Jag känner mig totalt värdelös. Fast. Låst. Jag kommer ingenstans. Inga kontakter och inga vänner. Livrädd för att prata, livrädd för att göra bort mig. Jag har en bottenlös ångest över min utbildning. Jag har misslyckats totalt. Jag är ledsen. Jag tog min kandidat innan sommaren och har jobbat med ett okvalificerad jobb i en annan bransch under sommaren. Min tanke var att studera ett magisterår vilket jag också påbörjade men avslutade ganska tvärt delvis på grund av min ångest. Just nu gör jag ingenting. Jag söker jobb. Funderar på att använda de kontakterna jag har för att få ett extra skitjobb ett par gånger i veckan.
Jag har haft en mer eller mindre bra relation och fått får höra ord om att jag är sjuk. Att jag inte är normal. All min ångest är bortträngda känslor, jag är sjuk. Att jag inte klarar mig själv. Att alla negativa tankar och idéer jag har och mitt beteenden bara är påhittat, det är orimligt och ett resultat av mitt kassa mående.
Jag har ångest inför ALLT. Jag orkar knappt något längre. Jag önskade så att livet skulle vara mer (i alla fall just nu...). Orkar inte träna. Orkar inte äta. Allt är så jävla tråkigt. Jag känner mig desperat och vill ut ur min kropp. Jag har så jävla mycket skit inom mig och jag vill bara att allt ska UT. Jag vet knappt vad som är verkligt och inte, vad som är rätt eller fel. eftersom att jag är oförmögen att prata med någon hade jag uppskattat att någon gett mig en push. Jag är verkligen på botten.
Snälla säg att någon känner igen sig och kan berätta att det blir bättre. Jag står inte ut med mitt huvud.
Jag har haft en mer eller mindre bra relation och fått får höra ord om att jag är sjuk. Att jag inte är normal. All min ångest är bortträngda känslor, jag är sjuk. Att jag inte klarar mig själv. Att alla negativa tankar och idéer jag har och mitt beteenden bara är påhittat, det är orimligt och ett resultat av mitt kassa mående.
Jag har ångest inför ALLT. Jag orkar knappt något längre. Jag önskade så att livet skulle vara mer (i alla fall just nu...). Orkar inte träna. Orkar inte äta. Allt är så jävla tråkigt. Jag känner mig desperat och vill ut ur min kropp. Jag har så jävla mycket skit inom mig och jag vill bara att allt ska UT. Jag vet knappt vad som är verkligt och inte, vad som är rätt eller fel. eftersom att jag är oförmögen att prata med någon hade jag uppskattat att någon gett mig en push. Jag är verkligen på botten.
Snälla säg att någon känner igen sig och kan berätta att det blir bättre. Jag står inte ut med mitt huvud.