Hur vet David Chalmers att han inte är en zombie?

En p-zombie är inte medveten per definition. Chalmers anser sig vara medveten då han erfar sinnesförnimmelser. En p-zombie saknar sinnesförnimmelser och yttrar en falskhet när den påstår att den är medveten. Problemet är att man inte har någon metod som gör att man kan avgöra huruvida påståendet (P är inte en p-zombie då P erfar sinnesförnimmelser) korresponderar mot det sakförhållande (P erfar sinnesförnimmelser) som påståendet gör gällande. Således kan du inte veta om personen du pratar med är en p-zombie eller en människa med ett medvetande. Egentligen kan man omformulera Chalmers tankegång likt följande:

Du kan inte veta om andra människor är medvetna på samma sätt som du är, och genom lagen om det uteslutna tredje så är en sådan människa en p-zombie (en människa som inte är medveten på samma sätt som du är). Vi anser oss vara medvetna på grund av att vi erfar sinnesförnimmelser (tänker) och att det är detta ytterst privata tillstånd som vi definierar som medvetenhet.

David Chalmers vet att han erfar sinnesförnimmelser därför att han kommer ihåg att han brukar erfara sådana. Även zombien kommer ihåg att den erfar sinnesförnimmelser. Zombiens minne har ett annat ursprung än Chalmers minne, men det kan inte zombien veta. När zombien säger att den är medveten så gör den det eftersom den minns att den är medveten. Chalmers säger också att han är medveten därför att han minns att han är det. Men eftersom både Chalmers och zombien har samma minne så kan inte minnet användas för att avgöra vem som är vem.

Även en vanlig dator "tänker", men den saknar förmåga till självreflektion. Om vi implementerar en självreflektion som får den att tänka att den är medveten, var finns då skillnaden?

Nja, den fetmarkerade premissen ingår inte i Chalmers argument. Du lägger till den premissen för att vederlägga Chalmers påstående. En p-zombie saknar medvetande och saknar således också sinnesförnimmelser och kan därför inte erfara något. Då en p-zombie är en teoretisk konstruktion (tankeexperiment) som helt saknar medvetande (vad det nu än är). När du säger att zombien kommer ihåg att den erfar sinnesförnimmelser så är det ju inte längre en p-zombie.

Hur hade du tänkt att en p-zombie utan medvetande kan erfara ett minne av falska sinnesförnimmelser? Då erfara, d.v.s. uppleva hur något är, exempelvis qualia, så behövs ett medvetande. Det är skillnad på att erfara ett minne (medvetet minne) och återge information sparat i ett minnet utan "självreflektion" (icke-medvetet minne, exempelvis minnet i en dator). Bara för att du kan erfara falska minnen betyder inte att du inte är medveten, det betyder bara att du är duperad a la Descartes. Russells variant där du är blott någon minut gammal är ett exempel där man är totalt duperad.



Återigen så verkar du lägga in antaganden. Nej, zombien svarar inte jakande på frågan om den är medvetande för att den minns (erfar ett minne) att den är medvetande. Den svarar snarare jakande för att den har blivit "programmerad" att svara jakande. Lite hur en kalkylator skriver ut talet 4 när man frågar den vad 2+2 blir, svaret föregås inte av någon medveten process. Erfar man falska minnen så man lika medveten som om man skulle erfara sanna minnen, den enda skillnaden är att i ena fallet är man duperad och i det andra fallet är man inte duperad.


Om datorn är medveten så är den medveten. Jag vet inte riktigt vad det är du vill säga med den meningen.

Skillnaden mellan vad? En dator som klarar en Turing-test kan kategoriseras som självmedveten. Förutsätter du att endast människor kan vara självmedvetna?

För att zombien skall kunna besvara alla frågor exakt som en människa skulle gjort, så behöver den åtminstone simulera ett mänskligt psyke. Det simulerade psyket kommer att ha exakt samma minnen som motsvarande människa skulle haft. Det kommer också "veta" att det är medvetet.

Inte jag, men David Chalmers:

A philosophical zombie or p-zombie in the philosophy of mind and perception is a hypothetical being that from the outside is indistinguishable from a normal human being but lacks conscious experience, qualia, or sentience.
https://en.wikipedia.org/wiki/Philosophical_zombie

Den filosofiska zombien klarar alltså Turing-testet med råge. Se gärna intervjun som jag länkade i trådstarten. Klippet är bara tolv minuter.

Min frågeställning är hur man själv kan veta att man inte är en sådan varelse? Jag tror inte att jag är en sådan, men jag ser inte hur jag genom att rannsaka mig själv skulle kunna hitta bevis för motsatsen.

Grejen med denna typ av fenomenologiska frågor är väl just hur vi ska kunna komma överens om vad "medvetande" är och innebär, när den enda definitionen av medvetande som vi förmår lägga fram, är den som vi själva kan beskriva utifrån vår egen subjektiva position.

Kort och gott: Hur vet jag att det jag kallar medvetande, är samma som det du upplever som medvetande?

Vi människor tror oss kunna dra slutsatsen att vi upplever samma typ av medvetenhet, baserat på någon sorts analogiskt resonemang där vi kanske har liknande gener, ser likadana ut, beter oss på liknande sätt osv.

Jag tror absolut att vi framöver måste öppna upp vår syn på vad medvetande innebär, både när det gäller andra biologiska livsformer, men också artificiella.

Jag är helt med på att jag inte kan veta om du känner likadant som jag känner. Det är inte det jag ifrågasätter i trådstarten.

I det länkade filmklippet så hävdar David Chalmers att medvetandet måste vara primärt i universum. Det filosofiska zombien kan inte uppleva som människor gör därför att den inte har den magiska såsen, även om den funktionellt är likadan som oss.

Chalmers uttrycker metaforiskt att Gud hade kunnat skapat en värld befolkad av själlösa människor som levde precis som oss, men som inte var medvetna. Men Gud valde istället att skapa en värld av människor som är medvetna. Chalmers är helt säker på att Gud gjorde det senare eftersom han själv är medveten. Chalmers använder Gud som en metafor och vi kan ersätta Gud med evolutionen eller något annat vi tror på.

Så min fråga är hur Chalmers kan veta att Gud inte skapade en värld utan medvetna människor, då han själv skulle kunna vara en zombie som tror att den är medveten?

Det jag menar, som svar på frågeställningen, är att för att kunna jämföra olika medvetanden och över huvudtaget dra någon form av användbara slutsatser kopplat till medvetandets natur, så måste vi hitta någon sorts verktyg för att säkerställa att du och jag upplever "medvetande" på samma sätt. Annars kan vi aldrig avgöra vem som har "den magiska såsen", och slutsatsen blir därför att varken du, jag eller Chalmers kan veta om vi är en zombie eller ej.

Om jag inte missminner mig så var det väl Chalmers själv som delade upp kropp/medvetande-problemet i två kategorier; det lätta och det svåra problemet. Det lätta problemet är väl till åtminstone vissa delar på väg att lösas inom psykologisk och neurovetenskapliga områden, men det svåra problemet kvarstår ända tills den dagen vi framgångsrikt kan beskriva vad det innebär att vara medveten, hur medvetande uppstår, dess beståndsdelar osv.

Jag tror det handlar om att han vill att det ska finnas en big daddy där ute som har koll, eftersom han själv inte har det. Det brukar vara så när det handlar om att man vill hitta någon extern auktoritet. Det leder onekligen till falskheter också, eftersom det inte existerar någon extern auktoritet bara för att man vill det, och det faktum att man vill att det finns X betyder i 99 fall av 100 att man redan insett att X inte finns (och försöker förneka det).