag ställde för 7 år sedan.
Citat:
Ursprungligen postat av
unstabilized
Har du eller har du någon i din närhet som fått ECT och har du isåfall märkt på personerna/dig själv någon typ av förändring?
Personloghetsförändringar t ex?
Negativa bieffekter eller någonting positivt?
Nu är jag ute efter personliga erfarenheter och inte sådant man hört på ryktesvägar och dylikt.
Tacksam för allt ni delar med er av.
Jag fick 21 stycken ECT behandlingar, halvt med vilja, halvt med tvång (Komplicerat). Den sista gången hade de skrivit ut mig och jag kom in för att få behandlingen polikliniskt. Där insåg de att det inte fungerade för mig på grund av mitt skick när jag kom in. Så jag skrevs in igen på avdelningen.
Jag har enorma svårigheter med de kognitiva förmågorna efter detta. Läkarna säger att det beror på skovet jag hamnade i.
Jag har utöver ett starkt nedsatt minne (korttids och långtids) även svårigheter att känna igen människor, minnas ansikten. Jag tappar ord, jag kan inte formulera mig som jag kunde förut. Jag har svårt att ta in information (det har jag alltid haft, men det är ännu svårare nu eftersom att det tar tid att sätta ihop meningar jag läser/hör till någonting begripligt). Jag hade ett stort ordförråd förut och idag får jag bara fram fragment av det. Det tar längre tid att skriva, det tar längre tid att prata. Jag hakar upp mig, kommer inte på ord och kan heller inte snabbt förklara vad jag menar med andra ord. Många minnen är borta för gott, det hade vart okej ändå, det hade jag kunnat leva med om det hade haft effekt. Men inte allt detta. Generellt har minnesbanken drastiskt minskat. Inte bara från den tiden då jag fick ECT utan minnen från andra perioder både före och efter. Korttidsminnet är knappt befintligt och jag skriver ner saker på listor konstant annars minns jag ingenting. Jag minns dock sällan att det finns nedskrivet, eller vart. Om jag gör upp tider med barnen behöver jag skriva ned vad jag sagt för jag kommer inte ihåg. Detta är bara en liten del av allt förstås. Men jag har behövt hitta många strategier för att klara av vardagen och nu också en vardag med ett jobb som kräver mycket av allt det jag har svårigheter med.
Läkaren sa att de såg effekt av behandlingen, därför fortsatte de. 21 gånger. Tills de insåg motsatsen.
Motsatsen hade jag förvisso berättat för dem långt tidigare.
Vad jag menar med tvång. Jag var i en väldigt utsatt position, alla berättade för mig vad jag behöver göra, jag som redan var svag och mådde som jag mådde vek tillslut ner mig. Hade jag mått bra hade jag aldrig gjort det. Ja, då hade jag förstås inte behövt ECT. Men det jag menar är att det är förstås lättare att utföra psykiskt tvång på en mentalt svag individ. Så med tvång menar jag inte att någon fysiskt tvingade mig, jag hade varken energi eller vilja till att fysisk motsätta mig behandlingen. Däremot fanns det mycket de kunde säga/göra för att jag tillslut inte skulle våga låta bli.
Kanske om jag kämpat emot mer, så hade jag sluppit det.
Så med min personliga erfarenhet svarar jag till mig själv - 7 år senare:
Gör det inte.