Tvångstankar, rädd för att bli avslöjad

Varje gång jag går igenom en säkerhetskontroll så känner jag att jag bara vill rycka pistolen ur personalens fodral och skjuta polisen eller vakten i magen.

När jag intervjuas vid olika tillfällen så känner jag att jag är på väg att avslöjas. De vet att jag vill skjuta skallen av dem. Ska jag in på sjukhus med en leverans så är jag rädd för att de ska misstänka mig (upptäcka mig) och min tvångsmässiga plan (som jag inte genomför och inte heller tänker genomföra) att slänga den där fruktkorgen (mitt förra jobb) i en patients ansikte och skrika på dem (utan att röra) så att de blir skrämda.

Det här är oerhört stressande för mig, väldigt stressande och jag vet inte vad jag ska göra. Jag skäms jättemycket och känner mig som ett monster.

Jag tycker också att det är jobbigt eftersom att jag inte kan gå någonstans. Jag känner mig som ett hot fast jag inte är det. Jag hatar dessa tvångstankar.

Jag skulle vilja springa in i folkmassor och ta deras saker (mobiler, mössor, väskor, påsar) och slänga på marken så att det blir förstört. Jag har sjuka tankar.

Det som är extra jobbigt är att sitta och prata med folk och låtsas vara normal och trevlig, när jag gärna skulle vilja välta bordet vi sitter vid och hälla ut deras drinkar på golvet och peka finger och sedan förstöra deras tapeter.

Hur ska jag hantera det här? Förnekelse hjälper inte eftersom att jag vet att jag förnekar det.

Har du sökt professionell hjälp?

Berätta mer om hur dessa problem uppkom och om du vet vad som orsakade dom? Blev själv diagnoserad med grav OCD efter ett par år av total isolation. Fick riktigt störda tvångstankar som verkligen skrämde mig och fick mig att ifrågasätta vem jag egentligen är. Vändningen kom när jag började med samtalsterapi och medicin, då började mina tvång sakta men säkert försvinna och jag blev mer som mig själv igen.

Ta det lugnt. Så är det att vara muslim. De flesta andra muslimer ser detta tänkandet som en tillgång, en hjälp från Allah.

Jag hade definitivt sökt vård om jag upplevde så starka tvångstankar.

Mina tvångstankar är inte så starka, men de är följande:
- När jag går över bron måste jag lägga ner mobilen i fickan. Jag är rädd för att kasta den i vattnet.
- När pendeltåget närmar sig perrongen så ställer jag mig alltid långt från spåret, helst bakom något. Blir ofta skrämd av tanken att på ren impuls hoppa framför tåget.

Mina tvångstankar påverkar mig dock inte så hårt som dina gör så jag ser ingen mening att söka vård för dessa, men jag råder dig att söka vård.

Men jag vill inte ha vård

Är du arg? Du låter arg.
Jag brukar också tänka sådana saker, men bara när jag är arg - alltså, om jag är ledsen, uttråkad, irriterad, stressad - allt sånt där som får en att bli fly förbannad. Då ser jag framför mig hur jag gör allt sånt där: går in i en folkmassa och bara skjuter, slår folk i ansiktet, knivhugger någon, har sönder andra människors saker, osv. Man gör det ju aldrig, så klart, men jag kan relatera till rädslan att bli avslöjad. När jag går ut brukar jag mest bara tänka LALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALA så att alla andra tankar ska blockeras och ingen ska kunna höra dem.

Vet inte vad jag ska säga. Sök hjälp, kanske.

Jobbigt läge. Förstår om du inte mår bra. Jag hade också tvångstankar en period men min rädsla bestog av andra saker. Hade inte dethär rädsla för smuts eller ritualer utan just jobbiga tankar om att jag skulle tappa besiningen och göra diverse saker.

Vad du ska veta är att det är faktiskt ganska vanligt att folk tänker och om du googlar runt lite så hittar du folk som går igenom samma skit.
En läkare sa till mig att anledningen att du tänker dom tankarna är för att det är det värsta du skulle kunna tänka hända. Detta skrämmer dig och du försöker låta bli och tänka på det å desto mer tänker du på det. Men sanna mina ord att inget av detta kommer du göra (även om ja skulle skratta lite om nästa tråd på fb handlar om en patient som fått en fruktkorg i huvudet )

Det finns hjälp att få så ta det. För mig går det bra idag. tankarna kommer med jämna mellanrum men det är inget som skrämmer mig längre och därför lägger jag inte lika stor vikt vid det!

lycka till

Om du bara visste hur många som går omkring med sådana här tvångstankar.

Snälla, ta kontakt med antingen primärvården eller öppenvårdspsykiatrin. Det finns hjälp att få. Det du beskriver ser en psykiater som lika vanligt förekommande som en lunginflammation eller ett benbrott i den somatiska vården. Men av någon anledning ses psykiska problem som skämmiga, vilket är mycket konstigt. Majoriteten av befolkningen har något behov av psykiatrin någon gång i livet. Men vågar inte söka hjälp pga det här löjliga stigmat.

OCD kan behandlas. Testa KBT.