Hur kan olika individers ord ha så lika betydelse?

Ta begreppet 100% sfär, dvs så rund som något objekt möjligen kan vara. Sätt vilket ord du vill på det, men nu menar vi en perfekt sfär, det är ett abstrakt objekt så här långt. Om en sådan kan existera i verkligheten är en helt annan diskussion. Här ger vi just tanken sfär en 100% perfekt sfär.

Låt säga att det går att illustrera en sådan sfär genom att rita en rund ring, och sedan föreställa sig en perfekt rund sfär. Inga konstigheter där. Vi förstår varandra när vi pratar om och illustrerar det här på papper.

Betänk nu färgen grön. Din grön kan skilja sig från min grön om den ena t.ex. är färgblind eller är en snigel.

Det är fascinerade hur pass tydligt mina abstrakta tankar framgår här, av alla orden som jag skrivit i det här inlägget, förutsatt att jag varit tydlig och du inte rent ut sagt är dum i huvudet eller obildad.

Ta t.ex. just begreppet perfekt sfär. Din sfär skiljer sig säkert från min (färg, storlek, ev. avsaknad av detaljer som hårdhet mm), och din föreställning om hårdhet om du tänker dig något sådant kanske skiljer sig från min visualisering av hårdhet. Men båda tänker vi på samma sak, en perfekt rund sfär.

Du kanske föreställer dig kontinuerliga böjningar som går i cirklar där tangenten vid varje punkt är konstant precis överallt, eller att varke "kant" av en kula är oändligt liten. Man kan tänka det här på många olika sätt. En del läsare kanske inte visualiserar det alls, utan bara har ett abstrakt begrepp för det utan att känna till några av en sådan sfärs matematiska egenskaper.

Men fortfarande har begreppet stort sett samma betydelse över tid (för mig) och för andra som jag nämner objektet för.

Alla är vi släkt och delar gener, annars hade det här nog kanske varit omöjligt, jag vet inte och det är en annan diskussion. Men vad är det som gör att sådana här begrepp kan ha en stabil betydelse över individer och tid? Vad är det som gör att den här texten en dag inte bara faller sönder och helt förlorar sin betydelse? (bortsett från att språk förändras över tid)

y=cos(x) har samma betydelse även efter en tung bakfylla, så betydelsen är oerhört stabilt lagrad i hjärnan. En så pass "komplicerad" definition överlever en nedskrivning och överföring mellan individer. Tänk på t.ex. viskleken (eller vittnesmål), där ord förvrängs ju längre ledet är.

Vår kommunikation är så himla... stabil på något sätt. Vi ser ofta hur den brister, men det kan skyllas på slarv och taskig intelligens och kulturkrockar med mera.

Hur förklarar vi denna "stabilitet"? Dvs, hur kan en senator som aldrig träffat presidenten skriva en motion som presidenten och minst en miljon andra människor kan förstå? Vi pekar på evolutionen, och sedan är allt förklarat, eller?

Titta på hur olika människor ser ut på utsidan. Det finns vissa karaktäristiska drag och de blir igenkända som människor. Våra inre tolkningar av ord kan skilja sig lika mycket som vi skiljer på utsidan, vem vet. Trots det finns det en kompatibilitet mellan individers (intellektuella) kommunikation förutsatt att båda har någon undre gräns av intelligens.

Med tanke på att vi kanske skiljer oss intellektuellt så undrar jag hur fan y=cos(x) kan ha "exakt" samma betydelse mellan _alla_ individer förutom dem som inte greppar y=cos(x). (begrepp som cos(x) uttrycker sig i kognitioner vi utvecklat i "jungeln", så just matematisk kognition är inte huvudtemat här).

Vad i begreppens natur, och vår biologi, tillskriver vi denna stabilitet?

Alla friska hjärnor har en likartad struktur, och de flesta verkar uppleva världen på ungefär samma sätt, även om den saken aldrig går att bevisa. Därför fungerar sådant som språk.

Du talar om väldigt "enkla" begrepp. Inte enkla i den meningen att de är lättförstådda, utan väldefinierade. Om man förstår, så vet alla vad en tesserakt är och varför dess 3-dimensionella skugga ser ut som den gör. Om man förstår så vet alla precis vad ett chi-2 test säger om det undersökta medelvärdet hos olika grupper och sannolikheten att de bara är delmängder av samma grupp eller om de faktiskt är två olika grupper.

Däremot så kan så enkla saker som "kristendom", "värdighet" eller "rasist" ha helt olika betydelser för olika personer. Det är fullt möjligt att 50 personer bevittnar samma händelse, med full tillgång till relevant information gällande vad som hänt innan denna händelse, och att alla beskriver händelsen helt olika och sympatiserar med olika personer som tog del i händelsen.

Varför alla är överens om innebörden av väldefinierade tydliga koncept är snarare en självklarhet än något att förundras över.

Angående påståendet om färgen grön: Nej, min grön ser med största sannolikhet inte alls ut som din grön och det finns inget sätt av avgöra det. Allt grönt ser likadant ut för mig, och allt grönt ser likadant ut för dig, men mitt "grönt" kan mycket väl vara ditt "chock-rosa" eller en färg du aldrig ens sett.

Om vi inte på pricken har samma neurologi så har vi inte samma minnen, uppfattningar eller visualiseringar av abstrakta ting. De skiljer sig men är kompatibla. En blind och en hörselskadad kan båda prata om samma objekt, utifrån olika sinnen. Någon försåndshandikappad kan också berätta för en motoringenjör vad en bil är för något (empati spelar in här). Det är klart att sådant är något att förundras över, och det är allt annat än självklart från ett yttre perspektiv.

Det är klart att det är självklart för dig att grönt är grönt, och att det är så det är. Men den förklaringen duger inte om man är nyfiken, sörrö.

Hur misslyckas du så fatalt med att ta de två inläggen sammantaget och förstå vad de tillsammans måste innebära? Det du skriver om min kommentar om grönt tyder ju på att du inte har förstått någonting.

Man är överens om saker som är väldefinierade och tydliga, inte av någon märklig anledning, utan just för att de är väldefinierade och tydliga. Samtidigt, så är man inte överens om sådant som inte är väldefinierat och tydligt. Och ytterligare, så finns det alltså saker som man nästan garanterat inte är överens om men som man alltså inte ens kan resonera ut hur man skulle gå till väga för att kolla om så är fallet.

Du tar alltså det som står ovan, vilket är slutsatserna av det jag skrev tidigare, och svarar så som du gör ovan. Inte konstigt dina texter är lite svårförståeliga. Du verkar ha svårt att förstå innebörden och slutsatserna av andras texter, vilket förklarar varför dina texter saknar sådant som gör att andra skulle kunna göra samma med dina.

Vi lever i ett samhälle där klassklyftorna har ökat markant på en oerhört kort tid. Det är nästan som att leva i skiljda delar av rumtiden, kan man säga?

Inte så konstigt om olika samhällsklasser associerar samma ord till helt olika företeelser då?

Det är den strukturen du skriver om man testar när man genomgår en stor eller liten rättslig sinnesundersökning. Åtminstone jag när jag var liten och mord och mördare kom på tal, fantiserade man om huruvida man själv skulle kunde fejka sinnessjukdom, men det går tydligen inte. En frisk människa kanske skulle vilja döda någon, men möjligen åka dit och sitta livstids fängelse gör att hon sansar sig.

Den typ av kalkyler gör inte sinnessjuka personer.

Med det sagt, förlåt att jag bredde ut mig lite i ett annat ämne.

Dom flesta av denna typ av frågaställning slutar i semantik. Såsom (i detta fall) att lära sig skillnaden mellan betydelsen av ord såsom (filosofisk) "absoluthet", "lokal objektivitet", axiomatik och "sannolikheter" till skillnad från "SANNING".

Jämfört med vad då? Historiskt sett har vi väl i princip ingen tidsperiod där skillnaderna är så små. Att det sedan finns mycket fler och mer direkta informationskanaler gör ju att människor biter på vad som helst och skapar sig egna sanningar.

Välkommen tillbaka till 1500-talet, där var det klassklyftor att tala om. Språket fungerade dock även då, men många nutidsmänniskor hade nog haft svårt att förstå den svenska som talades vid den tiden. Språket förändras med människorna.

Endast den första som svarade i tråden har förstått frågeställningen, jag har ingen aning om vad fan resten av er pratar om (jo, men det har ingenting med trådstarten att göra, den har ni missförstått).

Det finns en fysisk och biologisk förklaring till varför du kan läsa den här texten trots att våra gener och uppväxt skiljer sig åt. Det är ingen trivial sak. Javisst har vi lärt oss samma språk, men att det ens fungerar till att börja med är det som fascinerar. Tyvärr repeterade det första svaret bara lite av det jag skrev i trådstarten: att våra hjärnor och gener har denna egenskap och liknar varandra så pass att de blir kompatibla.

Ett djupare svar behövs med hjälp av kanske informationsteori där man ser hjärnan som en fysisk dator.

Frågeställningen är, som man kan se, inte särskilt välägnad för Språk. Jag tror heller inte att det skulle bli någon särskilt fruktbar diskussion i det teoretiskt tänkbara (FB) Genetik, molekylärbiologi och evolutionsbiologi. I grunden är diskussionen i trådstarten filosofisk till sin natur, och jag tror också att diskussionen blir bäst där.

Språk --> Filosofi
/Moderator