Varför anses inte klotblixtar vara övernaturliga?

Som vanligt vet jag inte hur rätt jag har placerat den här frågan och har inget emot att bli flyttad.

Jag har funderat på det där med klotblixtar. Jag tycker det verkar som att det är ett ganska vetenskapligt accepterat fenomen om man jämför med till exempel spöken och ufon och jag undrar hur det kan komma sig. När man söker på klotblixt på youtube så hittar man några skakiga videoklipp där man ser ett ljussken på håll. Inte helt olikt många klipp på påstådda ufon. När jag i snabb hast har läst på lite wikikunskap om klotblixtar så finns det en del teorier om att det skulle vara bl a plasma och liknande, men det är inget man helt har kunnat återskapa på konstgjord väg.

Så jag funderar om man vetenskapligt accepterar klotblixtars existens på grund av hörsägen och tvivelaktiga youtubeklipp så borde man lika gärna acceptera spöken, ufon, vättar, bigfoot och liknande fenomen. Eller finns det någon faktor som jag har missat?

Det beror på att klotblixtar existerar i verkligheten (och UFO:n*). Fenomenet har vi inte lyckats klura ut någon bra fungerande förklaring på än, men det kanske kommer.
*(UFO=unidentified flying object, dvs. oidentifierat flygande objekt, kan vara flygplan utan identifikation, behöver inte vara som folk verkar tro lika med små gröna män i ett tefat.)

Hur vet man att klotblixtar existerar? Man har ju bara vittnesrapporter och tvivelaktiga videoklipp att gå på. Man kan inte heller skapa dem för att bevisa att de finns. Precis samma som med spöken och ufon.

När jag nämde ufon tidigare så syftade jag inte på väderballonger, flygplan, hemliga militära flygmaskiner eller annat som kan definieras som ufon utan snarare på dessa gröna män i sina rymdfarkoster.

På 70-talet, hos farmors och farfars hus såg jag en klotblixt med egna ögon. Den rullade runt längs väggarnas elledningar/telefonledningar och "exploderade" i golvlampan respektive dialog-telefonen som stod bredvid golvlampan. (Dialog-telefoner var Televerkets gamla gråa med snurrskiva). Så vist 17 existerar klotblixtar, den jag såg var typ av en tennisbolls storlek.

Det är inte ifrågasatt av vetenskapen att klotblixtar existerar, däremot har man ännu inte funnit en förklaring. Du behöver göra skillnad på "övernaturliga fenomen" och naturliga fenomen. Jag kan tänka mig att på stenåldern var allt det vi kan förklara idag (och uppfunnit) vara övernaturligt/gudomligt. Beroende på kunskapsnivån givetvis.

En nära anhörig har en mycket närgången och trovärdig upplevelse av en klotblixt.

Själv har jag upplevt klotblixtar två gånger, men båda dessa har varit på avstånd och inte varat särskilt länge.

Vad de är och hur de ska förklaras vetenskapligt vet jag inte, men de finns.

Det ligger ju onekligen något i din fråga. Den verkar vara relevant.

Det som verkar tala för att klotblixtar är något som verkligen finns, är att de oftast beskrivs på ganska likartat sätt och i liknande situationer d v s i samband med kraftiga åskväder. Personerna, som beskriver dem är, åtminstone i de fall jag hört talas om, vanligtvis inte överspända och lättsuggererade annars.

Nu skulle man ju kunna tänka sig att de flesta har hört beskrivningar af klotblixtar och därför är påverkade och har förväntningar på hur de skall bete sig.

Jag vet inte så här på rak arm hur gamla beskrivningarna av klotblixtar är. Är fenomenet äldre än 200 år och tedde de sig likadant från början? Beskrivs de likadant på Sri Lanka som i Ådalen?

Finns det någon skildring där flera personer samtidigt har sett en klotblixt? Finns det skildringar där två eller flera personer varit på samma plats där någon eller några sett klotblixten medan andra inte sett den?

I väntan på att man kan framkalla fenomenet experimentellt så tror jag att sådana studier kunde vara till en viss ledning.

Jag kommer inte på något självklart kriterium, som skiljer klotblixtarna från oknyttet så att säga.
Ändå har jag en känsla av att det är principiellt olika. Jag skulle inte bli så förvånad om man en dag kunde förklara det och framställa i laboratorium som jag skulle bli om man kunde infånga och studera t ex en vätte eller en huldra.

Jag har också sett en klotblixt, märklig upplevelse.
Jag har också sett ett UFO, skrämmande upplevelse.

Vilken vill ni tro på?
Jag är bara en random främling på nätet...

Jo, där är problemet som TS pekar på. Att man själv sett eller att trovärdig person sett är inget särskilt starkt indicium.

Jag tänker så här: Hypotes: Klotblixtar finns i verkligheten utanför människors föreställningsvärld.

En teori är starkare, ju mer den förbjuder. (Enligt Karl R. Popper)

Vad får inte hända om klotblixtar finns?

Vad jag kommer på på rak arm: (Minst)Två personer befinner sig vakna och nyktra på samma plats. Den ene observerar klotblixten. Den andre ser den inte (alternativt ser något annat välkänt och förklarat fenomen t ex en ljusreflex).

Om alla närvarande beskriver exakt samma sak, styrker det ju hypotesen, men bevisar den inte.

Ursäkta att jag fortsätter resonera med mig själv.

Om man tillämpar resonemanget ovan på övernaturliga fenomen så ser man svagheten, tycker jag.

Låt oss säga att två personer är ute i skymningen. Den ene säger: Titta! En tomte! Den gick in under husgrunden där.
Den andre säger: Jag såg ingen tomte. Det var grannens katt, Månsan.

Båda är lika övertygade. Vem vi tror har rätt är ju ganska klart.
Det visar ju att just detta var inte en tomte utan katten Månsan. Det är inget bevis för att det inte finns tomtar, bara att denna iakttagelse var felaktig.

Kanske lite off topic, men på den tiden Sjöbrings personlighetstyper lärdes ut, förklarade en gammal psykiater för mig:
Om en subsolid person hallucinerar och ser en kamel i rummet, så ser han fönstret på andra sidan rakt igenom kamelen. Om den supersolide hallucinerar, då ÄR DET EN KAMEL I RUMMET.

Det kan ha en viss relevans för vittnesmål från en erkänt trovärdig person. Jag kände en gång en person som såg en tomte vid en gammal husgrund (Jonstorp på Hunneberg). Den personen var annars en rätt torr och fantasilös person, som vanligtvis inte trodde på något övernaturligt, men för honom VAR det en tomte och inget annat.
Hade han sett en klotblixt så hade jag trott honom.

Visst, jag är ganska säker på att klotblixtar finns och tror inte på tomtar, men jag kan just nu inte komma på en bra lösning på TS frågeställning vad den principiella skillnaden är.

Jag har nära anhöriga som faktiskt har upplevt en klotblixt i verkligheten. De är inte typen som skulle ljuga eller inbilla sig.

Det finns inga myter om klotblixtar i betydelsen att de kommer från yttre rymden eller från sagoskogen. De är inte heller befolkade med vättar eller spagettimonster. Där är skillnaden. Det är många andra naturfenomen som vi inte heller helt förstår som till exempel hur puts fastnar på en vägg.

Varför skulle det vara ett ÖVERnaturligt fenomen bara för att vi inte har någon förklaring ÄNNU på det?

En klotblixt är trots allt bara en elektrisk urladdning, som för stunden råkar bete sig lite märkligt. Att vi inte har förstått oss på dem helt beror givetvis bara på att det är ett så sällsynt och kortlivat fenomen att det är svårt att studera, och inte att det skulle vara något särskilt svårförståeligt vetenskapligt sett.

En dag får vi garanterat ett svar. Vilket vi inte kommer att få när det gäller spöken eftersom dessa är rent hittepå och bara återfinns i berättelser av uppenbart uppmärksamhetshorande (och i nästan samtliga fall - skräckinjagande lågintelligenta) tokstollar som bara vill ha sina 15 minuter i rampljuset.