120 kr per dag! (Hatar o vara fattiglapp!)

Jag har inte hört någon siffra på hur mycket han faktiskt sparar eller hur stor lön han har.
Eftersom han har kvar 120 kr per dag efter sparande och räkningar så blir formeln:
x-x*0,415-y=120*30, där x är inkomst efter skatt och y är räkningar. Om vi sätter y = 0 så ser vi lägsta lönen han teoretiskt kan ha om han bor hemma hos föräldrar och får allt serverat. x = 120*30/0,585 = 6154 kr vilket ger ett sparande på 2554 kr per månad.

Du har ingen aning om hur mycket som blir kvar om man sparar 41% av X

Jag har samma hatkänsla varje månad. Jag vet inte hur många ni är som ska klara er på 120 kr/dag, men vi är 2 vuxna och 2 barn som ska klara oss på ungefär 300 kr/dag efter att räkningar är betalda och sparande avsatt. Ett av barnen är allergisk och behöver en del specialprodukter som kostar tredubbelt mer än vanliga. Mat och bränsle är de stora posterna. Kläder och nöjen köper vi inte alls.

Vårt problem är egentligen inte låga inkomster utan förhållandevis höga fasta kostnader (inkl 1 andra bil som kostar skjortan) och att jag vill spara så mycket för att känna kontroll. Tyvärr är det tufft att klara månaderna utifrån dagens premiser.

Vårt "sparande" ser ut enligt följande:
Amortering 6000 kr
Amortering csn-lån 3600 kr
Fondspar 5000 kr
Barnspar 2000 kr
Buffertspar 12000

Csn-posten halveras vid årsskiftet. Jag vill då amortera dessa pengar medan min bättre hälft vill öka vår livskvalitet.

Ni har 17000 kr eget sparande som går att använda så att säga att ni har 300 kr/dag att klara er på är något ni valt helt själva. Om det skulle tryta så är det bara att plocka från bufferten.

Måste ni ha en andra bil som kostar skjortan? Vilka alternativa lösningar finns det?

Självklart är det självvalt - och det är jag som driver på att vi ska ha det så, men det känns som om jag lever i en annan verklighet än alla andra i samhället. Mina barn tror att vi är fattiga och påminns om sparandets nödvändighet hela tiden. Jag besöker min bank online dagligen och spårar alla småinköp, för budget i excel och gnäller över andras inköp. Inte särskilt kul helt enkelt.

Vi sparar 17000 till oss själva per månad, helt riktigt. Vi skulle kunna sluta med det.
Barnen sparar vi 2000 kr till (tillsammans) vilket inte heller är nödvändigt, men vettigt utifrån våra riktiga ekonomiska förutsättningar.
Banken vill att vi amorterar 5500 kr. Vi skulle alltså kunna amortera 500 kr mindre per månad, men jag vill amortera mer.
Vi betalar ungefär 1200 kr/mån på mitt studielön i onödan för att vi ska betala av lika på bådas. Det kommer dock vara avbetalt före årsskiftet.

Vi provade att bara ha en bil men då vi har två små barn som behöver skjutsas till skola/förskola i olika stadsdelar och båda pendlar får vi inte ihop det med heltidsarbete och resor. Jag jobbar redan från barnens nattning till midnatt dagligen trots bil. Om min bättre hälft gick ner i arbetstid till ca 75% skulle vi kanske kunna sälja bilen. Löneförlusten blir dock betydligt större än bilkostnaden. Om ett par år kanske det är möjligt när barnen går på samma skola.

Bilarna är inga lyxåk och vi försöker köra så lite som möjligt, men det blir ändå en hel del bilåkande och alla kostnader för bilens varande finns ju där.

Vad sparar jag till? Vi har en husbuffert på drygt 200 000 kr till kommande underhållsbehov. Den vill jag få upp till 300 000 kr, sen kanske jag kan slappna av lite och spara mer i fonder och öka amorteringen, eller livskvaliteten. Känns bara så absurt att lägga pengar på vin, restaurangbesök, resor och kläder när man har ett huslån på 3,3 miljoner. Huset är värt drygt 5 i nuvarande skick, inte jättebelånat men känns som hiskliga summor ändå.

120 SEK / dygn räcker gott och väl om du inte måste köra bil.

Lycka styrs inte av konsumtion. Du blir inte lyckligare av att äta på en bättre restaurang varje dag eftersom dina restaurangbesök då kommer att förvandlas till grå vardag.

Mycket tyder dessutom på att lycka är en medfödd egenskap där din personlighet är betydligt viktigare (givet att vissa grundbehov är uppfyllda) än din levnadsstandard. Det vill säga att om du har en lyckopersonlighet så behöver du inte jaga pengar och status medan om du inte har en lyckopersonlighet kommer du inte att bli lycklig oavsett hur mycket pengar och status du har. Visserligen kan en dyr present ge en tillfällig kick men inte mer än så och över tid har den presenten inget större inverkan på din lycka utan blir bara just en tillfällig kick.

Barnen är bara små 1 gång. Innan jag och min sambo fick barn hade vi överflöd av pengar, vi kunde resa 2-3 gånger per år
Osv. Nu när vi delar på pappa/mamma ledigheten och vi får 10000:- mindre i månaden lever vi bättre än innan. Vi har mer tid med familjen och jobbar mindre vilket gör att vi faktiskt är gladare. Vi har t.o.m pratat om att när vi har 2-3 barn att båda går ner i tid då familj är viktigare än 3 miljoner på banken.