Ni barn till 40-talister och 50-talister - Vilka skador har ni fått av detta?

På 70-talet var det helt okey att röka när barn var i närheten (inomhus). Morsan och Farsan rökte alltid varsin cigarett när vi såg på tv på kvällen. Var det fredag eller lördag var det flera.

Sen sket de totalt i vad solkräm är.

Alla som är födda på 40,50 och 60 talet har haft det otroligt bra. Det fanns hur mycket jobb som helst. När de var unga och medelålders.

Samt att det gick att leva riktigt bra på de enkla jobben. Morsan jobbade som städare och farsan rörmokare och vi hade råd att bo i Villa i en av Stockholms förorter. Utlandsresa på semestern. Samt en Volvo.

Sen när vi 70-talister började skolan blev det stora besparingar. Böcker ärvdes från förra klassen. Man fick slå in utsidan av böckerna i skyddspapper för det var andra som skulle ha de nästa år. Klasser slogs ihop. Kunde var upp till 35 elever i en klass. Skolor lades ner.

Sen när det blev dags för oss att börja jobba. Kom 90-tals krisen och gissa vilka som var sist in på arbetsmarknaden och fick gå först eller fick inget jobb alls.

Jag tror många av de problemen vi har idag har sin grund i krisen på 90-talet.

TS tycks att övergivit sin tråd. Han/hon insåg väl att dennes egna problem och demoner bottnade i något annat än föräldrarnas födelseår.

Likt många andra i tråden ser jag inget problem utan bara fördelar. Det är 90-talisternas barn vi ska vara riktigt oroade för...

Jag är barn till 50-talister och förutom det klassiska "Det är väl bara att skaffa sig ett jobb", för att när de var unga kunde de bara gå nånstans och få ett samma dag. Annars har det varit rätt chill. Då tycker jag det är värre med 40-talister som i princip har fått allting serverat och livet har bara flutit på för dem och idag sitter de på mycket makt och pengar.

Jag läste en jätteintressant tråd på Reddit i somras om just Baby boomers-generationen och hur de har fuckat upp ekonomin och husmarknaden i hela västvärlden för yngre generationer och fortsätter göra så för att det gynnar dem själva. De äger ofta minst ett hus (antingen som de nyttjar själva eller hyr ut) och sitter med makten på att bygga mer men gör det inte för det skulle sänka värdet på deras hus. Samtidigt som typ 80-talister knappt har en chans att ta sig in på bostadsmarknaden för att priserna har drivits upp av just 40-talister + pga bostadsbrist. Har försökt hitta tråden men utan lycka...

Det är ju samma här i Sverige. De fick billiga lån av staten och kunde bygga hus på en lön. Idag sitter de med avbetalda hus samt sommarstuga och gnäller på låga pensioner. Obs, anser självklart att det är en skam att vi har verkliga fattigpensionärer, men är tröttsamt med den bortskämda 40-talist-generationen som bara förväntar sig att få ALLT och MER, för det har de alltid fått. Har man avbetalt hus och andra tillgångar är man inte fattig till skillnad från ensamstående pensionärer i hyresrätter som måste vända på kronorna.

Du har ju en del fel och du överdriver även om vad de faktiskt har orsakat.

För att svara på din fråga: min far är 40-talist och han levde inte ett normalt liv vilket antagligen hade en abnormal påverkan på min uppfostran. Jag har t ex. ingen disciplin.

Inte direkt skadad men det var jävligt fult av 40-talisterna att överlämna den sjukaste statsskuld världen skådat, ett pensionssystem som var totalt ohållbart och innebar att vi 70-talister dels ska betala deras pensioner och samtidigt sparar ihop till vår egen.

Själv tänker jag bara på hur jävla kassa dessa numera 60-70 åringar var i arbetslivet när jag i slutet av nittiotalet börja jobba. Lata och odugliga. Saknade av ingen.

Kanske läser på och fördjupar sig mer i ämnet..
Hur menar du? Historiskt sett så borde de kunna bli "den ironiska generation II"..

Föräldrar födda på 40-talet och "Vänster".
Min bror blev kommunist, jag blev tvärtom!

och generationen efter förstörde en sak totalt

I Sverige så har vi villaägare som också har en hyresrätt dom har som hobbysyssla, kanske bor i stan vissa perioder och hyr sedan ut den i andra hand.

Att ha vart 25 år i början på 80 talet måste ha vart fint! "skaffa dig ett jobb då!" på den tiden behövde man ju inte ens ett CV.

Kan vi alla enas om att 30-talisterna var den sista generationen som faktiskt brydde sig om de som kom efter (även om de inte riktigt lyckades) och sedan ta varandra i hand för att tillsammans sjunga "Vi shall overcome.."?

Det tar vi hand på. Rejäla svenskar det. Tänk vilka skötsamma kvinnor.

Inte som nu med hor.