Film 5: Vecka 40. American New Wave – David Lynch
Rabbits (2002)
I ett litet grönt rum får vi se tre kaniner i människoklädnad stryka, sitta och gå in och ut genom en dörr. De pratar om tidigare minnen, eller händelser, som är oklara för dem själva.
Näe, jag vet inte riktigt. Det är tydligt att David Lynch har tagit sig an sitcom-formatet för att här berätta en av sina surrealistiska idéer. Jag vet inte om det är något värt att försöka analysera vad det gröna rummet skulle kunna vara. Livet efter döden, skärselden, kaninernas motsvarighet till The Black Lodge från Twin Peaks? Alla repliker i filmen verkar extremt slumpartade och osammanhängande, men samtidigt vilar det något dödligt farligt över det hela vilket gör att varje ord som yttras ändå känns livsviktigt.
Det som jag verkligen stör mig på är publikljudet som envist används kortfilmen igenom. Hade David Lynch bara skippat skrattljudspåren så hade
Rabbits varit en betydligt trippigare upplevelse. Nu förstör det bara helhetsupplevelsen.
Betyg: 2/5