Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Intellektualisering har skett på bekostnad av det emotionella. Jag tror du ligger nära sanningen gällande fetat, att sonen skulle uppfylla hans drömmar, fullmatad med visioner, drömmar och utopier - parallellt med allt annat skräp. Isolering som grannar beskriver lär inte vara av godo. Indoktrinering.
Gällande skolan var det samma tema, att prata mekaniska ting. Han verkar inte ha nån annan normal vuxen att relatera till (emotionellt) förrän han startar sin sexuella bana (om jag inte nu har missat nån).
Narcissistisk störning sägs uppstå om barnet får för lite eller för mycket uppmärksamhet.
I det här fallet är det ganska klart det senare. Gamle Carl hade nog längtat efter ett eget barn och så får han äntligen en son på gamla dar. I hans ögon var nog lille PM jordens åttonde underverk! Allt Carl visste ville han lära sin son.
Och Carl har säkerligen lagt all sin fritid på sonen. Uppmuntrat hans framsteg och berömt honom kolossalt.
Hur fantastiskt begåvad,intelligent och makalöst duktig hans lille avbild var.
Mycket smartare och bättre på alla vis, än hans halvbröder och hela grannskapets alla barn. Lika mycket som han nedvärderade alla andra, lika mycket höjde han PM till skyarna. Han skröt nog jämt om PM för alla människor så att PM hörde det.
Jag tror dessutom att han var narcissist själv (det tycks vara ärftligt,en del barn i en syskonskara kan få det men inte alla. Även om de fått samma uppväxt.) och han tycktes även ha psykopatiska drag.
Patologisk lögnare var Carl iallafall, säkert som amen i kyrkan!
