Personliga erfarenheter av ECT?

Jag kan nu svara ut av egen erfarenhet, på min fråga jag ställde för 7 år sedan.





Jag fick 21 stycken ECT behandlingar, halvt med vilja, halvt med tvång (Komplicerat). Den sista gången hade de skrivit ut mig och jag kom in för att få behandlingen polikliniskt. Där insåg de att det inte fungerade för mig på grund av mitt skick när jag kom in. Så jag skrevs in igen på avdelningen.

Jag har enorma svårigheter med de kognitiva förmågorna efter detta. Läkarna säger att det beror på skovet jag hamnade i.

Jag har utöver ett starkt nedsatt minne (korttids och långtids) även svårigheter att känna igen människor, minnas ansikten. Jag tappar ord, jag kan inte formulera mig som jag kunde förut. Jag har svårt att ta in information (det har jag alltid haft, men det är ännu svårare nu eftersom att det tar tid att sätta ihop meningar jag läser/hör till någonting begripligt). Jag hade ett stort ordförråd förut och idag får jag bara fram fragment av det. Det tar längre tid att skriva, det tar längre tid att prata. Jag hakar upp mig, kommer inte på ord och kan heller inte snabbt förklara vad jag menar med andra ord. Många minnen är borta för gott, det hade vart okej ändå, det hade jag kunnat leva med om det hade haft effekt. Men inte allt detta. Generellt har minnesbanken drastiskt minskat. Inte bara från den tiden då jag fick ECT utan minnen från andra perioder både före och efter. Korttidsminnet är knappt befintligt och jag skriver ner saker på listor konstant annars minns jag ingenting. Jag minns dock sällan att det finns nedskrivet, eller vart. Om jag gör upp tider med barnen behöver jag skriva ned vad jag sagt för jag kommer inte ihåg. Detta är bara en liten del av allt förstås. Men jag har behövt hitta många strategier för att klara av vardagen och nu också en vardag med ett jobb som kräver mycket av allt det jag har svårigheter med.
Läkaren sa att de såg effekt av behandlingen, därför fortsatte de. 21 gånger. Tills de insåg motsatsen.
Motsatsen hade jag förvisso berättat för dem långt tidigare.

Vad jag menar med tvång. Jag var i en väldigt utsatt position, alla berättade för mig vad jag behöver göra, jag som redan var svag och mådde som jag mådde vek tillslut ner mig. Hade jag mått bra hade jag aldrig gjort det. Ja, då hade jag förstås inte behövt ECT. Men det jag menar är att det är förstås lättare att utföra psykiskt tvång på en mentalt svag individ. Så med tvång menar jag inte att någon fysiskt tvingade mig, jag hade varken energi eller vilja till att fysisk motsätta mig behandlingen. Däremot fanns det mycket de kunde säga/göra för att jag tillslut inte skulle våga låta bli.
Kanske om jag kämpat emot mer, så hade jag sluppit det.


Så med min personliga erfarenhet svarar jag till mig själv - 7 år senare:
Gör det inte.

Jag kan nu svara ut av egen erfarenhet, på min fråga jag ställde för 7 år sedan.





Jag fick 21 stycken ECT behandlingar, halvt med vilja, halvt med tvång (Komplicerat). Den sista gången hade de skrivit ut mig och jag kom in för att få behandlingen polikliniskt. Där insåg de att det inte fungerade för mig på grund av mitt skick när jag kom in. Så jag skrevs in igen på avdelningen.

Jag har enorma svårigheter med de kognitiva förmågorna efter detta. Läkarna säger att det beror på skovet jag hamnade i.

Jag har utöver ett starkt nedsatt minne (korttids och långtids) även svårigheter att känna igen människor, minnas ansikten. Jag tappar ord, jag kan inte formulera mig som jag kunde förut. Jag har svårt att ta in information (det har jag alltid haft, men det är ännu svårare nu eftersom att det tar tid att sätta ihop meningar jag läser/hör till någonting begripligt). Jag hade ett stort ordförråd förut och idag får jag bara fram fragment av det. Det tar längre tid att skriva, det tar längre tid att prata. Jag hakar upp mig, kommer inte på ord och kan heller inte snabbt förklara vad jag menar med andra ord. Många minnen är borta för gott, det hade vart okej ändå, det hade jag kunnat leva med om det hade haft effekt. Men inte allt detta. Generellt har minnesbanken drastiskt minskat. Inte bara från den tiden då jag fick ECT utan minnen från andra perioder både före och efter. Korttidsminnet är knappt befintligt och jag skriver ner saker på listor konstant annars minns jag ingenting. Jag minns dock sällan att det finns nedskrivet, eller vart. Om jag gör upp tider med barnen behöver jag skriva ned vad jag sagt för jag kommer inte ihåg. Detta är bara en liten del av allt förstås. Men jag har behövt hitta många strategier för att klara av vardagen och nu också en vardag med ett jobb som kräver mycket av allt det jag har svårigheter med.
Läkaren sa att de såg effekt av behandlingen, därför fortsatte de. 21 gånger. Tills de insåg motsatsen.
Motsatsen hade jag förvisso berättat för dem långt tidigare.

Vad jag menar med tvång. Jag var i en väldigt utsatt position, alla berättade för mig vad jag behöver göra, jag som redan var svag och mådde som jag mådde vek tillslut ner mig. Hade jag mått bra hade jag aldrig gjort det. Ja, då hade jag förstås inte behövt ECT. Men det jag menar är att det är förstås lättare att utföra psykiskt tvång på en mentalt svag individ. Så med tvång menar jag inte att någon fysiskt tvingade mig, jag hade varken energi eller vilja till att fysisk motsätta mig behandlingen. Däremot fanns det mycket de kunde säga/göra för att jag tillslut inte skulle våga låta bli.
Kanske om jag kämpat emot mer, så hade jag sluppit det.


Så med min personliga erfarenhet svarar jag till mig själv - 7 år senare:
Gör det inte.

Jag kan bara hålla med, gör det inte!
Det har förvisso gått bara 2 månader sedan mina 5 behandlingar (jag avslutade då själv Ect-behandlingarna). Biverkningarna har inte börjat avta, snarare blivit värre allt med tiden.
Effekten av Ect varierar från person till person. Jag är medveten om att den även hjälp andra.

Jag är en fri själ som inte tar så mycket på stort allvar och gör som jag själv tycker. Jag tog inte ectn på så stort allvar. Det är först nu, med mina biverkningar som jag förstår och skräms av hur mycket en sån behandling kan fucka upp hjärnan.

Jag genomgick behandlingarna pga min OCD. Fick ingen positiv verkan men VÄLDIGT många biverkningar. Sämre minne är som en friskrivning för att jag blev helt dum i huvudet. Att inte kunna räkna ut vad 180 - 100 blir, är inte dåligt minne. Att somna tvärt och ramlat ner från stolen ner i golvet, inte heller dåligt minne. Min hjärnkapacitet är så läskigt nedsatt. Sen har vi dåligt minne - glömt vad någon nyss sagt, glömt att min man matat katterna men så gör jag det bara en liten stund efter. Många gånger är det som att jag upplever saker för första gången t.ex doften på min duschkräm. Jag tappar många ord, stavar fel, har svårt att prata utan att staka mig. Fått overklighetskänslor.

Men värst av allt, jag har blivit riktigt dum i huvudet.