Förstår ni detta diagram? Tävling: vem kan rita mest universella metafysikdiagrammet?

Tänk att en allsmäktig demon försöker lura dig i allt du kan bli lurad i.
Eller att du är som Neo i The Matrix som får sinnesintryck av en superdator, så att han tror att han har en kropp.
Då vet man inte om man har 2 händer eller ej. Perception/sinnesintryck kan vara magi och overkliga.
Men vad som är verkligt är faktumet att man tänker, för man kan inte bli lurad i det faktumet (att man tänker) för att lureri=tanke.
Dvs om jag inte blir lurad = jag tänker
om jag blir lurad = jag tänker för lureri=tankeprocess.
Jag tänker oavsett om jag blir lurad eller ej.
Detta är säkrare kunskap än "jag har 2 händer" och det är därmed början av kursen/resonemanget.

Okey, om du tänker så finns du helt enkelt. Om du snubblar in i ett filosofiskt dike så kommer du i kontakt med den frågan förr eller senare. Så varför inte säga det då.

Du finns och du tänker. Vilket är det nästa antagande vi måste vara medvetna om för att börja lägga pusslet.

Att se på föregående/första antagandet "uppifrån" får oss att konstatera att "flertalet"/"många"/"separata"/"distinkta" är legitima ord/koncept. Vi har alltså BÅDE tänkare OCH tanke vilket får oss att säga att ordet "BÅDA" är legitimt. Istället för att säga "båda" så är det mer användbart att kalla fenomenet "båda:het" (månghet) = distinktion. Tänkaren är distinkt från tanken då den härleddes ur en aningen annan väg än man härledde tankens existens ur. Att vi öht kan göra sådan här mental akrobatik pekar på att vi har många/flera DISTINKTA koncept (i den här meningen är "många/flera" och "distinkta" syonyma med varandra).
Det är säker sanning att distinktion finns för att tänkaren och tanken är distinkta från varandra och från övriga resonemanget. Delar i resonemanget är distinkta från varandra. Dvs allt är inte en etta där det ej går att skilja mellan olika idéer. Om man "pekar" på två olika platser i denna rymd där tänkare och tanke finns så kan man hitta minst två olika saker - detta fenomen av att ha "olika" kallas distinktion. Motsatsen är att allt är ett (och man inte kan peka på två distinkta punkter/objekt dvs vart man än pekar så pekar man på samma i anti-distinktion).

Nu går det för fort igen.Kan du dela upp det i separata argument så att jag kan begripa det.

Vi kan dela in vår kunskap i två kategorier: det vi vet på officiell filosofisk grund ("att jag finns helt enkelt") och det vi vet annars/normalt. T.ex. vet jag normalt att jag har två händer men jag har inte härlett det filosofiskt såsom vi gort "jag tänker och jag finns". Både i normalt tänkande och officiellt filosofiskt tänkande har vi MÅNGA OLIKA tankar. Jag skriver "många och olika" i capslock för att det är att tacka ja till den insikten som är nästa steg när man lägger pusslet.

Inga intellektuella fyrverkerier men ändå ett steg i rätt riktning. Låt oss kalla den mångfald vi hittat för "distinktion". Jag tar "distinktion" som ett separat steg (trots att det får kursen att verka trivial och för pedantisk såhär i början) för att nästa steg är ordet "icke-distinktion" (alltså motsatsen till distinktion) så har vi får en dualitet av motsatta concept - både distinktion och icke-distinktion är legitima verkliga ord när vi talar om abstrakta egenskaper som kan sägas om verkligheten (=det 1 som allt är del av). Men ignorera det jag skrev nu om antidistinktionen och dualitet och notera istället bara att "distinktion finns" (baserat på säker sanning dvs första steget/inlägget om tänkare OCH (och=distinktion) tanke. Vi tar det svåra i nästa steg om du tycker detta triviala distinktionssteg (som alltså är en liten slutsats byggd på säker sanning) är okej?

Försvann du?