Aggressionsproblem

Jag vet inte riktigt (som du säger) vad det beror på. Spontant är det väl 30+ år av att knyta näven i fickan som till slut fått bägaren att rinna över. Problemet är ju att det går ut över folk jag tycker om och det blir svårt att träffa nya människor när jag blir så förbannad över småsaker.

Stressad känner jag mig, livet börjar dala. Träffat psykolog men då angående depressionen.

Nej, det har jag inte. Är det bara att be ngn på vårdcentralen eller måste det ingå i en specifik undersökning?

Känner du dig stressad så lär det i alla fall kunna vara en stor bidragande faktor till varför du känner dig aggressiv. De flesta kan bli mycket griniga under stress

Och känner du att livet har börjat dala så lär det väl knappast underlätta saken.

Tränar du? Det gör mirakel för psyket och inte minst självkänslan.


Sen så är jag skeptisk till antidepressiva. Jag tycker att de hämmar ens drivkrafter, och därmed hämmar ens utveckling, och därmed låser fast en vid en viss livssituation eller till och med förvärrar den när man inte bryr sig om saker lika mycket, man börjar försumma saker. Men that's just me talkin. Funkar ju olika på olika människor.

Jag skulle snarare tro att det är det som har fått dig att knyta näven i fickan i alla år som utgör grunden för att du har svårigheter att kontrollera ilskan idag.

Vad tror du själv? Och kan du isf komma på vad det är?

Det låter osoft som du har det nu...och jag förstår att du inte vill att det ska påverka människor du tycker om. Ilska kan leda till väldigt negativa handlingar, stora som vardagligt små, som får en stor negativ påverkan på ditt liv. Prata med en psykolog om det här, lämna det inte obehandlat.

Och kanske bland det viktigaste - var inte arg på dig själv eller känn skuld för att du blir arg. Aggressionen är med största sannolikhet en försvarsmekanism och ett uttryck för att du har omsorg om dig själv, tar hand om dig själv. Något du har behövt utveckla, något som vuxit fram och nu yttrar sig som det gör.

Sant, att hela tiden "stänga av" har ju gjort att jag inte blir så bra på att hantera konflikter. Problemet är att jag blir arg för minsta lilla. En polare som inte hör av sig när han lovat, t ex. Instinktivt säger kroppen att "åk hem till den djäveln och visa att du inte ska bli trampad på" men det går ju inte. Jag har blivit bättre på att konfrontera men det går aldeless för långt!

Jag VET hur det bästa vore för att lösa situationer utan att bli arg och aggressiv. Men kroppen vill liksom inte lyssna på hjärnan (om du fattar).

Sitter i samma sits i princip, arg för ingenting nuförtiden. Vet inte riktigt hur man löser det.

Varför har du stängt av i alla år? Vad har gjort att du inte har uttryckt din aggressivitet tidigare?

Förstår att du vet vad det "bästa" vore.