Hej kära bröder och systrar.
I spoilern har jag skrivit om min bakgrund, min uppväxt. Tiden som ledde fram till idag.
Under de två senaste åren växte min irritation med det allmänna läget, men jag höll käften och fortsatt sköta mitt dag efter dag. Största missnöjet och irritationen har mest att göra med hur ansvarslöst vi finansierar så mycket onödigt skit i landet. Hur mycket pengar vi lägger ner på att hjälpa otacksamma individer. Hur politiskt korrekt allt blivit i landet. Hur otacksamma politiker och regering är gentemot oss hederliga arbetare och människor. Gentemot oss som för landet och samhället framåt. Utan oss hade Sverige havererat.
Droppen kom under det här året p.g.a. flera anledningar:
- Efter 8 år i bostadskön fick jag ändå nöja mig med nyproduktioner då jag aldrig hamnade under plats 10 på billigare små (hyres)lägenheter. Det är rena rånet med nyproduktioner.
Samtidigt var alla familjer i höghuset nyanlända invandrare som fick sina hyror betalda av soc.
Jag är inte så mycket emot idén att hjälpa dem, men att kommuner ska slänga pengar på att hyra nyproduktioner? Komigen. Fick höra att deras hyra på en 6:a var lite över 20 000kr i månaden ex. el & vatten.
- Skatteverket dömde mig återbetalningsskyldig för ett jobb jag utfört där kunden stod för materialet men inte kunde uppvisa kvitton vid kontroll.
- Vår finansminister står där och säger att ingenting kommer göras nu när vi med facit i hand vet att dessa s.k. ensamkommande ljugit om sin ålder och levt som bedragare och parasiter på oss.
Detta var efter de första ålderstesterna på ensamkommande afghaner och marockaner.
Av egna observationer och upplevelser vet jag hur de flesta ser ut och hur de flesta beter sig.
Särskilt marockanerna vet jag beter sig som vandaler samt rånar folk i stan i Uppsala under kvällarna och nätterna. Jag känner att dessa människor får frikort i vårt samhälle hur de än beter sig och vi ska bara spela med och hålla käften.
- Det rapporterades om kemikalieskatten. Skatt på skatt på skatt. Det tar aldrig slut. Vad är meningen med att kämpa och kriga i Sverige om vi beskattas mer och mer för varje år som går? Jag har inget emot en normal skatt, men då vill jag se att våra skattepengar går till bra ändamål som samhället behöver.
- Den ökade politiska korrektheten. En av mina största fiender i livet. Det ökade trycket på att vi alla ska tycka och tänka i samma linje. Detta elände med att kön bara är en social konstruktion.
Detta elände med att man kan byta kön hejvilt. Detta elände med att VI ska anpassa oss efter mindre än 0.5% av människorna i samhället - jag syftar såklart på transpersoner. Tredje toaletter ska byggas. Alla blir så kränkta av minsta lilla grej. Folk som tycker "fel" blir socialt avrättade och får sina karriärer förstörda.
- Vår infrastruktur har inte varit så här dålig så länge jag kan minnas bak. Vägar som förfallit hål i vägarna överallt. Trafik som dras om för att hålla städerna så trafikfria som möjligt vilket bara resulterar i ändlösa köer runt städerna. Köer på motorvägarna runt Stockholm, vägarbeten som tycks hållit på i 10 år men aldrig blir färdigställda. Vad är det som händer? Vem ska ta ansvar för allt detta elände? Vi. Folket. Det är vi som i slutändan blir lidande av inkompetens. Fortfarande får de sitta i sina kontor drickandes en kopp kaffe som kostar 40kr och en morotskaka för en hundring och ta dåliga och vara inkompetenta.
- Kriminaliteten ökar, våldtäkterna ökar och en terrorattack utfördes mitt i Stockholm. SÄPO verkar ha varit informerade om den potentiella terroristen men ingenting gjordes för att stoppa honom i tid.
Mitt största missnöje över det här är det som skedde efteråt. Inga nya regler, inga nya lagar som ska förhindra terrorbrott. Istället pratades det om att förbjuda trafik och lastbilar i stan.. Istället pratades det om att fixa om vägar och trottoarer så att bilar/lastbilar inte kan köra upp på trottoaren och köra över folkmassor. Elefanten i rummet växte och växte.
Listan kan göras lång men detta är huvudanledningarna till varför droppen kom. Och när droppen kom, lite efter Magdalenas förrädiska uppträdande sade jag upp mig och den nyproducerade lägenheten som hade många brister och flydde landet. Jag har nu bott i mitt hemland Serbien i 4 månader. Tanken med min vistelse här är först och främst att komma undan eländet i Sverige ett tag men också skriva ner mina tankar och skriva ihop ett partiprogram. Jag läser väldigt mycket.
Väldigt väldigt mycket. Jag utbildar mig enormt i vissa områden, främst politik, ekonomi och psykologi. Historia lyssnar jag väldigt mycket på, samt professorer angående feminism, marxism och kommunism. 6-10 timmar per dag går åt det här projektet. Vårt projekt. Folkets projekt. Av folket - för folket.
Jag vill notera att jag skriver allt här och nu. Det här är ingen copy paste utan snarare någon slags brain storm eftersom mina tankar och slutsatser börjar bli så pass sammanhängande och klara att jag kan skriva ner dem utan svårigheter. Jag vill att ni får läsa mina tankar genuint, nästan som att jag talar till er. Därför skriver jag ner allt detta i en och samma veva utan att konstruera en bild och sälja en falsk bild till er. Det här är mina genuina tankar utan taktiker och manipulationer.
Jag kommer att plöja igenom allting bit efter bit.
Av folket - för folket.
I spoilern har jag skrivit om min bakgrund, min uppväxt. Tiden som ledde fram till idag.
Bakgrund: Föddes år 1990 i Jugoslavien/Serbien, men kom till Sverige år 1992. Uppväxten var vad jag anser en normal uppväxt i ett s.k. ghetto. Först var vi dock på en flyktingförläggning i Gimo och efter några år där flyttade vi till Uppsala. Där hamnade vi i Gottsunda som nu är allmänt känt för att vara bland de sämre områdena i Sverige.
Jag tycker ändå att min uppväxt var skyddad och väldigt lugn tack vare att det till en början var bra proportioner i skolan mellan oss invandrare och etniska svenskar. Detta ledde självklart till att vi integrerades rätt så bra och modersmålet talades endast hemma. Lärarna var pedagogiska och auktoritära - jag hyser den yttersta respekten för sådana lärare - samt hade de kontroll av klassen i klassrummet. Detta tycker jag är extremt viktigt.
Visst fanns det en del lärare som var på gränsen till utbrända och hade noll kontroll över eleverna under lektionerna, men i överlag var det bra i låg- och högstadiet.
I Gymnasiet havererade det totalt då eleverna saknade respekt för lärarna och nästan varenda lärare var på gränsen till att bli utbrända. Hursomhelst, livet gick vidare.
Efter gymnasiet drog jag till Norge och knegade där i 4-5 månader för att spara ihop pengar till att starta ett företag hemma i Sverige. Väl hemma fixade jag körkortet och körde igång företaget efter en kort tid. Jag visste inte vilken bransch jag skulle operera, men min äldre bror höll på med bygg redan så jag bestämde mig för att köra igång med en byggfirma eftersom jag skulle ha nån att rådfråga vid behov samt så har jag väldigt lätt att lära mig det mesta. Utöver det så är jag väldigt dedikerad till det jag håller på med - oavsett vad jag håller på med. Grannar och vänner blev mina första kunder och den kretsen varade i ett år ungefär allt medan jag lärde mig så mycket som möjligt genom att vara ute och faktiskt snickra och hålla på samtidigt som jag spenderade lediga timmar på att läsa, kolla på klipp från bryggbranschen och hålla mig uppdaterad inom byggbranschen som t.ex. regler och riktlinjer.
Allteftersom firman växte och kunderna blev fler och fler och jag till största del var ensam(hyrde in personal från en firma jag lärt känna under tiden) och detta ledde till slut till utbrändhet och depression. Detta är inget jag ångrar utan uppskattar. Det var 3 väldigt lärorika år.
Jag uppskattar mitt slit och mina svåra - speciellt de svåraste perioderna enormt mycket.
Efter detta låg jag i sängen och deppade hemma i några månader samtidigt som kronofogden var ute efter allt jag ägde. Jag hade cirka 200 000kr i skuld till kronofogden samtidigt som flera kunder var skyldiga mig rätt så stora summor. En av mina första kunder(en granne) var imponerad av hur flitig och hängiven jag var och hade redan då sagt att om jag någonsin skulle behöva ett jobb så skulle hon kunna fixa in mig på ett handlingbolag i Arlanda. Efter den värsta perioden under depressionen beslöt jag mig för att ta tag i livet igen. Värt att notera är att jag när det var som värst inte åt nåt på 2 dagar en gång för att jag inte hade pengar att köpa mat med. Det var riktigt svåra tider.
Hursomhelst så började jag gymma och fixade jobbet på Arlanda. Efter 14 månader var skulden till Kronofogden avklarad(extremt mycket kneg och 0 slösande med pengar) och jag var kvar där och knegade på fram tills för nästan exakt ett år sedan. För ett år sedan startade jag en ny byggfirma. Denna gång mycket bättre ur alla perspektiv. Anställde en kille nästan direkt och vi körde på stenhårt fram till Juni. Samtidigt slet jag helger för att få cirka 80 arbetade timmar på Arlanda per månad som skulle täcka hyran och diverse utgifter. Och i April började jag på heltid på Arlanda och blev befordrad till Teamleader. Detta var möjligt att kombinera med firman eftersom det är mycket obekväma tider på Arlanda så att jag hade mycket tid över att lägga ner på pappersarbete och vara ute och jobba med firman. Detta var för att slippa ta ut lön ur firman och helt enkelt investera allt överskott i firman på material och nya bilar - men också för att vara säker på att jag kommer ha pengar för att klara alla utgifter.
Jag tycker ändå att min uppväxt var skyddad och väldigt lugn tack vare att det till en början var bra proportioner i skolan mellan oss invandrare och etniska svenskar. Detta ledde självklart till att vi integrerades rätt så bra och modersmålet talades endast hemma. Lärarna var pedagogiska och auktoritära - jag hyser den yttersta respekten för sådana lärare - samt hade de kontroll av klassen i klassrummet. Detta tycker jag är extremt viktigt.
Visst fanns det en del lärare som var på gränsen till utbrända och hade noll kontroll över eleverna under lektionerna, men i överlag var det bra i låg- och högstadiet.
I Gymnasiet havererade det totalt då eleverna saknade respekt för lärarna och nästan varenda lärare var på gränsen till att bli utbrända. Hursomhelst, livet gick vidare.
Efter gymnasiet drog jag till Norge och knegade där i 4-5 månader för att spara ihop pengar till att starta ett företag hemma i Sverige. Väl hemma fixade jag körkortet och körde igång företaget efter en kort tid. Jag visste inte vilken bransch jag skulle operera, men min äldre bror höll på med bygg redan så jag bestämde mig för att köra igång med en byggfirma eftersom jag skulle ha nån att rådfråga vid behov samt så har jag väldigt lätt att lära mig det mesta. Utöver det så är jag väldigt dedikerad till det jag håller på med - oavsett vad jag håller på med. Grannar och vänner blev mina första kunder och den kretsen varade i ett år ungefär allt medan jag lärde mig så mycket som möjligt genom att vara ute och faktiskt snickra och hålla på samtidigt som jag spenderade lediga timmar på att läsa, kolla på klipp från bryggbranschen och hålla mig uppdaterad inom byggbranschen som t.ex. regler och riktlinjer.
Allteftersom firman växte och kunderna blev fler och fler och jag till största del var ensam(hyrde in personal från en firma jag lärt känna under tiden) och detta ledde till slut till utbrändhet och depression. Detta är inget jag ångrar utan uppskattar. Det var 3 väldigt lärorika år.
Jag uppskattar mitt slit och mina svåra - speciellt de svåraste perioderna enormt mycket.
Efter detta låg jag i sängen och deppade hemma i några månader samtidigt som kronofogden var ute efter allt jag ägde. Jag hade cirka 200 000kr i skuld till kronofogden samtidigt som flera kunder var skyldiga mig rätt så stora summor. En av mina första kunder(en granne) var imponerad av hur flitig och hängiven jag var och hade redan då sagt att om jag någonsin skulle behöva ett jobb så skulle hon kunna fixa in mig på ett handlingbolag i Arlanda. Efter den värsta perioden under depressionen beslöt jag mig för att ta tag i livet igen. Värt att notera är att jag när det var som värst inte åt nåt på 2 dagar en gång för att jag inte hade pengar att köpa mat med. Det var riktigt svåra tider.
Hursomhelst så började jag gymma och fixade jobbet på Arlanda. Efter 14 månader var skulden till Kronofogden avklarad(extremt mycket kneg och 0 slösande med pengar) och jag var kvar där och knegade på fram tills för nästan exakt ett år sedan. För ett år sedan startade jag en ny byggfirma. Denna gång mycket bättre ur alla perspektiv. Anställde en kille nästan direkt och vi körde på stenhårt fram till Juni. Samtidigt slet jag helger för att få cirka 80 arbetade timmar på Arlanda per månad som skulle täcka hyran och diverse utgifter. Och i April började jag på heltid på Arlanda och blev befordrad till Teamleader. Detta var möjligt att kombinera med firman eftersom det är mycket obekväma tider på Arlanda så att jag hade mycket tid över att lägga ner på pappersarbete och vara ute och jobba med firman. Detta var för att slippa ta ut lön ur firman och helt enkelt investera allt överskott i firman på material och nya bilar - men också för att vara säker på att jag kommer ha pengar för att klara alla utgifter.
Under de två senaste åren växte min irritation med det allmänna läget, men jag höll käften och fortsatt sköta mitt dag efter dag. Största missnöjet och irritationen har mest att göra med hur ansvarslöst vi finansierar så mycket onödigt skit i landet. Hur mycket pengar vi lägger ner på att hjälpa otacksamma individer. Hur politiskt korrekt allt blivit i landet. Hur otacksamma politiker och regering är gentemot oss hederliga arbetare och människor. Gentemot oss som för landet och samhället framåt. Utan oss hade Sverige havererat.
Droppen kom under det här året p.g.a. flera anledningar:
- Efter 8 år i bostadskön fick jag ändå nöja mig med nyproduktioner då jag aldrig hamnade under plats 10 på billigare små (hyres)lägenheter. Det är rena rånet med nyproduktioner.
Samtidigt var alla familjer i höghuset nyanlända invandrare som fick sina hyror betalda av soc.
Jag är inte så mycket emot idén att hjälpa dem, men att kommuner ska slänga pengar på att hyra nyproduktioner? Komigen. Fick höra att deras hyra på en 6:a var lite över 20 000kr i månaden ex. el & vatten.
- Skatteverket dömde mig återbetalningsskyldig för ett jobb jag utfört där kunden stod för materialet men inte kunde uppvisa kvitton vid kontroll.
- Vår finansminister står där och säger att ingenting kommer göras nu när vi med facit i hand vet att dessa s.k. ensamkommande ljugit om sin ålder och levt som bedragare och parasiter på oss.
Detta var efter de första ålderstesterna på ensamkommande afghaner och marockaner.
Av egna observationer och upplevelser vet jag hur de flesta ser ut och hur de flesta beter sig.
Särskilt marockanerna vet jag beter sig som vandaler samt rånar folk i stan i Uppsala under kvällarna och nätterna. Jag känner att dessa människor får frikort i vårt samhälle hur de än beter sig och vi ska bara spela med och hålla käften.
- Det rapporterades om kemikalieskatten. Skatt på skatt på skatt. Det tar aldrig slut. Vad är meningen med att kämpa och kriga i Sverige om vi beskattas mer och mer för varje år som går? Jag har inget emot en normal skatt, men då vill jag se att våra skattepengar går till bra ändamål som samhället behöver.
- Den ökade politiska korrektheten. En av mina största fiender i livet. Det ökade trycket på att vi alla ska tycka och tänka i samma linje. Detta elände med att kön bara är en social konstruktion.
Detta elände med att man kan byta kön hejvilt. Detta elände med att VI ska anpassa oss efter mindre än 0.5% av människorna i samhället - jag syftar såklart på transpersoner. Tredje toaletter ska byggas. Alla blir så kränkta av minsta lilla grej. Folk som tycker "fel" blir socialt avrättade och får sina karriärer förstörda.
- Vår infrastruktur har inte varit så här dålig så länge jag kan minnas bak. Vägar som förfallit hål i vägarna överallt. Trafik som dras om för att hålla städerna så trafikfria som möjligt vilket bara resulterar i ändlösa köer runt städerna. Köer på motorvägarna runt Stockholm, vägarbeten som tycks hållit på i 10 år men aldrig blir färdigställda. Vad är det som händer? Vem ska ta ansvar för allt detta elände? Vi. Folket. Det är vi som i slutändan blir lidande av inkompetens. Fortfarande får de sitta i sina kontor drickandes en kopp kaffe som kostar 40kr och en morotskaka för en hundring och ta dåliga och vara inkompetenta.
- Kriminaliteten ökar, våldtäkterna ökar och en terrorattack utfördes mitt i Stockholm. SÄPO verkar ha varit informerade om den potentiella terroristen men ingenting gjordes för att stoppa honom i tid.
Mitt största missnöje över det här är det som skedde efteråt. Inga nya regler, inga nya lagar som ska förhindra terrorbrott. Istället pratades det om att förbjuda trafik och lastbilar i stan.. Istället pratades det om att fixa om vägar och trottoarer så att bilar/lastbilar inte kan köra upp på trottoaren och köra över folkmassor. Elefanten i rummet växte och växte.
Listan kan göras lång men detta är huvudanledningarna till varför droppen kom. Och när droppen kom, lite efter Magdalenas förrädiska uppträdande sade jag upp mig och den nyproducerade lägenheten som hade många brister och flydde landet. Jag har nu bott i mitt hemland Serbien i 4 månader. Tanken med min vistelse här är först och främst att komma undan eländet i Sverige ett tag men också skriva ner mina tankar och skriva ihop ett partiprogram. Jag läser väldigt mycket.
Väldigt väldigt mycket. Jag utbildar mig enormt i vissa områden, främst politik, ekonomi och psykologi. Historia lyssnar jag väldigt mycket på, samt professorer angående feminism, marxism och kommunism. 6-10 timmar per dag går åt det här projektet. Vårt projekt. Folkets projekt. Av folket - för folket.
Jag vill notera att jag skriver allt här och nu. Det här är ingen copy paste utan snarare någon slags brain storm eftersom mina tankar och slutsatser börjar bli så pass sammanhängande och klara att jag kan skriva ner dem utan svårigheter. Jag vill att ni får läsa mina tankar genuint, nästan som att jag talar till er. Därför skriver jag ner allt detta i en och samma veva utan att konstruera en bild och sälja en falsk bild till er. Det här är mina genuina tankar utan taktiker och manipulationer.
Jag kommer att plöja igenom allting bit efter bit.
Av folket - för folket.