Citat:
Ursprungligen postat av
Redax
Jantelag? I hyllandet av individen i landet Sverige så finns det ingen jantelag, det är en seglivad myt. Tvärtom, du ska tro att du är något. Gör du inte det, som i den här tråden, så ska du lära om och tro att du är något. Eller hur? Men bejakandet av individen och dess möjligheter kanske skapar en arrogans hos de framgångsrika*? Skulle det vara så dumt att anta det? De tror att allting ska gå bra oavsett vad de gör. Och så kanske det förblir för de flesta. Men man kan bli sjuk, uppsagd, bedragen, och så vidare. Eller överkörd av en buss. Jag är hjärtinnerligt trött på ”framgångskonceptet” att om man bara tror på sig själv så ska man nog lyckas. Men du kanske har rätt, vi har skapat en modernare jantelag: ”Om du inte tror att du är något så ska du inte tro att du blir något.”
*Och en meningslös frustration hos de som inte har det så lätt från början...
Jag vet inte, känns som vi snackar om olika saker här. Att vara någon för dig, är det att "lyckas" och bli rik? Att vara betydelsefull i andras ögon?
För mig är att betyda något att man är tillräcklig i sina egna ögon, att man duger som man är, gör det bästa för sig själv för att man ska kunna vara en glad person. Med enkla medel. Det är viktigt att vara ödmjuk och känna stor tacksamhet för det man har och är.
Det finns alltid arroganta människor på ens väg genom livet, dem struntar jag fullständigt i eftersom det ger noll att uppmärksamma dem, snarare tvärtom så drar såna tankat ner en. Varför ens fundera på arroganta och/eller rika människor? Skit i dem, de är inte viktiga.
Ja, man blir sjuk, uppsagd, bedragen osv. Jag har varit med om det mesta precis som många andra. Man gråter, gräver ner sig, blir arg, gråter mer ... Vissa upplevelser gör en utslagen i veckor och andra i månader (nu menar jag givetvis inte om man är dödssjuk).
Skillnaden är vad man gör sedan.
Man kan spela upp "bandet" i huvudet med hur man blev bedragen om och om igen, år efter år. Eller så väljer man att spela över det bandet med något nytt. Har man inget nytt konkret i verkliga livet så får man börja fundera på bra tankar om hur hon ska vara, hur ens kommande relation ska vara. Härliga sköna tankar.
Vad känns bäst, att tänka på hur man blev bedragen eller på hur det känns med en bra, fin partner vid sin sida? Om jag t ex möter dig i affären och du tänker på det ena eller det andra, vilken utstrålning tror du jag dras till?
Tankar skapar känslor. Känslor skapar glädje/sorg, vad du utstrålar till dem omkring dig, hur du blir bemött osv osv ... Det är min poäng här, att tankar är A och O för hur man mår i livet.