Bra... eller dåligt ?

Jag vill börja med att säga att jag tror att jag en gång var vanlig, hade en vanligt bortskämd uppväxt och jag var lagom ignorant som alla andra. Jag har aldrig läst en enda bok förutom en gång då jag var häktad för lite bus när jag var ung. Med ett visst intresse för äventyr och resande trodde jag att jag hade ett grepp om vad som var bra och vad som var dåligt.

Det krävdes att resa till åtminstone ett trettiotal länder och spendera några år med buddhister, kristna, hinduer, mussar, judar och ateister, vanliga folk med vanliga liv, för att inse vad som redan var borde vart uppenbart från allra början.

VI ÄR ALLA HELT DUMMA I HUVET

Människor har ingen aning om vad som är bra och vad som är dåligt, ändå bygger vi hela våra liv med grund på vår ideologi. Vi är alla lika hjärntvättade som de fanatiska möss ni alla hatar här på FB. Vi TROR vi vet att något som händer i NUET är bra/dåligt men då vi har absolut ingen aning om framtiden är våra beslut ultimat av en icke-meningsfull natur. (teori-1)

Allting som ni tror är bra kan lika väl vara dåligt även baserat på ert egna tankesätt i nuet! Allting, jag talar om krig, död, lycka, framgång, vinst, visdom, kunskap eller ignorans. Det handlar egentligen endast om vilken synpunkt man har, en synpunkt vi har lyckats bygga upp från er omgivning sen dag ett. (teori-2)


Jag väljer att berätta en gammal ZEN historia jag fick höra nån gång som exempel, ni som hört talats om denna klassiker kan säkert förutspå berättelsen redan efter första meningen;

Idag använder jag detta tankesätt för att rättfärdiga mina tankar om saker jag gör, saker som händer runtom mig, saker som påverkar mig. Om något "dåligt" skulle hända mig och jag känner mig "dålig" lyckas jag alltid kvickt tänka på de "bra" synpunkterna av det hela, och vice versa. Djupt inom så tror jag att bra och dåligt inte spelar någon roll när det kommer till känslor och hur vi mår, även om vi är säkra på att det gör det.

Jag försöker ibland att lura mig själv om att vad jag gör är "bra", även när jag vet att vad jag gör inte har någon som helst mening. Om detta nu är bra eller dåligt, har jag ingen jävla aning om. Jag antar att jag på något vis fortfarande tror att det är bra att vara ignorant, det gav liksom en gnista, smak och äventyr på det hela. Energifyllt av känslor och initiativ. Det finns ingen återgång efter det här, jag vet inte hur jag ska bli ignorant igen.


Vad tycker ni om detta tankesätt? Efter att läst igenom det hela känner jag att det låter som ett rop på hjälp av en dyster art. Att inte TRO starkt på sina egna mål eller ens effekt som levande kan kännas sorgligt. Jag menar, ni som kan tänka i dessa banor, hur kan man lyckas vara så dum att man TROR att man VET? Jag talar inte om faktum utan TRON bakom faktumet. DET BRA OCH DÅLIGA.


Ursäkta en någorlunda rörig text. Det var ett tag sen jag var hemma i svea moderland och svenskan har svikt mig lite I would actually prefer to write all this in english but I recon it would be easier for some of you to understand in potatoe language

GOOD/BAD DAY TO YOU ALL

Livet är väl inga rak väg så att sänka ribban och stå på fast mark vad gäller sina värderingar kommer alltid funka.

Det är bra som funkar och ger bra effekter.

Det är dåligt som inte funkar och skapar problem.

Människor som inte kan se skillnad på bra och dåligt behöver fundera mer.

Att inte tänka utan bara gå med i flödet, kallas det.

Människan kom för länge sedan på att det går att kontrollera var man befinner sig i flödet för att alltid åka medströms.

Du kan således undvika mycket motströms ( dåliga saker kan hända ), om du ser till att ställa dig medströms ( bra förutsättningar för bra saker ). Låt säga att positivt är uppströms och negativt är nedströms. Då är medströms alltså inte alltid av godo.

Det går att tvista om huruvida de dåliga rörelserna i livet är en konsekvens av det som är bra, en rekyl i livet som ger nya förutsättningar.

Men de flesta kan nog intyga att bara ignorant åka med flödet kan leda till fördärvet, eller inte. De som däremot väljer sina förutsättningar ökar sin chans att inte hamna i fördärvet.

Alla orkar dock inte tänka så djupt, fokuserat och medvetet se var detta flöde i naturen är och hur det rör sig. Dessa måste ignorant flyta med vartän livets ström för dem. Då är man utsatt för de som har makt nog att ändra flödet och leda dig dit de vill, och inte dit du vill.

Ett exempel på var man bör hoppa mellan flödena är när man har ett mål som ligger i en viss riktning.
Det kan gälla börsen, din färd över havet eller genom livet.

Du kan försöka simma motströms mot målet, men det är inte effektivt, eller ens möjligt. Då är det bättre att simma sidledes och hitta en ström som leder mot målet och därefter glida medströms istället.

Exempel: If you can't beat them, join them.

Vad om något som du tror är bra, visar sig att vara dåligt senare?
Vad om problem var EXAKT det du behövde för att bli bra och få bra effekter?

Jag tycker att människor som tror att bra och dåligt är något specifikt borde försöka vidga sina vyer. Bra/dåligt är en fälla och det kan va svårt att komma ur den.

Läs berättelsen jag bifogade i spoilern. Kanske har något liknande hänt dig själv men du inte lyckats att tänka på det.

Ett exempel hände en nära vän till mig nyligen. Han missade bussen och svor åt sig själv, han trodde det var dåligt. Efter att ha åkt en stund med nästa buss ser han första bussen. Den hade kraschat och folk stod nu runtom kring bussen med panik.

Dessa är små händelser som kan användas like väl för mer omfattande händelser.

Jag tror inte jag förstår vad du menar riktigt. Lite förvirrande att läsa för mig.

Du menar att man på något sätt kan kontrollera vart man är i "flödet" genom att vara medveten om "flödet"?

Att man kan undvika "fördärvet"? Vad om fördärvet är en bra sak? Vad om fördärvet är det BÄSTA som någonsin kan hända dig?

Det handlar om vilken punkt man sätter.
Alltid.

Punkten kommer att beskriva det nästkommande.

Känner igen mig i dina tankar. Den största "filosofiska" tanken som maler i skallen dag efter dag och år efter år är just det här med fjärilseffekten och vad enskilda händelser har för betydelse för framtida händelser. I och med det så blir det såklart mycket fokus på vad som är bra och dåliga händelser.

Fick t ex. mobilen stulen tidigt i somras efter en blöt kväll vilket såklart var en party pooper som drog ner stämningen ett tag därefter. Med insikten om att den händelsen ledde till helt nya händelseförlopp i mitt liv har jag sen dess väntat på att något riktigt härligt ska hända mig i livet, som inte hade hänt om mobilstöldens förändringar i händelseförloppen inte hade skett, så att jag istället på riktigt kan börja glädjas åt att jag blev av med telefonen. Det dåliga måste leda till något bra innan jag helt kan sluta störa mig på det där och vet att det kommer hända förr eller senare. Bara att vänta vidare...

Det värsta är att det kommer hända något riktigt tråkigt snart också som inte hade skett om inte mobilstölden skett. :/

Men som i sin tur leder till något bra...

Antar att det bästa är att hålla sig glad och nöjd oavsett om det är bra eller dåliga saker man stöter på i livet och bara hoppas att de dåliga sakerna inte blir alltför jävliga.

Tack för att du delade din historia.

Ja den där fjärilen gnagar på hjärncellerna alltför ofta. Jag tror att du är tillräcklig kunskap om det abstrakta med bra/dåligt för att kunna använda det till din fördel.
Om de dåliga sakerna nu skulle bli riktigt riktigt jävliga har du nu möjlighet att tänka positivt på ett mer realistiskt sätt.

Det jag hade önskat men som av naturliga skäl är lite knivigt är att i grunden känna en tacksamhet och glädje över att alla händelser som ledde fram till min existens hände precis som de hände. Men det innebär också att jag behöver känna tacksamhet och glädje över alla de miljoner människor som torterats och på andra sätt fått sina liv förstörda - "för min skull". Inte helt lätt om man har en gnutta altruism i sig.

Flödet är dit livet leder dig per automatik.

Exempelvis:
Din far ger dig ditt första jobb. Där träffar du din första fru. Hon bestämmer ert första hus. I huset får du läge att göra henne med barn. Barnen växer upp och ... osv.

Det är flödet. Givetvis är då flödet även alla negativa delar som du kan klämma in mellan meningarna.
Exempelvis:
Din far dör. Företaget går i konkurs. Huset har mögelskada. Det är svårt att få familjelivet att gå ihop ekonomiskt.

Genom att styra flödet, så kan du skippa de negativa delarna om du ser att det är på väg in i en sådan fas.
Exempelvis:
Din fars död nalkas, du har tagit en bra försäkring ifall att. Företaget går knackigt och du söker nytt jobb vid sidan om. Huset är lite fuktigt, så du säljer det och köper ett annat hus. Ekonomin i samhället går dåligt så du flyttar familjen till USA där det går bättre.

Fördärvet är när det inte blev bra i slutändan. Annars var det bara svårt. Fördärvet är dåligt, för dig som person. Någon annan kan dock dra nytta av ditt fördärv så klart.

Tycker tankesättet är lite väl simpelt, då antagandet bygger på att det inte ska finnas någon som helst feedback loop och att det är omöjligt att förutspå handlingar. Jag argumenterar för att det handlingar som i slutändan är antropologiskt objektivt dåliga. Vill du påstå att det inte går att säga om det är bra eller dåligt att jag nu från ingenstans trycker i mig en heroinspruta och dör av en överdos? Eller att jag är otrogen mot en fru jag älskar? Dåliga val finns i livet, sen att vissa lyckas återhämta sig och ta en annan väg är inte samma sak som att säga att det var en bra sak att jag yxmördade det där barnet, för att jag då hamnade i fängelse och hittade Gud. Skulle vi inte ha någon form av kompass (en mer eller mindre sofistikerad) så skulle vi inte kunna fungera som människor.

Jag tror att ett mer verklighetsförankrat sätt just är att se det som att du är en båt i ett vattenflöde som konstant delar sig. Förvisso finns det alltid i backspegeln anledningar till att du valde just denna väg (determinism), men i det ögonblicket hade du möjligheter att välja väg. Exemplet är dock extra intressant eftersom om du inte väljer någon väg så kommer strömmen flyta vidare ändå. Båten man sitter i stannar inte bara för att man inte vet vilket väg man ska gå. Att få kontroll över sitt liv, är att få kontroll över båten. Och det är få personer som faktiskt har full kontroll. På så sätt stämmer det du säger att bra eller dåliga handlingar är svåra att bedöma om man inte har den kontrollen.

/spyder.