leva snålt (är du avundsjuk på människor med utsvävande vanor? /Mod)

Det känns som om "alla andra" har saker som jag inte har: det är resor hit och dit, restaurangbesök, biobesök, krogbesök. etc.
Jag har t.ex en omodern kaffebryggare och dricker kranvatten (ingen sodastreamer och kaffemaskin) och jag roar mig inte särskilt ofta.

Ni som lever som jag; är ni avundsjuka på de som har utsvävande vanor?

Inte det minsta, vilket jag anar beror på att jag har ekonomi och frihet att götta, jag väljer helt enkelt att inte göra det. Pengarna som jag inte slösar använder jag till att vara ledig mer och syssla med billiga hobbys.

Varför börjar alltid dessa trådar som ett "svart eller vitt"? Du kan göra både och, att spara pengar på hög och inte leva är slöseri med livstid, att slösa alla pengar är även det korkat. Lägg dig däremellan istället.

Sen är ju "alla andra" 100 gånger fler totalt än vad du är. Så om "alla andra" reser hela tiden, restaurangbesök med mera så jämför du ju egentligen dig själv med 100 andras bästa stunder. Det säger sig självt att det är omöjligt att ha det lika bra hela tiden som 100 personer har sina bästa stunder.

Jag tror att det är tvärt om.

Dom som köper o köper och lever utsvävande liv kompenserar för något.
Vilket gör dom avundsjuka på folk som finner nöje och ro i det enkla

Nej. Jag har hellre pengar undansparade och den lilla tryggheten som det innebär, än att äta upp dem ute på restaurang/krogen. Klart man gör sådan ibland också, någon enstaka gång per år kanske, men det är fan inte ofta. Vissa grejer känns det som att man förväntas ödsla pengar på, som för att visa upp sig för andra.

Lägger hellre pengar på fotoprylar, fler bikupor, mer hantverksmaterial etc så att pengarna får jobba lite och förhoppningsvis komma tillbaka med ränta. Eller så gör vi någon längre fotoresa, som senast en tur i de norrländska fjällen. Folk fattar inte varför vi inte vill till Thailand. Det är nästan så att de blir provocerade av att vi lever "snålt" (eftertänksamt, snarare). Att vi reser till ickevarma länder utan turister, lever på vandrarhem och lagar vårt eget käk istället för att semester-äta ute. Har en tjejkompis som på allvar blev sur över att jag dissade hotell när man reser. Men vi har inte obegränsat med pengar, och då får man tänka sig för lite. Klart vi köper roliga grejer och ibland onödigt dyra viner, men med måtta. När det här tänket sätter sig, förändras ens inställning väldigt snabbt till vad som är nödvändigt för att leva ett schysst liv.

Jag tycker jag lever ett väldigt rikt liv, men måhända att jag har en annan uppfattning om vad som är värdefullt och värt att lägga pengar på. Vi är ju alla olika. Det är lätt att ryckas med i konsumtionshetsen.

Det beror nog mycket på vilka möjligheter/inkomster man har om man blir avundsjuk eller inte.

Har man låg inkomst, särskilt pga av något man inte kan påverka som t ex sjukdom, är det nog lätt, och kanske befogat att känna avund.

Det är dessutom väldigt lätt att komma med någon raljant kommentar om man inte är i den situationen.

Nej. Eftersom min livsstil inte är jämförbar

Det beror på. Om den som har gott om pengar har gjort nåt för att förtjänad det är det ok, om de t ex pluggat och skaffat ett bra jobb med hög lön.

Det är lätt att leva snålt, om det är på eget val.

Jag har läst mycket om ämnet, alltså om den ekonomiska "friheten", men har inte förstått innebörden för egen del riktigt innan jag själv etablerade en större buffert. Min respektive skulle härom dagen äta med en väninna som dagen innan meddelade att de fick ändra planerna, eftersom hon inte hade råd att äta ute. Utifrån en sådan situation, att inte ha råd, är det nog inte särskilt trevligt att leva snålt. Att å andra sidan veta att man kan köpa egentligen vad man önskar, men välja att inte göra det är något helt annat. Det är en frihet för mig. Att veta att jag när som helst kan ta en taxi hem, att jag alltid kan gå in på restaurang och äta ett mål mat eller kontant köpa ett nytt kök eller en ny bil. Jag gör inte de här sakerna, men jag vet att jag kan. Helt plötsligt känns inte min gamla kärra så sunkig, eller den där hemlagade måltiden så osmaklig.

Jag är en löneslav, därtill lågavlönad sådan, men jag vet att det kommer leda till något mer lockande inom något år. När livet känns tungt kan jag också, som balsam för själen, tänka att jag tar ett (eller ett par) år och lever på mina sparade pengar. Det är den friheten att, friheten att välja, som gör att jag inte känner någon form av avundsjuka mot "lyxigt leverne". Missförstå mig inte, klart man slänger ett trånande öga på Dan Blizerians liv ibland - men håller man sig inom "sin egen ram" så finns de får saker som gör min grön.

Jag har en högskoleutbildning och arbetar heltid men när man inte hänger med i folks prat om resor, prylar de köpt etc så är det inte alltid så roligt, man känner sig utanför, men andra sidan har jag pengar på banken pga att jag inte lägger pengar på allt bråte, vilket de kanske inte har....

Nu lever jag knappast "utsvävande", men jag går gärna på restaurang och reser, och hade jag haft mer pengar att röra mig med så hade jag gjort det oftare. Det är givetvis ingen som reser och gör annat de tycker är kul, som är avundsjuk på någon som sitter hemma och rullar tummarna. Men får det dig att må bättre, så får du väl tro det.

Det är inte den stora inkomsten man blir rik på utan de små utgifterna.

Kan man dessutom "handla vettigt" istället för precis exakt när man tänkte det så spar man också mycket typ köpa pulkor på våren istället för när de är säsong.
Bättre också att vänta om man inte har råd än att kredithandla.

Åka på semester på lån måste vara bland det dummaste jag hört om, stannar fan hellre hemma och badar i nån sjö i närheten än Thailand och betala i ett år.

Annat smart är att använda wi-fi och därmed slippa undan med "snål"-abonnemang. Visst vissa månader går man över en gigg men oftast inte.

Gammal bil är vettigt om man har lite hum här kan man spara många sköna lappar.

Men snålt kallar jag det inte snarare optimerat