Citat:
Men du missar målet med flera kilometer.Intressanta citat av vad Emma Sullivan sa i anslutning till premiären:
https://www.ekkofilm.dk/artikler/i-skal-maerke-det-pa-egen-krop/
Det här t.ex.:
”Jeg føler, at Peter Madsen havde en udløbsdato,” fortæller instruktøren.
”Han blev ikke ved at være lige charmerende, og det mærker man også på folkene i filmen. De blev trætte af hans manipulationer, for han var en kontrolfreak. Han blev også sværere at være i nærheden af for mig, fordi han begyndte at instruere mig i at instruere min egen film.”
Hvor ubehagelig han end kunne være, når kameraet var slukket, tændte han altid for Raket-Madsens humor og entusiasme, når Emma Sullivan begyndte at optage.
Det var tydligen så, att det där som man reagerar på när man ser honom på videoklippen som finns - charmen, humorn, entusiasmen, den lysande auran - var spelat, alltihopa. Det var något han slog på inför filmkameror, och när han ville manipulera någon. Tråkigt att det skulle vara så. (Och orättvist - för alla snälla och välmenande människor som aldrig skulle göra någon något ont, men ändå aldrig blir ett dugg populära eller älskade, eller får några följare. För att de inte vet hur de ska spela de egenskaper som lockar och drar människor. Och så får de bli ensamma.)
Sedan tänker jag på en annan sak när jag läser artikeln, Sullivan vill ha det till att hans medarbetare är så fruktansvärt traumatiserade (och det kanske de är, vi får väl se vad de säger själva i filmen). Det verkar lite konstigt och överreagerande, för mig.
Madsen var ju ändå bara deras handledare - hur entusiasmerande han än var. Även om man blir förbluffad över att ens handledare begått ett svårt brott, och att han i efterhand tilldelas vissa diagnoser, så blir man väl inte "traumatiserad"? När man inte ens kände brottsoffret och alltså inte har någon anledning att sörja?
Om det hade varit ens far eller make (eller Gud förbjude son) som hade begått ett sådant brott, skulle man säkert bli traumatiserad. Men detta var ju ändå bara en arbetsplats respektive en fritidsverksamhet? De flesta ungdomarna var bara där en kort tid, för praktik under sina ingenörs- respektive maskiniststudier. Livet går vidare. Jag tycker att Sullivan (eller eventuellt ungdomarna själva) överreagerar. (Tjejerna förstår jag lite mer, eftersom de har varit tvungna att fundera över om de själva kunnat bli brottsoffer, om det velat sig illa.)
https://www.ekkofilm.dk/artikler/i-skal-maerke-det-pa-egen-krop/
Det här t.ex.:
”Jeg føler, at Peter Madsen havde en udløbsdato,” fortæller instruktøren.
”Han blev ikke ved at være lige charmerende, og det mærker man også på folkene i filmen. De blev trætte af hans manipulationer, for han var en kontrolfreak. Han blev også sværere at være i nærheden af for mig, fordi han begyndte at instruere mig i at instruere min egen film.”
Hvor ubehagelig han end kunne være, når kameraet var slukket, tændte han altid for Raket-Madsens humor og entusiasme, når Emma Sullivan begyndte at optage.
Det var tydligen så, att det där som man reagerar på när man ser honom på videoklippen som finns - charmen, humorn, entusiasmen, den lysande auran - var spelat, alltihopa. Det var något han slog på inför filmkameror, och när han ville manipulera någon. Tråkigt att det skulle vara så. (Och orättvist - för alla snälla och välmenande människor som aldrig skulle göra någon något ont, men ändå aldrig blir ett dugg populära eller älskade, eller får några följare. För att de inte vet hur de ska spela de egenskaper som lockar och drar människor. Och så får de bli ensamma.)
Sedan tänker jag på en annan sak när jag läser artikeln, Sullivan vill ha det till att hans medarbetare är så fruktansvärt traumatiserade (och det kanske de är, vi får väl se vad de säger själva i filmen). Det verkar lite konstigt och överreagerande, för mig.
Madsen var ju ändå bara deras handledare - hur entusiasmerande han än var. Även om man blir förbluffad över att ens handledare begått ett svårt brott, och att han i efterhand tilldelas vissa diagnoser, så blir man väl inte "traumatiserad"? När man inte ens kände brottsoffret och alltså inte har någon anledning att sörja?
Om det hade varit ens far eller make (eller Gud förbjude son) som hade begått ett sådant brott, skulle man säkert bli traumatiserad. Men detta var ju ändå bara en arbetsplats respektive en fritidsverksamhet? De flesta ungdomarna var bara där en kort tid, för praktik under sina ingenörs- respektive maskiniststudier. Livet går vidare. Jag tycker att Sullivan (eller eventuellt ungdomarna själva) överreagerar. (Tjejerna förstår jag lite mer, eftersom de har varit tvungna att fundera över om de själva kunnat bli brottsoffer, om det velat sig illa.)
1. Om en person framställer sig som empatisk och god - så är det givetvis traumatiskt när det visar sig vara rovdjuret från helvetet.
Han lallar runt och låtsas värna om feminism. Han pysslar med små humlor och gråter över övergivna lok. Han lider med nåt skaldjur som ska skrapas bort på ubåten. Han kan inte bryta av en blomma utan att tåras. Han babblar konstant om misserene.
Sen torterar han Kim till döds och delar ett stort problem i mindre bitar. Fullständigt känslokall.
2. Han är nån de sett upp till, beundrar och han har lovat dem månen. De har arbetat intensivt ihop, en del i många år. En del är nära vänner.
Det visar sig att han är en fet bluff, ett jävla skal till människa. Han har bedragit dem och de upplever likaväl skamkänslor som bedragna.
3. Vad offer till en psykopat upplever är det mycket svåra emotionella tillståndet ambivalens. Jag diskuterar inte offer som Kim Wall var utan psykologiska offer.
Det finns beskrivet från barn, fruar och vänner till sexualsadister och seriemördare. Som varit lojala. Som beundrat personen. Som även älskat. Som varit totalt omedvetna.
För att psykopater har en förmåga att spela rollspel och leva dubbelliv utan dåligt samvete.
Det ultimata sveket.
Vägen tillbaka är traumatisk - för att världsbilden rämnar och efterlämnar dubbla känslor vilket tar tid att läka.
Sprang nyss på några citat som är Madsen i ett nötskal.
Mentalerklæringen:
"viser en patologisk løgnagtighed samt manipulation overfor den, han sidder overfor." Live dr
"- Samlet set fremstår han højst utroværdig" live bt
Madsen berättar för psykiatriern:
"- Observanten tager afstand fra prostitution og dyresex, med mindre hunden synes, det er dejligt. " live tv2
Madsen berättar för AO:
"- Han talte meget om, at han ville have ubeskyttet sex med en afrikansk sexarbejder, så kan kunne tage en risiko med de sygdomme, der kunne være, siger vidnet."
__________________
Senast redigerad av develi 2020-01-29 kl. 03:16.
Senast redigerad av develi 2020-01-29 kl. 03:16.

Leker? Nice try.
Anja Gaard Olsen var ju en av de kvinnor som hade namnförbud vid rättegången, men hon blev outad av Aftonbladets Peter Kadhammar, som skrev ut sådana detaljer när han bevakade rättegången, att det bara var att googla på "propagandaminister RML" så hade man henne. Dessutom skrev han ut pinsamma detaljer om hennes psykiska problem i samma krönika...