SDI motåtgärd

Det är ju ganska knepigt att skjuta ner ballistiska interkontinentala missiler men Raytheon blir bättre och bättre för varje år. Jag har läst siffror på 50% träffdannoöikhet numera vilket är imponerande då objektet som ska träffas vid mach 15 och enbart direktträff räknas.

Funderade på om ett motdrag skulle fungera. Säg att kärnstridsspetsen som skjuts upp har en 300 meter kevlarwire sim rullas ut med en mitvikt på. Stridsspetsen kommer då att börja rotera och beskriva en skruvformad bana. Man skulle kunna tänka sig att linan slumpvis dras ut och in också för att försvåra banberäkning. När det så är dags för leverans till målet så dras linan in och stridsspetsen fortsätter exakt samma bana då varken massa eller moment har ändrats. En sån kropp borde vara nästintill omöjlig att träffa.

Hoppas nui bara inte bistra svartklädda män från nån trebokstavsorganisation plötsligt knackar på dörren.

Jag skulle säga att träffsäkerheten på 50% är ytterst tveksam utanför kontrollerade testscenarion. Speciellt i slutfasen. Stridsspetsarna är små, snabba (typ 6 km/s) och har nu mera ofta radarabsorberande ytor. Vissa är slutfasstyrda och beskriver inte ens en förutsägbar bana. Det finns dessutom även andra motmedel mot radar.

Om ryssarna blåser iväg allt dom har (Man har ett par tusen spetsar på hög beredskap) mot amerikanerna och kärnvapenskölden stoppar 99% snackar vi fortfarande ett 20-tal stridsspetsar som når fram. De flesta säkerligen över 500 kiloton. Landet skulle sluta fungera. Då har vi inte ens övervägt vad som händer där man lyckas bekämpa stridsspetsarna. Allt höganrikat fissionsmaterial är ju fortfarande på väg mot målet, även om bomben i sig är förstörd.

Visst kan man säkert skjuta ned en del. Men jag skulle säga att man har långt kvar. Om det ens är lösbart. Det är mycket lättare att hitta på motmedel för att störa ut robotskölden.

Jo det är nog riktigt att i ett verkligt scenario så sjunker träffsäkerheten betydligt. Men ur ett upprustningsperspektiv så vill man ju alltid förbättra motmedlen och även motmedlen mot motmedlen. Säg hypotetiskt att dom lyckas utveckla ett system som får 95% träffsäkerhet då blir det ju genast intressant att utveckla något som kan kringgå denna träffsäkerhet och varför inte en spiralbana med en motvikt?

Det skulle kräva minimalt med bränsle och huvudbanan skulle inte påverkas och det skulle vara förhållandevis enkelt att implementera.

Som sagt, jag tror det redan finns en lösning för detta men med små solida raketmotorer som flyttar stridsspetsen lateralt, likt STRIX.

Jag personligen har svårt att se ett robotbaserat missilförsvar. Jag hade tänkt föreslå lasermotmedel när uteffekten på de vapnen ökat markant. Men jag insåg just att det nog är svårt att bränna genom värmeskölden. Dessutom riskerar man kanske att detonera kärnladdningen.

Då återstår snabbskjutande railgun (tänk CIWS fast med railgun). Men på den fronten har vi väl knappt passerat teststadiet på enkelskott än.

Tycker hela robotförsvaret USA utvecklar (mot icbm) liknar SLS litegran, ett sätt att ösa pengar över tillverkare för att hålla sig väl med vissa stater. Man inser nog själva att det är nästa omöjligt.

Astronomi och rymdfart --> Vapen och militär

/Moderator

Nej - det fungerar inte så; kärnvapen kan inte detonera "av misstag". Du kan bokstavligt talat skjuta en stridsspets i småbitar utan att det blir någon kärnexplosion.

Anledningen till THAAD inte använder sprängämne är just för detonationsrisken.

Där har vi det https://en.wikipedia.org/wiki/Maneuv...eentry_vehicle

Framgår inte om ryssarna har något liknande. Däremot har man decoys och annat "skoj" som följer med i en ICBM. Däremot var det visst styrfenor inte raketer.