Varför jag tror att polisen inte får hjälp från medborgare längre.

När det gäller brottsbekämpning så tänker nog folk såhär.

"Okej polisen är ett yrke, det är människor som finns till för att rädda folk. Dom får ha pistol för att lösa problemen det får inte jag. Jag får inte ens ha batong... Varför ska jag ge mig in i farliga situationer?"

Sedan blir det också så när man ringer till polisen att dom börjar förhöra en som att man själv var inblandad i situationen vilket får en att inte ringa till polisen ytterligare.

1. Folk orkar inte hjälpa när det finns andra som får betalt och är bättre utrustade för att hjälpa.
2. Det är obehagligt att ringa till polisen för att man kanske måste vittna och kanske blir misstänkliggjord av polisen.
3. Brottslingarna kanske dödar dig.

Summa summarum: Man tjänar 0 på att ens ringa till polisen idag. Man får oftast inte ens ett tack.

Hur känner ni? Brukar ni ringa polisen när ni ser något brott begås?

Brukar ni ingripa?

Jag tänker också att polisen på grund av åratal av systematiskt politiskt och intern sabotage inte kan eller vill prioritera vissa brott eller ge medborgare ett ordentligt skydd. Istället för att ta tag i den grova brottsligheten tramsar de med dialogpoliser, sociala insatser och dylikt, vilket får dem att framstå som farligt naiva och inkompetenta. När de sedan anses vara så pass svaga att de blir attackerade och beskjutna i sina hem, då kanske man inte helt förlitar sig på polisen.

En bidragande orsak är att många tror (om det är sant eller ej vågar jag inte svara på, men det finns ju vissa skildringar som tyder på det) att man löper stor risk att dömas hårdare (av både lagen och socialt) om man ingriper.

Jag hittar på ett exempel för att illustrera (Det här är helt fiktivt). Du är ute och promenerar ensam och ser två invandrargrabbar på runt 20 som hotar, slår och rånar en svensk grabb på runt 15. De två rånarna säger åt dig att inte lägga dig i för du skall de knulla dig. Du ger dig inte och ni börjar slåss, du "vinner. Killen kan ta tillbaks sina grejer, gå hem med ett par blåmärken och näsblod. Du själv har ett par blåmärken och näsblod, men rånarna ligger kvar på marken. Den ena har ådragit sig grova hjärnskador och kommer bli handikappad livet ut, den andre kommer behöva lång sjukhusvård men bli återställd.

Risken att rånarna får någon påföljd alls är rätt låg, och blir det en påföljd så är den patetisk. Men vad händer med dig? 5 år i fängelse? Att du råkade skrika "Niggerjävel!" under våldet kan det förvärra, eller rentav det enbart räknas som ett värre brott än deras personrån?

polisen är skurken

Jag har aktivt valt att ta principbeslutet att aldrig mer hjälpa till vilket känns ganska tragiskt då jag är socialist, samhällsintresserad och alltid tyckt det varit en självklarhet att den som kan ska hjälpa till och att vi bygger samhället tillsammans.

Allt handlar om polisens totalt ur-kassa attityd.

I det här avseendet har man mycket att lära från andra länder ex England.

Polisen står ju till maktens förfogande dvs agerar utifrån en globalistisk anti-svensk agenda. Bara hjärntvättade liberaler kvar som har förtroende för snuten.

Snarare skulle man ta efter Brasilien, och instifta en svensk BOPE-styrka, som går in i favelorna och med automatvapen helt enkelt avrättar de gängkriminella.

Det kan ju också sluta med att det är du som blir hjärnskadad. Som jag ser det så är man idag förlorare hur man än bär sig åt. Om du tex ingriper och gör "bra" ifrån dig så kan du bli åtalad, anklagad för övervåld mm. Om du hjälper en tjej i nöd så kanske hon är så PK-fierad att hon motanmäler dig. Du kan även riskerar framtida repressalier från dessa kids när de tagit reda på vart du bor. Polisen hjälper väll knapp till -och då måste du hantera hotbilden mot dig, och ev familj på egen hand. Men du kan ju också förlora fighten och hamna på sjukhus som en grönsak. Livet förstört för all framtid.

Krona förövarna vinner.
Klave du förlorar.

Vadå polisen får inte hjälp från medborgare längre? Nej, blattar i förorter är ofta inte så samarbetsvilliga. Men vanliga svenskar har full respekt för polisen.

Respektera och hjälpa är inte alls samma sak.
Jag respekterar polisen både som person och yrkesman. Är hövlig och ser dom inte som en fiende.
Men hjälpa dom? Nä varför skulle jag det. ? Jag är ju själv utmåla som det största problemet(vit man) av deras chef så varför skulle jag hjälpa till när dom inte har tid att hjälpa mig när jag har behövt.

Tyvärr.

Om du vittnar eller anmäler ett brott, som sedan går till rättegång och någon döms för brottet, så medför det ett antal problem för dig. Ditt namn och personnummer kommer att finnas med i offentliga handlingar som kan begäras ut av andra vid senare tillfälle. Med ditt namn och personnummer så kan man hitta dig, som registrerad svensk medborgare och alla dina anhöriga, via ratsit och andra liknande sidor. Så man bör vara försiktig med vem man anmäler för brott kan tyckas, eftersom att statsmakten har fullt upp, så kanske inte ens säkerhet kan garanteras efter att 'rättsväsendet' avslutat sin del av en process. Alltså när 'rättsprocessen' är avslutad, så kan du ändå råka ut för hämndaktioner, eller ännu värre om dina anhöriga får råka ut för det.

Det handlar knappast om att få ett tack eller beröm för det, vad man än gör, det handlar om att barnen helst ska få växa upp i en bättre miljö än tidigare generationer, inte tvärt om. Sen vilken tack eller man inte får, det kvittar. Har inte behövt ringa polis på bra länge nu men om en situation uppstår, Gud förbjude, så avgör man nog i stunden ifall den risken är värd att ta eller inte. Anonymt kan man väl ringa också egentligen om så behövs. Poängen är att man får vara lite försiktig i dagsläget, det är inte som det var bara för tio år sedan.

Tror det är få vita män som resonerar som du. De flesta skulle hjälpa till så gott de kunde.