Hyllningstråd: Guns n' Roses

Axl rose är och kommer alltid vara den bästa frontmannen någonsin!

Vilken är favoritkonseren då? Min är tokyo 1992

Slash alla gånger! Mest kanske på grund av att jag sedan en tid tillbaka beundrat dennes gitarrspel samt personlighet, någonting som tog vid i och med läsningen av personens självbiografi. Självbiografin är för övrigt väldigt fascinerande och det är i hög grad intressant läsning. Slash verkar vara en sympatisk person och en genuin musiker. Sedan älskar jag Axls röst, men av det jag läst om honom av Slash verkar han vara oerhört enerverande som person. Visserligen skall man inte döma personer efter andra människors åsikter och tankar om någon, men för tillfället är det den enda källan jag har att tillgå.

Guns är världens bästa band. Jag gråter när jag hör dom. Allt med dom är bra. Skiter i att Axl är ett rövhål, han är så jävla bra endå! Älskar allt med dom. Kan inte beskriva känslan. Live era albumet är så otroligt bra.

I love them

Izzy Stradlin såklart, finns även avbildad på min avatar. Varför är Izzy den stora favoriten då? Jo, när gemene man tänker på Guns 'n' Roses så är det endast Axl och Slash de tänker på, resten ser man som komplementmusiker, jämför med studiomusiker. Nu är Izzy så långt det bara går att komma från den jämförelsen, förutom att han är en av världens bästa gitarrister så är han även en otrolig låtskrivare och låg bakom egentligen allt Guns 'n' Roses gjorde mellan 1986 och 1991.

Som person är han öven den i bandet som är mest Rock 'n' roll, hans stora musikaliska förebilder är Keith Richards, Johnny Thunders och Hanoi Rocks, vilket ju inte är svårt att upptäcka.

Nån som har läst självbiografierna av Duff McKagan och Steven Adler? I så fall var de läsbara och är de värda att införskaffa?

Steven Adler! Jag vill ge den mannen lite cred! Inte bara för att jag är trummis utan för att han, helt enkelt är underskattad. Som det die-hard Guns N Roses fan jag är, ligger Appetite for destruction mig närmast hjärtat. Den plattan är så j*vla unik och som musiker själv vet jag att det krävs något alldeles speciellt för att skapa musik och bra låtar, framförallt så bra låtar som på denna skiva. Orginaluppsättningen utav Guns N Roses skulle det f*n forskas i. Alla där bidrog med något unikt och Steven Adler var en av de fem lika viktiga grundpelarna i detta mästerverk. Hans enkla men levande trumspel och groove gav Guns N Roses en särskild touch. Den var precis lika viktig som Axl's säregna röst, Slash känsla för melodi osv. Att se Steven Adler spela live (kolla bara på showen från The Ritz, 89 som spelades in för MTV) är en fröjd för ögat! Alltid ett leende på läpparna, han älskar verkligen det han gör! Men hans historia kan vi alla som är intresserade och den är j*vligt sorglig. Jag följer han idag och det ser bra ut! Adlers Appetite låter grymt och OM det skulle bli en reunion, jag säger om, så hoppas jag för allt i världen att vi får se Steven Adler bakom trummorna igen. Han förtjänar det! Vad säger ni? =)

Läst Slashs och Steven Adlers böcker. Diggade Slashs bok som fan men Stevens bok är ett skämt där han skyller allt som händer på nån annan. Enligt han själv så röker han lite gräs och testar lite heroin och sen blir han sparkad för i stort sett ingen anledning. Rätt lätt att se igenom att Steven Adler är en omogen skithög som skiter i allt och alla runt omkring honom. Nästa inköp är Duffs "Its so easy", har läst ett par kapitel online och det verkar vara en grym historia.

Kan varmt rekommendera It's So Easy av Duff McKagan. Läste ut den förra veckan.
Här har ni en svensk recension av boken, inte skriven av mig men den sammanfattar mina intryck.

Har suttit i två timmar och lyssnat om och om igen på Enstranged nu inatt. Vilken fantastisk text, vilket fantastiskt gitarrspel, vilken fantastisk sångprestation av Axl... Helt sanslöst vad bra denna låten är. Jag har under mitt föga långa supporterskap av Guns hållit Appetite som plattan där de allra starkaste spåren ligger (Rocket Queen, Sweet Child, Nightrain), men jag kan inte annat med än att erkänna faktumet att Use Your Illusions I & II besitter en sådan känsla vad gällande musikalisk kreativitet och textmässigt djup, samt oerhört fler melodiska solon av figuren Slash, att plattorna (främst tvåan) tagit över tronen som Guns bästa skiva för mig. Med textmässigt djup syftar jag på Axls förmåga att skriva verkligt känslosamma texter, vilket Appetite i mångt och mycket inte är, utan snarare en skiva som behandlar ideal ämnena vad gäller Rock N Roll, det vill säga; sex och alkohol.

Dessutom finner jag låtarna i mångt och mycket intressantare att lyssna på, då många spår år storslagna och episka kompositioner, där någonting nytt finns att finna var gång man (jag?) lyssnar igenom en låt man redan hört otalt många gånger. Use Your Illusions II är öppen på ett musikaliskt sätt, svårt att formulera mina tankar här, menads Appetite är mer "stängd" på något sätt. Mer enformigt skulle man väl kunna säga.

Nattligt flum en torsdagskväll som denna sitter väl aldrig fel egentligen...

Håller med dig till 100%, håller UYI2 som den bästa Guns plattan före Appetite. Estranged är nog ibland dom vackraste rocklåtar som någonsin gjorts i mitt tycke, en låt som har allt och lite till.
När vi ändå är inne på UYI2 så vill jag slå ett slag för Breakdown som är en toppenlåt det med.

Ja, den är också riktigt bra. Har du/ni någon spelning från Use Your Illusions-turnén att rekommendera för övrigt? Har spelningen från Tokyo -92 hemma som jag gillar, är sugen på lite mer. För övrigt, för att helt byta spår, någonting som vore otroligt sant vore ifall Axl släppte sin självbiografi, med hans syn på allting som hände med Guns, hans relation till Slash och övriga bandmedlemmar o.s.v.

Jag älskade nämligen Slashs självbiografi, funderar faktiskt på att läsa om den, och att höra Axls berättelse är antagligen minst lika intressant.

Alla som tycker att det nya coverbandet är bättre än GUNS N ROSES borde....ähh skit i det...inte värt det.