Slumpen och tänkandet

Ett ämne eller två eller tre..
Jag försöker att sluta tänka matematiskt.. för jag tror matematik är feltänksystem.

Psykologi är inte ett eget ämne heller.. det bygger på andra förutfattade kunskaper.

Kvantmekaniken är ju rätt erkänd, så tills motsatsen är bevisad blir vi kanske tvungen att tro på den, jag har inte hört några dispyter om fusionen i alla fall. Och isåfall är kvanttunnling ett faktum vad jag förstår. Vi kan nog vara betydligt säkrare på att inte svikas av fusionen än av vädret från en dag till en annan faktiskt.

Fusionen slår ihop väte till helium och sänder i den processen ut fotoner som träffar våra ögon så vi ser någonting om dagarna.


Kvantfysik är väl huvudbegreppet liksom, och kvantmekaniken en underkategori av den. Den typen av slump som kvantmekaniken serverar oss kan vi inte förutse i enskilda fall men i fall som solens fusion där det sker så ofantligt många reaktioner så kan vi ju skapa rätt tillförlitlig statistik. Vi har mängder med atomkärnor där inne och att några ska lyckas fusionera med varandra kan vi nog påstå att vi vet, men vi vet förstås inte vilka enskilda kärnor som kommer tunnla exakt när.

Ja, om vi kunde räkna på slumpen så skulle det ju betyda att vi kunde förutse den och därmed ta bort den som du säger. Lite därför behöver vi ju knappast oroa oss för att solen inte ska gå upp imorgon.


Jag menade absolut inte att vilken bok som blir en storsäljare skulle ha med kvantfysik att göra, däremot hävdar jag att det ofta, men inte alltid, finns många slumpfaktorer som kommer avgöra det. Du vet, det handlar ofta om att råka känna rätt person som befinner sig på rätt tidpunkt vid rätt tillfälle med de rätta kontakterna och den rätta finansieringen. Lägg därtill marknadsföring, omslagsdesign, recensioner och fan vet vad och du har så pass mycket variabler att du inte kommer ha en chans att förutse hur det ska gå för en viss bok, skiva, bloggare eller vad det nu kan vara. Fast jag vill återigen påminna om att det inte är ENBART slumpen som avgör. Skriver man som en kratta och bara tror att allt ska hända utan ansträngning så blir det nog inte så mycket av det. Men ansträngning och talang är inte tillräckliga i sig för att garantera succé. Man måste ha tur också och få alla delarna att råka klaffa.


Du pratar mycket mer fysik än jag . Men visst, på makronivå behöver vi inte oroa oss för kvantslumpar, i alla fall sällan. Jag har aldrig sett en boll hänga kvar i luften efter jag har släppt den hittills i alla fall .


Min uppfattning är den motsatta. Med all utveckling och ökad komplexitet är vi mycket mer sårbara för slumpmässiga händelser (ej kvantmekanik nu). Som jag påpekade är det inte den där rena slumpen som i t ex tunnling jag syftar på utan att vi är så sammankopplade kors och tvärs med mer och mer prylar, elektronik och annat så att slumpen har massor av chanser att röra om i grytan och ibland förändra saker väldigt snabbt. Vi har inte en sportslig att ha koll på alla händelser och interaktioner runt omkring oss.

Ja det finns mycket idag som (hmm... påstås...) ha sitt ursprung inom kvantmekanik och därmed kvantfysik så är det givetvis... jag ogillar uppdelning om jag skall vara helt ärlig och det är kanske är min största "beef"... Fusion är väl relativt enkelt, men den kvantfysiska delen av den speciellt när det gäller stjärnor verkar mer vara en mattematisk teori än ett riktigt/bevisat faktum?

Går inte igenom varför teoretiskt fysisk (i dagsläget kvantfysisk) är så mycket större än "vanlig/klassisk" fysisk. Men det kan ju vara så att mattematiken har i princip ingen ände, medans fysiken (den klassiska) definitivt har det?.


Och detta är då något som kallas för kvanttunneling? är detta inte en relativt enkelt process inom klassisk fysik? det lilla jag kollat hur stjärnor fungerar så är det givetvis mer komplext än så, men tycker ändå att normal fysik (i alla fall "outer edges") kan förklara varför den skickar ut fotoner.
Frågan är alltså om kvanttunneling enbart gör detta möjligt eller om faktiskt klassisk skulle kunna förklara det...


Ja, det krävs säkert (hur bra vi än kan lyckas) tveklöst många atomer för att kunna förutspå en annan. Vi kommer aldrig någonsin med 100% veta hur solen beter sig. För oss kommer detta alltid bete sig "slumpartat"... men då återkommer den filosofiska frågan... är detta i alla fall slump, trots att vi (jag?) vet att att vi haft en "dator" typ 1e+99 gånger solens massa. Hade vi då inte kunnat i princip "vetat" hur den kommer reagera? och i sådana fall är det ju återigen ingen slump?
Är du med på vad jag menar? kan vi veta hur 2 atomer kommer bete sig (för det vet vi ju), och om vi då lägger till alla kända variabler (som vi med tiden kan utöka) så kommer vi till 99.9999999999999% veta hur dessa beter sig osv... det finns en given gräns (som solen ex... vi kan aldrig någonsin "veta" hur den kommer bete... vi kan med statistisk förutspå på ett ungefär men ändå slumpartat) men det är ändå ingen egentlig slump varför den beter sig som den gör...


Jag vill mena att slumpen inte existerar, men även om den gör det så är den såpass obetydlig och sker i så många "mängder" i sin för oss obetydliga "form" att vi snart kan utesluta den... det är lite som om att en tusendel av en atom bråkar konstant med annan en tusendel i en superhög frekvens och detta sker då riktigt slumpmässigt. När man dock ur vårt perspektiv tittar på detta så är tar detta ut varandra... det är exakt lika många som "bråkar" det sker därför i vår mikroskopiska värld i realiteten ingenting... och kan därmed uteslutas ur en beräkning.


Ja håller med dig!
För oss idag, nu osv osv... är detta helt slumpartat... men är det egentligen det? är du med? handlar det mesta inte om att något form av beräknande? hmm...
Om vi säger så... är allt slumpartat? Detta skulle jag svarat nej på absolut... Det finns mycket vi faktiskt kan förutse (och det är nog en av orsaken vi är en av dom mest dominerande på denna jord, vi har förmåga att förutse/spå osv mer än de flesta).

Då kan man ju undra egentligen om något är det? eller om vi helt enkelt har för få variabler för att kunna 100% förutse? vi kan aldrig förutse allt, men är det för att vi inte har alla variabler eller är det för att det finns "slump"? är du med? om vi hade ALLA variabler skulle det ändå vara så att ibland händer det så, ibland så osv osv... jag rent filosofiskt kan tänka mig att vi faktiskt kan förutspå med 100% händelser när det gäller väldigt små händelser... pga av att vi kan räkna med alla variabler och de vi inte kan räkna med är ändå ingen "l


Ja kan det inte vara så att den slump som möjligen existerar, gör det men inte påverkar oss... som sagt typ som om den sker så ofta att det enda som påverkar oss och vi kan registrera är typ en samling (detta blir svårt att förklara känner) av ingenting hänt?
Skall försöka förklara vad jag menar... om det finns en slump så innan vi kan registra den (och bry oss, bli på något sätt påverkade) så har den rent statistiskt (på kvantnivå) redan blivit 0. Dvs det sker oändligt många 1 och och 0 men för att det skall bli tillsammans en 1 eller 0 så har det denna "slump" inte kunnat ändra något reellt som faktiskt skulle kunna påverka "vår värld".
Detta får jag förklara på ett bättre sätt känner jag, detta kan jag inte riktigt förklara just nu... men skall försöka bättre om du inte riktigt är med på vad jag menar...


Men är det verkligen så i realiteten? är det inte bara ett mänskligt försök att försöka förutspå ännu mer något vi inte riktigt kan för att en variabel till i ekvationen gör den betydligt svårare... men ändå ingen slump, det är bara att det blir mer svårare ju närmare man kommer. 100% är tufft... och 99.99% är bra men 99.999% är bättre osv osv dvs ju djupare du kommer desto längre har du att gå. Men återigen det är ingen "slump" utan mer ju mer vi kan och lär oss desto mer variabler finns det.

Så ser jag på det filosofiskt Har inget emot att bli övertygad motsatsen dock!

Super kul att diskutera med dig dock!

Problemet med tänkande är att man tenderar att måla upp antingen helvetet eller himmelriket. Så oberoende av vilket så bildas en motreaktion i verkligheten för att skapa en mer nyanserad bild. En bild som har plats för alla människor.

Beträffande att slump är en del av drömmen, så är det väl mer bevis för att du inte klarar av att tolka verkligheten som den är. Om man nu ser drömmen som någon form av tolkning av verkligheten.