Alla män som har tafsat - Kan ni erkänna om ni har tafsat?

Kommer just ihåg att jag fullständigt omarmade en främmande kvinna bakifrån och även gav henne en puss i nacken innan jag upptäckte att det inte var min hustru. I mörkret såg hon ju precis likadan ut bakifrån och befann sig också på nästan samma ställe. Fan vad pinsamt att våldta en främmande kvinna sådär helt utan avsikt, men som tur var verkade hon inte det minsta angelägen om att anmäla mig.

Kanske borde man som en god medborgare ange sig själv? Våldtäkt ses väl ändå som ganska allvarligt?

Kom ihåg att det bara är en våldtäkt om kvinnan i fråga upplever det som en våldtäkt och den här kvinnan var uppenbarligen förtryckt av sitt egna internaliserade kvinnohat och var således oförmögen att identifiera våldtäkten som just en våldtäkt.

Du bör ange dig själv.

Jag har själv närvarovåldtagit kvinnor vid flertalet tillfällen då jag nattetid på en mörk väg mött eller passerat en ensam skräckslagen kvinna.

Jajamensan , " gentlemän " kan våldta ostört i åratal innan gentlemannafasaden rämnar ....

https://www.facebook.com/politikfakt...type=3&theater

Håller med om det, att mer förslagna svin har ännu större framgång men ofta undkommer.

Ja, jag är inte sugen på att ge detaljer men det finns minst två olika fall av ofredande eller vad det nu definieras som. Det ena fallet var typiskt tafsande och det andra alldeles för pinsamt för att återberättas. Inget grövre brott dock, inget som hade riskerat att ge mer än dagsböter (eller vård?) om jag hade blivit ertappad.

Känns det som hyckleri att argumentera för att folk ska behandla varann respektfullt när jag inte alltid gjort det själv? Lite, men jag kan inte förändra vad jag har gjort, jag argumenterar för det jag tror är bäst och jag är den förste att medge att mitt egna beteende inte alltid är det bästa (jag är t ex beroende av opioider, det är inte den bästa av alla hobbies). Många menar att bara den som är perfekt har rätt att kritisera någonting men jag tror det resonemanget skulle få förödande konsekvenser om folk började följa det (se t ex Trump).

Gör man något fel skall man stå för det och helst inte göra om det. Det vet alla som har vuxit upp med en pappa. Man skall INTE skylla på opioider eller felaktigt mena att alla andra beter sig lika illa för att förminska det hela. Det här kvinnliga beteendet passar inte en man. Det tycker i alla fall inte jag.

Jag har insett att jag har gjort fel. Det här gör jag för att minska följderna av det, och det här gör jag för att det inte skall hända igen... och så är det bra med det. Inget fjant!

Eftersom många tydligen räknar en hand på ett lår på någon man sitter bredvid och kommer bra överens med som tafsande, stryka på ryggen eller rent av överarmen.

Med dessa definitioner har jag definitivt tafsat.

Skämms jag för det eller ångrar jag mig? Inte för en sekund.

Kommer jag göra om det? Ja.

Jag kallar det att ta första steget och hitintills har det oftast lett till att jag hamnat i säng med tjejen ifråga.

Däremot har jag aldrig hamnat i säng med en tjej genom att lämna fram en skriftlig ansökan i tre likalydande exemplar om att få stryka henne på låret.

Det känns som att du syftar lite på mig här men jag förstår inte varför. Jag skyller inte på något. Att stå för det jag har gjort är jag lite kluven till dock, i min värld betyder att "stå för det" att det ar bra beslut som jag inte ångrar men så är inte fallet. (Och opioiderna kom ~8-10 år efter incidenterna, jag skyller inte beteendet på opioider. Jag skyller inget beteende på opioider, jag menar att jag är en rationell person som agerar rationellt, även när det gäller opioider, jag tycker helt enkelt att det ibland kan vara värt att offra tiotusentals kronor på några veckors glädje som sedan leder till lika lång misär. Det är aldrig "beroendet" som styr utan ett beroende innebär bara att man har en stark preferens för något. Det är fullt jämförbart med vilken hobby som helst, fast eftersom det handlar om att skapa lycka på det mest effektiva sätt man kan föreställa sig så anpassar sig hjärnan snabbare jämfört med t ex dans. Det är dock precis samma mekanism, hjärnan anpassar sig till att mer effektivt uppskatta de saker som man tycker om. Jag hoppas det här har hjälpt.)

Sir Dwain,

att stå för vad man har gjort när man vet att man har gjort något fel innebär inte att man tycker det var ett bra beslut som man inte ångrar. Att du delvis ser det så kanske förklarar en del om dig. Visst.

Att börja tala om ett allmänt beteende, eller medicin / droger, är tydliga indikationer på att man inte står för vad man har gjort. "Andra gör så", eller "jag var påverkad", är saker som man måste kunna hantera som myndig medborgare. I annat fall behöver man hålla sig borta från andra människor, eller skaffa sig en förmyndare.

Nej du har helt fel. Förutom semantiken då, vi beskriver saker lite olika. Jag har aldrig skrivit något liknande "andra gör så" eller "jag var påverkad" hur mycket du än vill få det till det. Jag gav ett exempel på att jag inte är perfekt nu heller, det var allt det var menat som. Dessutom, droger styr inte människors beteende, de är aldrig en ursäkt för någonting, det är alltid människor som agerar så som de vill, bara så du vet.

Det du menar med att stå för något är ju det jag har gjort i och med att jag erkände detta. vad mer vill du ha? Tycker du att mitt ursprungliga inlägg är att förneka och förminska vad jag har gjort? Om det hade varit min avsikt så hade jag givetvis inte skrivit alls, det du påstår är ju motsatsen till verkligheten. Jag förstår inte hur du ens kan låtsas att det ser ut så.

Ok, att blanda in allmänt beteende och medicin, när man talar om något som man verkligen ser som ett fel man har gjort, är samma beteende som jag ser hos barn som har blivit påkomna med något.
Det är precis så jag uppfattar inte bara dig utan förmodligen de flesta vänster-orienterade människor som enligt mig mer eller mindre vägrar att ta ansvar. Det finns alltid något som gör att de inte är helt ansvariga. Att de inte skall behöva ta ansvar. Alltid helt eller delvis någon annans fel, eller samhällets fel.
Det är så genomgående att det knappast kan vara en slump. Det är en ideologi kanske, eller en konstig förlorar-attityd.

Ifall det nu inte stämmer in på dig, kan det ju i alla fall vara bra att du vet hur det uppfattas när du blandar in sånt där. (Säkert inte bara jag).

Det jag ser är följande, du har en bestämd idé om hur vissa människor är och när du läser något så omarrangerar du orden till att få den betydelse du redan är övertygad om. Det fungerar om man alltid har precis rätt om alla, annars är det ett problematiskt beteende som du skulle ha glädje av att ändra på. Jag menar att du inte generellt har rätt om folk.