Ska man fortsätta?

Hej, är just nu 25 år gammal ungkarl. men jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Grejen är att mitt liv har från en lång tid bakåt bara gått mer och mer neråt. jag har sedan jag varit 14 hört röster i mitt huvud. inte dom där röstern som man kan ha lite små snack me. dom rösterna som tillhör sitt egna sinne. men dom här rösterna kändes inte som det var jag som pratade. men mitt liv funkade på den tiden. Det började för ungefär 6 år sedan min fader tog livet av sig. Han hade spendera dom senaste månaderna på casinos och på krogen. tog lån från nån maffia eller nånting i den stilen. Efter farsan försvann så tog det inte länge tills min moder också föll för självmordstankar. och efter 5 månader efter farsan så försvann hon också.

Jag var inlagg på bup i ett år efter det. sen blev jag utskriven för att försöka prova livet. Fick min egna lägenhet i centrala Uppsala. Kändes som det började bli bättre. Skaffa flickvän och ett stabilt jobb på Ica inte långt ifrån. Blev aldrig klar med utbildningen men jag var nöjd att tjäna 20 k i månaden, Fick dock också bidrag för ha råd med hyran och lånen. Men denna period höll på i 3 år tills min flickvän började bete sig skumt. och efter ett tag kom jag på henne att hon hade varit otrogen. så hon flög ut livet. Jag hamnade i samma mörka grop. försöka ta livet av mig där men hade tur att lampfästet som repet hängde i lossnade. Jag slutade jobba och låg bara i sängen. började med canabis, det led senare till lsd.
och nu är vi lite i nutiden. fick reda på att jag var tvungen och jobba annars förlorar jag huset. hade ingen familj att bo hos, och vännerna hade jag förlorat sedan länge. så om ungefär 3 månader måste jag flytta ut om jag inte börjar jobba. så jag börjar tänkte. är det verkligen värt att fortsätta?

Jag har inga hobbys. inga vänner eller familj. har inte haft en social kontakt på flera månader. förutom säga hej till kassörskan där jag förut jobbade.

Jag har redan planer om jag vill ta slut på det. men jag har lite glöd i mig, måste bara veta vad man ska göra. och om det är värt att fortsätta kämpa

Klart du ska fortsätta leva! Börja med motionssimning, jag rekommenderar det starkt. Du kommer att må mycket bättre och du ska se att det blir ljusare på vägen. Gå till simhallen redan imorgon och börja med 20 min, sen kan du successivt öka tiden

Du är ju ung och har hela livet framför dig, ge livet en chans tills du är 30 eller 40 i alla fall. Satsa på att utbilda dig, läs på fhsk, börja träna osv.

Appropå rösterna du hör så är det så många mediala funkar, dock handlar det om att kunna kanalisera denna energi så att du kan sätta på och stänga av dessa. Lycka till och kram

Ja träning i all form hjälper dig att fokusera på annat än det negativa. Det är även en bra inkörsport till att träffa nya människor och att nörda in sig lite på nått nytt. + snyggare kropp på köpet.

Även nytt jobb kan ju leda till att man träffar nya intressanta människor

Klart du ska fortsätta! Se till lilla små saker. Vill du inte veta vem som vinner Världsmästerskapet i fotboll 2022 som exempel eller något annat du är nyfiken på. Förbli nyfiken och fortsätt leva är mitt råd. Att vara död det kommer vi alla ändå bli en dag och det bästa vi kan göra är att försöka skjuta upp det så länge vi bara kan.

Vilken gripande historia! Du har verkligen varit med om mycket som många inte har varit med om. Kanske är alla dina erfarenheter också en potentiell outnyttjad styrka.

Jag har inte samma erfarenheter som du när det kommer till t.ex. droger och människor i min närhet som begår självmord. Men jag vet så mycket att oavsett vilken situation i livet vi befinner oss i så finns det alltid något att leva för.

Ibland kan det räcka med att någon enstaka gång per dag stanna upp och reflektera över vad som finns att vara tacksam över. Det behöver inte vara det minsta spektakulärt – bara en sådan sak som att du faktiskt har livet i behåll kan vara värt att uttrycka sina tacksamhet över. En annan sak är just allt du har gått igenom. Som en följd av ditt lidande tror jag att du sitter inne på enorma mängder kunskap och visdom som andra människor skulle ha stor hjälp av.

Jag tror på dig!

Ditt folk behöver dig. Det är en kamp värdig att utkämpa, inte utan risk bör tilläggas.

Med tanke på det som du har varit med om så är det förståeligt att du har gjort ett självmordsförsök, och att du fortfarande har självmordstankar.
Men det är ju pga. omständigheterna, det betyder att du är normal och kan klara av prövningen.

Men tjejer gillar ju dig. Det är det viktigaste i livet, för du kan få kärlek och allt det fina som en partner medför, så att du kan bli hel igen.
Och sen kan du bilda familj, och sen kan du blicka bakåt och minnas att du klarade av denna svåra långa period.
Dessutom verkar du ha ett inneboende driv eftersom du fick jobb och allt.
Du är fortfarande väldigt ung, din hjärna håller precis på att utvecklas färdigt. Den blir fullt utvecklad vid 25 års ålder.

Jag vill poängtera vikten av att kunna få kärlek eftersom jag själv kommer att ta livet av mig eftersom jag inte kan få kärlek.
Det där med att hänga mig i lampfästet på taket har jag också kikat på, testade om den klarar av kroppsvikten och det gjorde den. Men jag gjorde ändå bedömningen att den eventuellt kan lossna efter ett tag, speciellt när kroppen börjar sprattla.
Jag gjorde alltså antagligen rätt bedömning eftersom den inte höll för dig.