utrotades alla människor nyligen?

Jag undrar det. Alla verkar så själlösa. Det verkar ha varit en större katastrof som endast jag klarat mig undan. Nu lever jag kvar med alla atrapper. De riktiga människorna dog. Hur kommer man förbi sorgen? Visst det fanns många idioter blad de som dog med sorgen blir ändå massiv.

Dessutom tror jag gud svek mig och att det var ett misstag att just jag överlevde. Slump och misstag. Hela historien är fruktansvärt grotesk.

Visst kan jag försöka skaka av mig det, leva för dagen, låtsas som ingenting. Det verkar vara det som önskas av mig.

Jag tror dessutom att kloner av mig användes som soldater i slutstriden. En miljon kloner gick runt och slaktade och blev slaktade. Finns det något jag kan göra åt situationen? Jag tror inte det.

Det kommer nog ta tusen år innan denna sorg tvättats bort av världen och ersatts med andra sorger. Samtidigt så vet jag ju inte. Detta är bara mina starka antaganden. Men det står helt klart att världen gått igenom något traumatiskt nyligen, någon massiv sorg. Jag kan bara inte veta vad den handlar om. Om jag har rätt, hur ska jag då hantera det?

Leker du med tanken eller är det något du verkligen tror på?

Jag tror att han menar att människor nu tänker mer på sig själva, man tänker och bryr sig inte om sina medmänniskor, som man gjorde för i tiden. Det nya globala tycks göra människor mer egoistiska, alla tänker bara på sitt egna, man vill inte sträcka ut en hand för att hjälpa en medmänniska.

Dagens politiker skapar en kall och hård värld, folkhemmet finns inte längre, vi människor ska bli lika själviska som politikerna är.

Jag är ganska övertygad. Det är inte bara en tankelek. Det har fått stora konsekvenser för mig.

Ehh, nej.

Mannen. Medicinerna.

Ledsen men ditt inlägg är lite "Way out there" .. om du verkligen tror på det du har skrivit, så tycker jag att du ska ta kontakt med en psykolog för att behandla din sorg.
Lycka till.

Om du på fullt allvar tror det här och inte tagit någon drog är du förmodligen sjuk och behöver hjälp. Tala med din läkare.

Det låter som att ditt öde vill att du lär dig ta världen med styrka annars kommer du förgås. Men frågan är om du gör det som en stark människa full av kärlek. Eller som en pessimistisk råtta som bara hatar. För det finns kärlek där ute. Med kärlek menar jag mänskliga värden som stryka, mod, empati. Förmågan att förlåta. Detta med styrka, inte svaghet eller ur ett oempatiskt perspektiv.