Citat:
Ursprungligen postat av
vraalaak
Det är helt korrekt att "farfars generation" är den första sedan uppbrottet från "Fattigsverige", och därför den första generationen bland vanliga ej-adel och ej-Wallenberg som ackumulerat tillgångar till den grad att det finns ett arv värt namnet att casha in när dessa ligger och snarkar i dödsvilan. Absolut.
Men - hur gynnar detta unga och unga vuxna familjebildare i "husköparåldern"? Alla får inte "förskottsarv" och därför är dessa (teoretiska) tillgångar är inte alltid realiserbara i praktiken. Eller ska far och farfar knuffas utför ättestupa? Mångas föräldrar dör när barnen är i 50-60-årsåldern.
Om du lånar hos banken och dina föräldrar är kunder där, dina föräldrar går i borgen osv. Från bankens perspektiv så hänger allt ihop. De betraktar dig som solvent om dina föräldrar är solventa. Du måste förstås fortfarande ha ett bra betalt arbete.
Citat:
Ursprungligen postat av
vraalaak
Nu menar jag givetvis inte att man ska gå och önska livet ur sina föräldrar, men vill bara påskina skillnaden mellan teoretisk sifferexercis och praktiska tillgångar.
Givetvis önskar vi inte livet ur någon utan hoppas tvärtom att de kan agera barnvakter och barnbarnvakter så länge det bara går. Jag pratar inte heller om rättvisa eller inte.
Min poäng är helt krasst att förmögenheterna sitter i familjer, inte hos individer. När banken skruvar åt kranarna kommer fortfarande solventa familjer få låna. Vissa får sina lägenheter betalda helt, andra delvis. Vissa går i borgen inledningsvis och skjuter över arvet helt eller delvis senare.
Man ska komma ihåg att alla är inte 100% övertygade att arvsskatt och gåvoskatt är borta för evigt. Minsta misstanke om dess återinförande är det bättre skyffla över pengar till barnen. Hur roligt är det om staten ska sno 30%.
Detta är en del av verkligheten oavsett. Det lär förstås inte den typiske flashback -snubben acceptera eftersom han existerar i ett vakuum.