Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-08-16, 11:58
  #1
Medlem
Min mor har väldigt länge trakasserat mig under barndomen. Oftast för att hon har haft inbillningen över att jag har skämt ut henne.

Slag och psykiskt misshandel var vanligt förekommande.

Mycket tyder på att hon i själva verket har och har haft dåligt självkänsla, där hon helt enkelt ville att jag skulle vara en gentleman, annars skulle det bara visa henne vilken dålig mor hon är som inte kan uppfostra barn. Gjorde man ''fel'' blev det mycket stryk när man kom hem.

Jag älskar min mamma, denna tråd har ingenting med frustration att göra. Idag har jag gått vidare med livet, och kan säga att jag inte påverkats av min uppväxt.

Hon är fortfarande än idag mycket hård om att hon måste bete sig på ett visst sätt, annars gör hon bara bort sig. Hon blir rädd och överdrivet städar sitt hem m.m, om hon skall få besök.

Jag har länge tänkt på hur hon mår egentligen och att det inte kan vara så kul att vara så himla hård mot sig själv.

Jag har nyligen fått bekräftelse över att hon faktiskt mår dåligt. Hon sa att hon ville ta livet av sig.

Jag har försökt prata med henne om något särskilt har hänt, men hon svingar över konversationen och menar att hon bara vill dö.

Jag som känner henne, märker av att inget har hänt, utan detta har hon säkerligen mått dåligt över länge. Vad det egentligen handlar om kan jag inte svara. Men jag kan ha mina teorier om att hon hela tiden vill vara perfekt, och är hård mot sig själv för att hon inte vill göra bort sig.

Jag tror dessutom väldigt starkt att hon har Bordeline.

Hur skulle jag kunna hjälpa henne?
Det går sällan att prata med henne om känslor, för då kan hon börja prata om massa saker om att man inte varit där för henne och att man varit elände för henne sedan man var barn o.s.v.

Hon vill inte söka professionellt hjälp. Så hur kan jag hjälpa henne?
__________________
Senast redigerad av Dukater 2017-08-16 kl. 12:48.
Citera
2017-08-16, 12:10
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Dukater
Min mor har väldigt länge trakasserat mig under barndomen. Oftast för att hon har haft inbillningen över att jag har skämt ut henne.

Slag och psykiskt misshandel var vanligt förekommande.

Mycket tyder på att hon i själva verket har och har haft dåligt självkänsla, där hon helt enkelt ville att jag skulle vara en gentleman, annars skulle det bara visa henne vilken dålig mor hon är som inte kan uppfostra barn. Gjorde man ''fel'' blev det mycket stryk när man kom hem.

Jag älskar min mamma, denna tråd har ingenting med frustration att göra. Idag har jag gått vidare med livet, och kan säga att jag inte påverkats av min uppväxt.

Hon är fortfarande än idag mycket hård om att hon måste bete sig på ett visst sätt, annars gör hon bara bort sig. Hon blir rädd och överdrivet städar sitt hem m.m, om hon skall få besök.

Jag har länge tänkt på hur hon mår egentligen och att det inte kan vara så kul att vara så himla hård mot sig själv.

Jag har nyligen fått bekräftelse över att hon faktiskt mår dåligt. Hon sa att hon ville ta livet av sig.

Jag har försökt prata med henne om något särskilt har hänt, men hon svingar över konversationen och menar att hon bara vill dö.

Jag som känner henne, märker av att inget har hänt, utan detta har hon säkerligen mått dåligt över länge. Vad det egentligen handlar om kan jag inte svara. Men jag kan ha mina teorier om att hon hela tiden vill vara perfekt, och är hård mot sig själv för att hon inte vill göra bort sig.

Jag tror dessutom väldigt starkt att hon har Bordeline.

Du låter dig luras! Det är hennes sätt just nu att få uppmärksamhet från dig. Hur fan kan du älska en sån mor? Be henne hoppa åt helvete
Citera
2017-08-16, 12:51
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lastmaskin
Du låter dig luras! Det är hennes sätt just nu att få uppmärksamhet från dig. Hur fan kan du älska en sån mor? Be henne hoppa åt helvete
Javisst, jag tänkte på det också. Men självklart, alla tal om självmord, tar jag oftast allvarligt på.

Jag är givetvist skeptiskt, och funderar bara om det bara skulle vara en del av hennes manipulation. Men bättre att söka tips nu, än att det är försent.

Det är faktiskt ibland svårt att älska henne, ja.
Citera
2017-08-16, 14:00
  #4
Medlem
xposures avatar
Tråkig sits.

Men hur är din mor?
Har hon mycket vänner och familj att umgås med?
Eller har de försvunnit?
Eller träffar hon typ bara dig, och detta kan vara ett rop på uppmärksamhet?
Citera
2017-08-16, 15:37
  #5
Medlem
Hurt-Åkes avatar
Det är en ganska vanlig störning hos kvinnor att ständigt skuldbelägga andra. Fungerar inte annat så tar de till hot om självmord, det funkar alltid.

Tyvärr finns inget botemedel för dessa kvinnor. De kommer att fortsätta tills de dör. Blir det för jobbigt så måste man bryta helt med en sådan kvinna.
Citera
2017-08-16, 18:53
  #6
Medlem
Bulkninjas avatar
Om någon ber om hjälp, oavsett vad det gäller.
Och sedan inte lyssnar eller börjar argumentera emot.

Finns det bara ett svar.
"gör det själv då"
Citera
2017-08-16, 19:24
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Bulkninja
Om någon ber om hjälp, oavsett vad det gäller.
Och sedan inte lyssnar eller börjar argumentera emot.

Finns det bara ett svar.
"gör det själv då"
Ja, alltså nej. Min mor mår ju inte bra, och proffersionellt hjälp vill hon inte ha. Hon kan nog inte heller hjälpa sig själv.

Sanningen är också att jag borde nog ha fått kontakt med socialen redan tidigt som barn. För min mor kan inte hantera föräldraskap.

Jag tror inte heller att hon överhuvudtaget inser vad för fel och misstag hon begått. Hon kan inte se sina egna fel. Det är hela tiden andras fel.

Med tanken på hennes beteende och oroligheter över att skämma ut sig, så är det självklart att hon nu börjar må dåligt. Kanske också ett gott tecken på att hon börjar faktiskt förstå att hon visst gjort fel, men hon vägrar tala om vad det är. Det är nog också ett tecken på att hon faktiskt skäms över att erkänna, och vill inte tala om det öppet nu.

Förhoppningsvis kan jag ta småsteg framåt och sedan kunna fixa professionellt hjälp till henne.

Men stora frågan är hur kan jag hjälpa henne?

Jag tror att med småsteg så kan hon faktiskt gå med på detta. Frågan är, hur kan dessa småsteg vara?

Finns det andra alternativ där jag kan hjälpa henne?
Citera
2017-08-17, 09:18
  #8
Medlem
Bulkninjas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dukater
Ja, alltså nej. Min mor mår ju inte bra, och proffersionellt hjälp vill hon inte ha. Hon kan nog inte heller hjälpa sig själv.

Sanningen är också att jag borde nog ha fått kontakt med socialen redan tidigt som barn. För min mor kan inte hantera föräldraskap.

Jag tror inte heller att hon överhuvudtaget inser vad för fel och misstag hon begått. Hon kan inte se sina egna fel. Det är hela tiden andras fel.

Med tanken på hennes beteende och oroligheter över att skämma ut sig, så är det självklart att hon nu börjar må dåligt. Kanske också ett gott tecken på att hon börjar faktiskt förstå att hon visst gjort fel, men hon vägrar tala om vad det är. Det är nog också ett tecken på att hon faktiskt skäms över att erkänna, och vill inte tala om det öppet nu.

Förhoppningsvis kan jag ta småsteg framåt och sedan kunna fixa professionellt hjälp till henne.

Men stora frågan är hur kan jag hjälpa henne?

Jag tror att med småsteg så kan hon faktiskt gå med på detta. Frågan är, hur kan dessa småsteg vara?

Finns det andra alternativ där jag kan hjälpa henne?

Vad jag menar är att folk som ber om hjälp eller frågar om råd och sedan börjar argumentera anser redan att deras sätt är rätt.
Svarar man "gör det själv då" brukar vara en ögonöppnare för deras beteende.
Varför berättar du detta för mig, eller varför ber du om min hjälp när du inte lyssnar på svaret
Citera
2017-08-17, 09:58
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Dukater
Kanske också ett gott tecken på att hon börjar faktiskt förstå att hon visst gjort fel, men hon vägrar tala om vad det är. Det är nog också ett tecken på att hon faktiskt skäms över att erkänna, och vill inte tala om det öppet nu.

Det är klart hon vet att hon gjort saker fel. Att skylla på andra är en försvarsmekanism.

Livet är svårt och gör ont.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback