Vad är det viktigaste du missat/försummat pga av dataspel eller TV-serier?

Jag har råkat på en eller annan som inte dykt upp som avtalat och sedan lämnat en rimlig förklaring. Senare har det visat sig att det faktiskt varit så att de skitit i mötet för att de fastnat framför datorn med något spel. Eller somnat framåt morgonen och ringt på kvällen och sagt att de varit krassliga, typ något med feber så att de inte kunnat ringa.

Alla har ju sina laster och beroenden eller förströelser om det ligger på en sansad nivå. Men när förströelsen prioriteras framför plikter går det som alla vet illa. Alla vet att hyran och elen måste betalas innan man kan köpa sprit eller knark eller sätta pengar och gissa vilken häst som kommer springa fortast. Dataspel och TV-serier är lite annorlunda eftersom de flesta faktiskt följer serier eller spelar spel. Men de flesta kan också stänga av för att gå ut och fiska eller plocka svamp eller gå på dejt. Men inte alla. Hur är det för dig?

Har du tex gått och lagt dig på morgonen efter att din man/fru/flickvän/pojkvän förgäves väntat på dig i sängen för att ni ska ha sex? Eller har du prioriterat bort arbetsintervjun du skulle på? Missat soc.pengarna för att du sett på TV när du skulle på möte med handläggaren? Jag har en känsla av att många missar väsentliga saker i livet.

Missar du livet? Hur påverkar det dig? Berätta.

Tja, jag har väl prioriterat bort att skaffa en flickvän, och i förlängningen familj och barn osv.

Annars är det väl mest sömmen på helgerna som ibland uteblivit, typ när man suttit uppe och spelat Total War till kl 6:30 på söndagsmorgonen. Det har ju hänt några gånger.

Nu förtiden känns det ju iof som att jobbet är det som äter mest tid, och som tröttar ut en så förbannat att man inte orkar göra mycket annat än tvätta, städa och sova på helgerna.

Min sömn, vilket leder till att resten av livet också blir lidande (trött, försämrat minne, nedstämd m.m.). Lär mig aldrig heller

Jag prioriterade bort hela mitt liv under ca 1 år. Förstörde studier, sömn, bekantskap matrutiner etc. Iofs inte endast pga spelandet men det är något som har följt med mig och fått mig att stanna nere på bottnen under kanske 15år totalt.

Tur att man har släppt det där nu.

Högstadiet och gymnasiet och flickvän. Ångrar inget, hade roligt och löste sig i slutändan ändå.

Ett par gånger har jag missat besök hos terapeuten för att jag hellre suttit hemma vid datorn är gått och blivit hjärnskrynklad. Det har väl lett till ett par räkningar för "uteblivet besök".
Men inget större eller värre än så.

Ett år på gymnasiet, två heltids anställningar, alla barndomsvänner som jag känt i över 10 år.
Då jag valde spelberoende över medberoende av droger med dem.