Varför är livet alltid upp och ner? Jing och Jang?

Så fort man har accepterat tanken på ett "normalstadium", så har man accepterat att det inte finns något att göra åt ens situation. Sanningen är att allt förändras, även "normalstadium". Att rika personer är olyckliga är nog många gånger sant, ty ofta vill dom bara ha mer. Begär efter mer orsakar lidande. Man skall försöka uppnå ett tillstånd där nog är nog, då är man lycklig och då blir det lite lättare att se saker från den ljusa sidan.

Allt det här är personlighetspsykologi och handlar om att utvecklas från att vara ego (barn) till icke-ego (pensionärer).

Ja i slutändan handlar ju allt om hur man ser på livet. Perspektivet på ens liv väljs helt och hållet själv till syvende och sist. Kan man ändra sitt perspektiv på livet, så kan det ta en väldigt långt. Tankens kraft är inte att underskatta.

Vill du ha ett liv utan kontraster?

Ett par sköna relevanta citat:
"Battles are lost in the same spirit in which they are won."
"Suffering just means you’re having a bad dream. Happiness means you’re having a good dream. Enlightenment means getting out of the dream altogether."

Man föredrar vissa saker och kallar det "det goda" och då dyker "det onda" upp som det som man inte föredrar. Det går hand i hand med första citatet som säger att både negativt och positivt är samma sak rent principiellt. Om man delar något så blir det minst två delar så du kommer aldrig kunna dela upp livet så att du bara får den del du vill ha.

Det enda man kan göra är att sluta drömma helt och hållet vilket alltså betyder att man inte längre delar in saker i gott och ont. Det kanske låter tråkigt eller grått som PelleSaga nämnde tidigare i tråden. Det stämmer däremot inte.

Faktum är att indelningen av gott och ont görs utifrån rädsla. Att man vill mot det goda kan mer träffande beskrivas som att man vill bort från det onda. Det är inte så konstigt om man tänker efter. Vi är "bättre" på uppleva smärta och negativa saker så det är ganska naturligt att det negativa är mer motiverande än det positiva.

Fear is the mind killer sägs det. Om man lyckas med att sluta döma saker och dela in dom i bra och dåligt så öppnar sig hela världen. Man är inte längre rädd och gömmer sig från ena halvan av världen och man jagar inte längre den andra halvan.

Tyvärr är det så det skapar balans, det är samma med om man rör sig framåt på något sätt så dyker det upp en motvikt som bromsar en och skapar problem.

Samma sak omvänt är det ju bra med det är att det alltid sker något positivt efter något negativt, eller allt negativt som sker egentligen har en positiv sida med.

Universum does not give a f angående om det är bra eller dåligt utan det bara är vad det är där det behöver det dåliga för att identifiera det bra och vice versa.

Bra och dåligt skulle vara betydelselösa om de inte hade varsin motsats.

i slutändan? vilket slut? Plattitydernas slut?
Tanken är även ett kraftfullt fängelse, som kommit i arv vare sig du valt eller inte.

vad händer när man lämnar frågor & funderingar bakom sig.. avsaknaden av statiska tillstånd(för/emot
dåligt/bra), mönster eller någon fast punkt att referera till?

Utan mörker i världen hade vi aldrig utvecklat vår jord. Utan orättvisor hade utvecklingen i världen och våra samhällen helt stannat av. Om alla haft det lika bra hade ingen orkat utveckla världen och förändra den i rätt riktning. Det behövs dåliga perioder för att vi skall lära oss.

Då kanske ni alla börjar förstå att det högsta med människosjälen och livet, är att förstå och lära sig att växa för att sprida kunskap och förståelse vidare! Det är meningen med livet!

En bra dag blir alltid bestraffad med en dålig. Ordnar sig ett problem så kommer nästa än större och vidunderligare.

Det måste vara naturens lag!

Vi är nog skapta till att leva i klaner, och individens frihet är en parantes i det stora hela. Det är iallafall en liten tröst 😊

Stämmer inte alls, allt hänger så klart på din attityd till det som sker. Vill du vara sur och spela offer vid varje motgång så är det ju klart livet kommer te sig ännu jävligare än vad det är för någon som inte reagerar på varken framgångar eller motgångar.