Någon som dött och kommit tillbaka?

Jag är så fruktansvärt rädd för döden, trots min tro. Jag kan få nästan som ångest attack när jag tänker mycket på döden och vad som händer när vi dör och bli helt kallsvettig och känna riktigt mycket rädsla.

Försvinner man bara? blir allt bara helt svart och ensamt? Vet man inte ens att man är död eller man vet ingenting längre och allt bara är ett stort svart hål?

Finns det någon här som kan berätta något dem upplevt om dem dött och återupplivats, har det bara varit svart? eller har ni känt något/sett något?

Jag förväntar mig inte att någon skriver att dem sett "himmeln" men jag vill bara höra era historier.

Spelar ingen roll det finns aldrig någon som kommit tillbaka från att ha varit hjärndöd. det betyder att även fast hjärtat inte slår kan hjärnan fortförande producera tankar// illusioner. så det finns en stor chans att det ända du ser när du är "faktiskt" död är svart och du känner ingenting.

Nära dödenupplevelse för x antal år sedan.

När smärtan la sig var det rätt lugnt. Små minnesfragment, typ handen mot ambulansgolvet, någon som lyser en i ögonen och vips så vaknar man upp på iva.

Det jobbiga är efteråt, tankarna som flög runt och allt som hör till. Är förmodligen väldigt varierande men själva "dödsögonblicket" var ingenting jobbigt.

Ska sägas att jag aldrig blev dödsförklarad utan enbart en "det där var vääääääääääldigt nära".

Btw, du har förmodligen existentiell dödsångest.

https://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%B6ds%C3%A5ngest

Antingen kan du söka svar i religion och filisofi eller så knaprar du lugnande

okej tack för svar!

Ja jag läste genom det, .. och det stämmer väldigt bra. Men det är ju fruktansvärt jobbigt alltså. men tack för länken!

Vilken tro har du?
Jag har varit med om en nära döden upplevelse.
Det var fantastiskt! :-)
Efter det blev jag kristen.
Du behöver inte vara rädd, om du tror på Jesus, att han dog för dig.

Att inse vår egen förgänglighet är något vi människor länge tampats med. För mig ter det sig ibland underligt att inte fler av oss lägger större värde vid denna insikt.

Att komma in i dessa tankar får även mig att bli väldigt tagen. Jag försöker ofta störa iväg dem.

Jag är Kristen jag dricker dock och svär hej vilt, men jag är Kristen och även den enda i min familj som faktiskt är troende. (skönt o se en kristen skriva här)

Ja det är fruktansvärt jobbigt! att ha sån panik och kallsvettas. Jag är en människa som tänker väldigt mycket då jag även varit med om väldigt mycket. Ibland känns det som man nästan tänker helt annorlunda än alla andra, som att man kan förstå mycket mer än andra och tänka på ett helt annat sätt.

Jag är så pass stressig med alla tankar i mitt huvud att jag alltid/ofta är väldigt mentalt trött. och man får alltid höra "men du e alltid trött, du får sova ordentligt" men det spelar ingen roll hur mycket eller lite jag sover jag e alltid trött och hängig. Men just när de kommer till tankar om döden är det fruktansvärt jobbigt, att få sån nästan ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Måste bara kommentera. Jag har också varit med om väldigt mycket och känner PRECIS likadant. Får också höra att jag alltid är trött och borde sova mer. Det är inte där skon klämmer. Jag blir mentalt trött under dagen, oavsett vad jag gör. Som att min hjärna går på max dygnet runt. Vi kanske är något på spåren här.

Försök att inte dricka så mycket.. och svordomar är ju inte roligt ens.
Jo, jag fick höra Guds (Fadern) röst!!
Det är sant!!!
Han talade med mig (!) och Han VAR KÄRLEK
Jag saknar ord här att beskriva.
Men jag hittade Gud i Jesus.
Det tog några år, men Där såg jag Gud!!
Jag älskar dig min bror och Gud gör det gränslöst!!!!!
Ni är SÅÅÅ Älskade alla av Fadern så ni kan bara nudda omfattningen av det.
Det är otroligt!!
Så ta emot Jesus alla och TRO på Honom.
Läs i Bibeln i Nya Testamentet och första VAD Jesus gjorde!!
Var så välsignade ALLA