Citat:
Tycker tankesättet är lite väl simpelt, då antagandet bygger på att det inte ska finnas någon som helst feedback loop och att det är omöjligt att förutspå handlingar. Jag argumenterar för att det handlingar som i slutändan är antropologiskt objektivt dåliga. Vill du påstå att det inte går att säga om det är bra eller dåligt att jag nu från ingenstans trycker i mig en heroinspruta och dör av en överdos? Eller att jag är otrogen mot en fru jag älskar? Dåliga val finns i livet, sen att vissa lyckas återhämta sig och ta en annan väg är inte samma sak som att säga att det var en bra sak att jag yxmördade det där barnet, för att jag då hamnade i fängelse och hittade Gud. Skulle vi inte ha någon form av kompass (en mer eller mindre sofistikerad) så skulle vi inte kunna fungera som människor.
Jag tror att ett mer verklighetsförankrat sätt just är att se det som att du är en båt i ett vattenflöde som konstant delar sig. Förvisso finns det alltid i backspegeln anledningar till att du valde just denna väg (determinism), men i det ögonblicket hade du möjligheter att välja väg. Exemplet är dock extra intressant eftersom om du inte väljer någon väg så kommer strömmen flyta vidare ändå. Båten man sitter i stannar inte bara för att man inte vet vilket väg man ska gå. Att få kontroll över sitt liv, är att få kontroll över båten. Och det är få personer som faktiskt har full kontroll. På så sätt stämmer det du säger att bra eller dåliga handlingar är svåra att bedöma om man inte har den kontrollen.
/spyder.
Jag tror att ett mer verklighetsförankrat sätt just är att se det som att du är en båt i ett vattenflöde som konstant delar sig. Förvisso finns det alltid i backspegeln anledningar till att du valde just denna väg (determinism), men i det ögonblicket hade du möjligheter att välja väg. Exemplet är dock extra intressant eftersom om du inte väljer någon väg så kommer strömmen flyta vidare ändå. Båten man sitter i stannar inte bara för att man inte vet vilket väg man ska gå. Att få kontroll över sitt liv, är att få kontroll över båten. Och det är få personer som faktiskt har full kontroll. På så sätt stämmer det du säger att bra eller dåliga handlingar är svåra att bedöma om man inte har den kontrollen.
/spyder.
Jag vill påstå att "bra" och "dåligt" är något vi alla skapat och är inget mer än en ideologi.
Om du tryckte i dig den heroin sprutan och dött till exempel, hade 1000 färre djur blivit uppätna (antar att du inte är vegetarian), glöm djuren, sedan ungdom har du alltid velat sprida skräck bland folk och jovisst precis efter att du skrev denna post fick du en chans och gjorde något förfärligt. Eller att du var sista personen Ulf sa hej till innan han blev påkörd av lastbilen. (Fjärilsteori) det finns oändligt många exempel.
Att va otrogen mot den man älskar kan vara det bästa som hänt en någonsin. Du inser och förstår att du VERKLIGEN älskar personen och personen får en chans att visa om den älskar dig oavsett vad du gör. Kanske stannar hon o ni gifter de eller så skuttar hon iväg och du lever vidare med en stor klump i hjärtat. Envis av att bota dig själv är du nu mer känslosam och snäll, inte nog med att du bestämmer dig för att ta hand om 100 flyktingar från Syrien men du finner dig din drömkvinna bland dessa och ni gifter de och får 8 barn som alla nu är uppvuxna med lila snälla och glada hjärtan som du har.
Det där barnet som du yxmördade var determinerat till att bli nästa Hitler. Genom att döda barnet är du igentligen en hjälte även om massa fanatiker i en rättegång tycker att du ska sitta i fängelse. I fängelset lyckas du sprida dina ideologier om "bra" och "dåligt" och du ser hur kvickt du lyckas få de andra brottslingarna att lysa upp. Du har nu lyckats förändra brottslingarna som i sin tur går vidare och gör bra för sig (en av dem räddar två barn från att bli yxmördade).
Du behöver ingen kontroll, bara förstå att det inte har någon betydelse över huvudtaget. Inte det minsta. Bra och dåligt existerar inte, våra ignoranta tankar om att vi gjort något bra eller dåligt är rent ut sagt mediokra. Människan är medioker. Vår stora teaterpjäs fortsätter...