"P och icke-P kan inte vara sanna samtidigt" -FALSKT!

P och icke-P kan inte vara sanna samtidigt. oppositionen/motsättningen mellan P och anti-P är en av de mest grundläggande reglerna. Jag har ett motexempel: verkligheten kan definieras som "det som allt är del av". Då gäller både:
1) Verkligheten är i många delar - vi ser olika bord, koppar osv. "Olika", "många", "separation", "distinktion" är synonymer här. Om vi vet att vi både tänker och att vi finns så har vi att göra med distinktion - en verklighet beståendes av många olika distinkta delar.
2) verkligheten är en. Du har aldrig hört någon säga "2 verkligheter". Vi talar alltid om verkligheten i singular. Om någonting vore utanför verkligheten så skulle verkligheten omdefinieras (eftersom den är det som allt är del av) till att inkludera det som var utanför så att nu allt tillhör verkligheten. "Många" (olika, distinkta) är motsatsen till "en" dvs distinktion är motsatsen till anti-distinktion. Anti-distinktion är ett legitimt synonym för verkligheten för att verklighetens 1-natur (singularitet) - allt är ett - är motsatsen till distinktion/många.
Både 1) och 2) är sanna dvs verkligheten är som ett mynt vars ena sida är distinktion och andra sidan är anti-distinktion. Detta är P och icke-P i det du skrev på tavlan idag. Eller hur?

(Vidare följer att representation är distinktion dvs anti-distinktion kan inte representeras dvs "vi ser inte (ena sidan av myntet) verkligheten". Då finns det mer till verkligheten än vi kan hypotisera.)

Du begår ett kategorimisstag. Verkligheten är summan av delarna, men delarna var för sig är inte ekvivalent med verkligheten (som helhet). Du kan tänka dig verkligheten som en påse och alla (fysiska) ting som träklossar. Att påstå att en valfri träkloss i påsen är påsen stämmer inte. Det är falskt.

Ekvivokation ligger nära till hands, du verkar nämligen använda dig av två olika betydelser av "verklighet". Om verkligheten definieras som "det som allt är del av" så kan det vara bra att redogöra vad denna definition faktiskt säger.

Verkligheten är "allt som finns", d.v.s. påsen behövs för att träklossarna ska existera, vilket kan förstås som "det som allt är del av" med betydelsen "det som orsakar allt". Det vill säga det som ger upphov till allt.

Vilka är "vi"? Titta vad som händer när man googlar frasen "olika verkligheter".

Det är endast en motsättning om verkligheten både var:

1. en odelbar del

och

2. flera delar

Verkligheten är båda.

Vi vet intuitivt att helheten är verkligheten (anti-distinktion) och att det finns flera delar (distinktion). Vilken av dem tycker du inte stämmer? Att det finns en all-övertäckande kategori?

"Det uteslutna tredje" är väl ingen nyhet direkt...

Att det ifrågasätts alltså.

Felet är att TS blandar ihop den objektiva verkligheten, som antas vara entydig, med det subjektiva perspektivet, vilket det kan finnas många av. Som exempel kan en tredimensionell kropp kan ha många olika tvådimensionella projektioner och det utgör ingen motsättning.

Huruvida den objektiva verkligheten existerar är en helt annan fråga.

Verkligheten är en illusion som uppträder vid för litet intag av droger.

Verkligheten är summan av alla delar.
I åvanstående mening innebär ordet "verkligheten" en - och vi kan titta på våra synintryck och se att allt tillhör samma kategori. Och "av alla delar" implicerar "många"/distinktion.

"Det som allt är del av" <- i den meningen refererar ordet "det" till 1 och "är del av" refererar till distinktion.

Verkligheten har alltså två betydelser: 1 och många, dellöshet och deladhet.

"That of which all is part cannot be observed" (observation=separation/distinktion).

Ja det är en helhet som består av summan av alla delar.
Helheten, icke distinktion är summan av alla distinkta delar.
icke-distinktion och distinktion är sanna samtidigt.
"Distinktion" och "icke-distinktion" är semantik. Semantik är alltid bristfällig, inte logisk.
Syntax är:
∞ = 0
Detta är vad matematiken säger.
Verkligheten är oändligt många sätt att skriva noll på. Alla ekvationer blir noll.
Det är inte ologiskt.
Matematiken skulle inte fungera annars.
Summan av allt i existensen måste vara noll. Inget annat är logiskt möjligt.
Jämvikten är 0, som allt annat utgår ifrån. Det är icke-distinktion.
Det är energiprincipen, energi kan varken skapas eller förstöras bara omvandlas.
Summan av all energi är 0. Summan av alla energiomvandlingar är noll. Precis som matematik.
Alla energiomvandlingar måste vara logiskt perfekta. Detta är absolut, för annars är inte summan noll. Detta är helt logiskt, helt matematiskt.

Nej, den objektiva verkligheten är både en och många delar. Om den inte vore en så skulle vi ha flera verkligheter, delar utanför verkligheten eller någonslags discontinuity i vår perception. Om verkligheten inte vore många delar (både den objektiva och subjektiva verkligheten) så skulle vi inte se bordet skilt från stolen, eller mellanrummet mellan Descartes tänkare och tanke.

Det som följer är att den subjektiva verkligheten kan fånga "många delar"-verkligheten men ej "en"-verkligheten (för observation är separation).

P och icke-P är alltså sanna samtidigt. Det bryter mot en av filosofins grundregler. "Verkligheten" (distinktions-anti-distinktions-oppositionen) är alltså undantaget till filosofins grundregler.

Om representation/observation är distinktion/separation, kan den då se anti-distinktion? Nej. Vi ser alltså inte verkligheten (som anti-distinktion för att det finns observeraren separat/distinkt i varje observation). Regeln "P och icke-P kan inte stämma samtidigt" stämmer vid åtanke på observerarens relation till verkligheten eftersom P är observation=distinktion och vi försöker komma åt motsatsen icke-P. Utan observerare -> anti-distinktion.

Vi ser inte verkligheten (för verkligheten=anti-distinktion och "se"=distinktion).